Strövtåg med hund och kamera

Kategori: Blandat Sida 3 av 6

Orolig

Ja, det är väl inte så konstigt att man känner sig orolig. Från ena dagen till den andra känns det som att hela världen har kantrat. Sjukdomen sprider sig hejdlöst och folk dör. Janne och jag hör till riskgruppen äldre och jag är otroligt rädd, ingen tvekan om det! Oron späds ju dessutom på av alla rapporter, presskonferenser och reportage som bara väller fram i media. Telefonerna plingar hela tiden hemma hos oss, med den ena nyheten efter den andra. Det senaste var att man i England har gått ifrån tanken med att många ska bli sjuka så att England får en stor mängd immuna människor. Man insåg nämligen att det kunde innebära 250.000 döda! Ja ni läser rätt antal! Inte att undra på att jag är rädd!

Det som sägs är att i princip alla i hela världen kommer bli sjuka, och att vaccin är ett år bort. Minst. Hjälp!!!

Ekonomin är också i fritt fall. Idag stängs alla gymnasier, högskolor m.m. och man ska gå över till hemundervisning on-line.

Hur ska det gå för alla som blir av med sina jobb och inte kan betala sina räkningar? Ska alla ha socialbidrag? Vi har ju i alla fall våra pensioner, och dom ska väl finnas kvar hoppas jag.

En annan oro är min mamma som är 91 år. Hon kommer från och med i morgon vara hemma ensam eftersom dagverksamheten stängs. Trosa kommuns hemtjänst ska stötta upp med mer tid och med lunchmat. Men jag kan inte åka till henne om hon behöver hjälp.

Jag är ju hedersmedlem i hypokondrikernas riksförening, så jag känner efter hela tiden om jag är sjuk. Kanske har jag lite ont i kroppen? Jag tar tempen, men 36,7 är väl ingen fara? Men jag vill inte bli sjuk! Inte Janne heller förstås! Han är ju verkligen en riskpatient. Han har diabetes, har haft dubbelsidig lunginflammation och hjärtinfarkt. Han verkar dock lugnare än jag, men han kanske inte visar vad han känner. Han är dessutom mer isolerad än vad jag är. Jag kan ju ändå gå ut med Nisse.

Men vi klarar oss, även om det är trist att inte kunna åka iväg någonstans. Mat har vi bunkrat och nästa steg blir e-handel. Det kan nog funka. Och CMore är bra att ha.

Promenaderna är guld värda just nu. Då blir jag lugn och mår bra. Nisse njuter av utsikten vid båtklubben eller kanske han bara hoppas få äta en and till frukost?

Komsi, komsi

Magsjuka

Janne och jag är rejält trötta idag efter den senaste pärsen hemma. Nisse blev nämligen dålig i magen i fredags. Utan att nämna några detaljer, så var det väldigt jobbigt för honom, men jag skötte om honom enligt gällande regler för magsjuka. Så han fick lite kokt fisk och ris till middag, samt Canicur för att återställa balansen i magen.

Det såg ut att funka. På lördagen var det inte vattnigt längre utan bara löst. Pigg och glad som vanligt. Han var också väldigt hungrig så han fick lite dietmat (i/d). Men på eftermiddagen började det bli väldigt konstigt. Han fick tydligen väldiga gaser och faktiskt pruttade högt. Det var väl inte så farligt i och för sig om det inte var för att han blev helt vettskrämd! Jag gick ut med honom och då var det diarré igen.

Men sedan började eländet! Vi förstod absolut ingenting, men trodde att han kanske hade ont i magen. Han var så otroligt stressad, hässjade och klängde på oss när vi satt och åt. När vi satt i soffan och skulle se på TV så klättrade han på Janne. Han kunde inte slappna av en sekund. Det blir rätt stökigt när en staffe på 20 kg klänger på en. I stället för att lägga sig ned så satt han upp hela tiden, ja när han inte klättrade på oss då!

När vi skulle gå och lägga oss blev han ännu oroligare och trampade runt på oss och särskilt på Janne. Var Nisse still så satt han upp. Ibland gick han ned till sin Biabädd, men då satt han där också. Jag såg att han ibland försökte lägga sig ned, men satte sig upp direkt igen. Jag trodde mer och mer att han hade ont i magen och att det var därför han inte kunde lägga sig ned. Janne och jag diskuterade hit och dit hur vi skulle göra. Jag gick ut med honom flera gånger, men det kom inget.

När klockan var halv elva så gav Janne upp och tog sin kudde och täcke för att sova i gästsängen istället. Jag bestämde mig också för att kontakta veterinär direkt på morgonen efter. När jag släckte satt Nisse bredvid mig i sängen. Han hängde med huvudet och ibland somnade han till och nästan ramlade omkull, men ryckte upp sig igen. Då hade han inte legat ned sedan tidigt på eftermiddagen.

Klockan två på natten kom vändningen. Han lade sig ned och jag kunde stryka honom över kroppen, och äntligen lade han ned huvudet, tog en djup suck och somnade! Vilken lättnad!

Idag är han nästan som vanligt om än något tröttare än vanligt. Han har lekt med sin fotboll, är hungrig och glad. Han var lite låg när vi gick ut, men magen är ok.

Men vad var det som hände? Var det ont i magen som gjorde att han blev så konstig, eller blev han så panikslagen av pruttandet? Vi vill faktiskt tro att det var det senare. Han betedde sig som om han hade fått en knäpp. Men det är över nu och jag hoppas verkligen att det aldrig händer igen. Nu ligger han som vanligt i gästsängen när jag sitter och skriver på datorn. Pust!

70 år!

Igår fyllde jag år igen. Men att det var 70 år är svårt att ta in. För att ta till en gammal klyscha så känner jag mig inte gammal. Jo, det gör ont här och där, men ändå – jag är ju samma person idag som igår. Lite mera erfaren och vis bara, och visst är det kul att ha en anledning att ha lite fest!

Lite fest är alltid en underdrift i den här familjen med alla barn och barnbarn. Vi blev 22 st, och då fattades ändå några!

Snälla Annelie och Janne hjälpte oss att gå en sväng med Nisse precis innan gästerna kom. Nisse var inte imponerad av att lämna matte, så Annelie fick jobba hårt för att få med sig honom. Tydligen hade han dragit enormt på hemvägen också. Stackars Annelie, hon såg helt slut ut när dom kom tillbaka!

Kanske vi överdramatiserar Nisses stress när vi har besök. Igår gick det i alla fall riktigt bra. Maria frågade till och med om vi hade drogat honom! Det som är extra roligt är hur han beter sig mot de minsta barnen. Han står blickstill när dom vill klappa honom, så vi har släppt vår oro att han ska välta dem. Det är som att han förstår att han måste bete sig försiktigt med små barn. Dom får klappa och hålla på hur mycket som helst utan att han rör en fena.

Vi dukade ett långbord med hjälp av lite lånade prylar från klubben och det blev ju faktiskt riktigt bra! Maten tog vi från Alla tiders matlagare i Nykvarn och det blev också jättebra. Det enda problemet med maten är allt vi har kvar! Det var så mycket mat!!!

När vi satt och åt som bäst så säger Janne att det kommer en kompis från klubben! Vilken överraskning! Dom hade samlat till en present och blomma till mig! Jag blev alldeles varm i hjärtat. Det hade jag inte väntat mig!

Alla hjälptes åt att plocka undan och idag har vi inte så mycket kvar att ta hand om. STOOORT TACK till alla som gjorde min dag fantastisk!

Loppis!

Idag har jag fyndat! Vi åkte till loppisen Second Hand till Hjälp i Viksängen för jag tänkte försöka hitta två champagneglas och kanske någon klänning. Det gick jättebra!

Jag kom hem med en klänning, ett skärp, två champagneglas ”Le Gocce” samt åtta Seafortassietter. Allt för den hisnande summan av 181 kr!

Jag upptäckte att glasen, som jag gav 10 kr styck för, såldes liknande på Tradera för 75 kr för två.

Assietterna visste jag var fina, dom kostar ca 40 kr styck på Tradera. Jag gav 80 kr för åtta stycken!

Klänningen vet jag inte hur den passar, men den är från Indiska och såg skön ut i alla fall. Skärpet tipsade Janne mig om för att skoja till klänningen lite.

Nöjd! 🙂

Yrsel

Jag vaknade i morse med en konstig känsla. När jag satte mig på sängkanten så skevade hela rummet. Det var som att befinna sig ombord på en båt, eller att vara berusad. Jag satt en lång stund och väntade men gick sedan försiktigt upp och ut till badrummet medan jag höll mig i möbler och väggar. Så småningom minskade känslan, men när jag rörde på ögonen eller på huvudet så kom det tillbaka.

Nu har jag varit uppe i en timme och det känns bättre även om jag så klart känner mig orolig och osäker.

Vad kan detta vara? Inte hjärnblödning i alla fall, vi har gjort de tester man ska göra. Kristallsjuka? Något annat?

Man blir ju rädd, jag är ”aldrig” sjuk och aldrig har jag känt så här. Men enligt Google så är det vanligt med yrsel hos äldre och sällan allvarligt. Så jag får väl tro på det.

En förklaring kanske kan vara att jag jobbade ovanligt hårt igår med att kånka allt nedtaget ris till framsidan. Det skulle komma en kranbil kl 12 och hämta allt som Micke M har tagit ned. Hela rosenhallonhäcken ska bort och det ska så småningom bli gräsmatta och planteringar vid gränsen mot Morten. Så det var en rejäl hög ris som skulle bort.

Risig häck av rosenhallon
Här är det mesta av riset fortfarande kvar.

Ja, ja – inget att hänga upp sig på hoppas jag. Jag tar det lite lugnare idag! 🙂

Lite deppig men också imponerad

I början av den här veckan fick jag några konstiga utslag i midjan. Dom kliade och gjorde ont, dessutom kände jag mig lite vissen. I går eftermiddag slog det mig plötsligt att jag kanske har fått bältros! Sagt och gjort – jag kollade runt på nätet och det verkade tyvärr stämma. När jag var inne på 1177 stod det att man skulle kontakta läkare och att man kunde gå till Husläkarjouren. Jag kollade och såg att dom har öppet alla dagar och att man kan komma utan att boka tid.

Idag åkte jag alltså in till Husläkarjouren, som ligger alldeles bredvid sjukhuset. Dom öppnade klockan åtta, och jag kom in som nummer två. Där fick jag först prata med en undersköterska som skrev in mig och sedan satte jag mig i väntrummet. Då var klockan 08:05. Efter två minuter kom en kvinnlig läkare och hämtade mig. Inne i undersökningsrummet visade jag mina utslag. Hon kastade ett snabbt öga på utslagen och sa ”Det är bältros”! Punkt! Hon skrev ut ett recept på medicin eftersom jag har ont och känner mig dålig, men man kan klara sig utan medicin också.

Klockan 08:15 klev jag ut från Husläkarjouren! Va??!! 15 minuter allt som allt! Här har Janne och jag i kör klagat över hur jobbigt det är att få en tid hos läkaren på vårdcentralen och så funkar det så otroligt bra på Husläkarjouren. Vet folk inte om att den finns?

Så nu blir det medicin i en vecka, men jag behöver inte vara isolerad. Bältros smittar inte. En person som inte har haft vattkoppor kan dock smittas och får då vattkoppor – inte bältros. Det smittar bara vid direktkontakt så risken är ju minimal. Jag kan vara igång som vanligt alltså. Just idag känner jag mig ändå lite hängig så jag tar det lugnt.

Varför får man bältros? Enligt läkaren beror det på att man av någon anledning har nedsatt immunförsvar. Om man har haft vattkoppor som barn så finns viruset latent i kroppen hela livet. Hypokondrikern i mig börjar så klart genast undra varför mitt immunförsvar är nedsatt? Nåja, det går ju inte att grubbla på – nu går vi vidare!

Det gick bra!

Nyårsafton 2018

Det gick bra!

Med 13 års dåliga erfarenheter i ryggen så bävade Janne och jag för nyårsafton. Det skulle ju bli Nisses första nyårsafton utan Dino.

Vi åt en god nyårsmiddag och gick så småningom till sängs – långt innan tolvslaget. Vi är inte några kvällsmänniskor som bekant, och vi skulle ju garanterat vakna vid tolvslaget i alla fall…

Så jag proppade in headsetet i telefonen och lyssnade på en bok. Janne somnade. Jag somnade också vid 21.30. Klockan 22 var det någon som tyckte att det var dags att köra iväg sina fyrverkerier. Janne och jag vaknade, men Nisse sov gott vidare! Vi somnade om och vaknade igen strax före tolvslaget. Nu började det ju smälla förstås, men mycket mindre än vanligt. Det verkar som att några Viksbergsbors bön på Facebook om ett fyrverkerifritt Viksberg hade hörsammats!

Nisse låg lugnt kvar i sängen och reagerade inte över huvud taget! Det var nog Janne och jag som var mest oroliga! Kl 00.25 var det knäpptyst i Viksberg, kanske mullrade det borta i Brunnsäng och i Ronna, men vi somnade gott. Eller ja, jag somnade inte förrän halv två, men det kan bli så när man har varit vaken mitt i natten. Det känns inte jobbigt idag i alla fall.

Hoppas, hoppas att det fortsätter så här bra för Nisses del i framtiden!

Nisse sover gott!
Nisse sussar gott! Man ser sladden till mitt headset nere till höger… 🙂

God Jul och Gott Nytt År!

Nationalmuseum

Igår var Åsa och jag på Nationalmuseum. Egentligen skulle vi har gått dit på min födelsedag, men då var jag ju däckad av influensasprutan.

Vintern har kommit och jag var lite för lättklädd egentligen, så vi tog tunnelbanan till Kungsträdgården i stället för att gå hela vägen från Centralen. När vi närmade oss Nationalmuseum blev vi lite överraskade. Det var en lååång kö in! Klockan var precis före öppningsdags så vi behövde inte stå ute så länge. Eftersom det är gratis inträde så gick kön ändå fort när dom öppnade och Nationalmuseum sväljer mycket folk. 

Sedan vandrade vi runt bland tavlor och skulpturer. Det är så mysigt att gå där inne men efter ett tag blir man liksom lite blasé och orkar inte ta in allt. Men jag fotade en del, så det har jag kvar i alla fall. 

Vi hade tänkt äta lunch på Nationalmuseum, men det var ju bara att glömma. Kön var nog lika lång in till restaurangen som in i muséet! Så vi gick en promenad bort till en mycket trevlig om än trång libanesisk restaurang som heter Lebanon Meza Lounge.  Jag gillar verkligen den sortens mat. Den är så fräsch och smakrik!

[Best_Wordpress_Gallery id=”2″ gal_title=”Nationalmuseum”]

Nationalmuseum

Igår var Åsa och jag på Nationalmuseum. Egentligen skulle vi har gått dit på min födelsedag, men då var jag ju däckad av influensasprutan.

Vintern har kommit och jag var lite för lättklädd egentligen, så vi tog tunnelbanan till Kungsträdgården i stället för att gå hela vägen från Centralen. När vi närmade oss Nationalmuseum blev vi lite överraskade. Det var en lååång kö in! Klockan var precis före öppningsdags så vi behövde inte stå ute så länge. Eftersom det är gratis inträde så gick kön ändå fort när dom öppnade och Nationalmuseum sväljer mycket folk. 

Sedan vandrade vi runt bland tavlor och skulpturer. Det är så mysigt att gå där inne men efter ett tag blir man liksom lite blasé och orkar inte ta in allt. Men jag fotade en del, så det har jag kvar i alla fall. 

Vi hade tänkt äta lunch på Nationalmuseum, men det var ju bara att glömma. Kön var nog lika lång in till restaurangen som in i muséet! Så vi gick en promenad bort till en mycket trevlig om än trång libanesisk restaurang som heter Lebanon Meza Lounge.  Jag gillar verkligen den sortens mat. Den är så fräsch och smakrik!

Sida 3 av 6

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén