Kategori: Familj Sida 1 av 3

Så där! Äntligen har vi träffat alla våra barn, deras respektive och nästan alla barnbarnen! Mötena blev utspridda från 23 december fram till idag den 3 januari. Härligt ändå att det gick att lösa!

Idag tog vi en tur till mamma i Trosa igen. Ja, motivet jag syftar på i rubriken gäller inte mamma såklart. Det gäller en kisse som strök runt om oss när vi satt på mammas uteplats.

Jag tänker mycket på mamma och på hur utlämnad hon är att få hjälp av andra. Hon klagar aldrig och jag tror inte att hon ens tänker på vad hon saknar (som tur är). Men jag tänker! Nu insåg jag att de enda inköp hon får gjorda är när hemtjänsten beställer mat från Ica. Hon går aldrig och handlar själv, kläder eller kroppsvård – inte för att det finns så mycket i Trosa iofs. Men när jag här om dagen beställde medicin från apoteket, passade jag på att köpa lite bodylotion, deo, handkräm och hudkräm till henne. Kostade inte många kronor, men hon blev jätteglad.

Vi satt alla tre på hennes uteplats och jag insåg att det såg förskräckligt ut där. Det har spritt sig en massa prästkragar som nu är vissna och tråkiga. Nästa gång tar vi med oss trimmern och gör lite snyggt.

När vi satt där så kom det en katt, modell mycket välnärd, och strök runt om oss. Tur att inte Nisse var med! Nu fick jag för en gångs skull ett nytt motiv. Han var riktigt fin!

Idag fyller min dotter Åsa 48 år. Otroligt, men sant! Jag tog en tur med bilen och åkte för att gratulera henne. Hon jobbar på Icas huvudkontor i Solna, så jag parkerade bilen i Mall of Scandinavia. Det är första gången jag var där. Herregud vad stort det var! Bara garaget var som 10 fotbollsplaner – minst. Jag tog för säkerhets skull en bild på bilen för att hitta den igen.

När jag hade gått upp ur garaget kom jag på att jag kunde ladda ned deras app för att hitta bilen igen, så efter en hel del knappande var appen på plats och jag gick tillbaka för att ställa in var bilen stod. Tror ni att jag hittade bilen? Nej, trots att jag fotade den så var det verkligen inte lätt att hitta den, så det tog faktiskt en bra stund. Men sedan gick jag med raska steg ut från MoS, som det kallas för, och bort till ICA.

Åsa jobbar med att producera bilder för ICA:s olika skrifter och det var jätteintressant att se hur dom jobbade. Det är uppbyggt ett helt vanligt kök mitt i deras entrévåning och där lagar dom maten samt arrangerar den så att det ska se bra ut. Kul att se och kul att träffa en massa kollegor till Åsa.

Sedan gick vi och åt lunch. Oj vilken fin mat dom har och vad fräscht allt var! Det jobbar 2 000 personer på huvudkontoret, och det var helt fullt i matsalen. Men vad unga alla var! Det vad då jag insåg att det var 10 år sedan jag slutade jobba…Ja, välkommen till verkligheten!

Åter fyller min älskade dotter Åsa år. Hur kan tiden gå så fort? Åldern till trots 😉 så är hon oförskämt fräsch och vacker. Jag önskar dig många underbara år!

Kram från din numera ganska gamla mamma.

Igår kom så dagen. Den dagen som jag såg framför mig som en svart vägg. Men den blev inte svart. Tvärtom, den blev faktiskt vacker och varm men ändå sorglig i en fin blandning.

Det var första gången jag var med på en borglig begravning. Jämfört med de begravningar som jag har varit på tidigare, så var den här mycket fin. Den kändes inte så där tung och kyrklig. Inget mässande eller att man följde en given ritual. Den här kändes mer som ett personligt farväl. Musiken, orden och miljön – allt var så fint.

Jag skulle vilja skriva så mycket om Mikael, men orden räcker liksom inte till. Han var så mycket. Han var varm, omtänksam, energisk, levnadsglad… Och stark. Ja, trots sjukdomen så var han stark och han hittade lösningar för att klara allt han gick igenom.  Aldrig lät han det faktum att han var jättesjuk hindra honom att göra det han ville göra, ibland dock till omgivningens stora fasa.

Det är så konstigt, en människa som gjorde så mycket intryck på oss alla, som var så stark och levnadsglad – hur kunde han bara försvinna? Ja, det är så konstigt. Men vi har våra fina minnen kvar. Och lite bilder finns det ju förstås. Jag tittar på dem och minns med glädje våra stunder tillsammans. Jag lägger in några bilder här. Det är lite gamla bilder från mitt fotoalbum från forna tider, och lite blandat från nutid. Sista bilden är den vi ställde på hans kista i går.

Ha det gott Micke! Du fattas oss!

Idag konfirmeras Martin, Jannes barnbarn, och vi var bjudna till Ytterjärna kyrka för att bevittna konfirmationen. Sedan skulle vi träffas i församlingshuset vid Överjärna kyrka.

Vi hade varit ute vid Ytterjärna kyrka och rekat lite dagen innan, för vi visste att det var ont om parkeringsplatser och Janne har ju så ont och svårt att gå. Så vi hoppades kunna köra så långt upp som möjligt för att Janne skulle slippa gå. Men när vi kom dit idag så var det parkerade bilar på hela vägen ända nerifrån ladugården. Så vi lämnade bilen i backen och började gå. Jag tänkte först att jag skulle springa upp och se om det fanns någon parkering för handikappade ledig, men Janne ville gå trots allt. Det var mycket längre att gå än vad han har gått på länge och dessutom uppförsbacke så han var helt slut när vi kom upp. Väl där såg jag en ledig p-plats! Jag sprang nedför hela backen igen och hämtade bilen så att Janne åtminstone skulle slippa gå tillbaka. Men han var dålig det såg jag på honom, och han hade också ont i magen.

Inne i kyrkan var det knökfullt! Efter lite stressande så fick vi ändå fram en extra stol som Janne kunde sitta på och jag ställde mig bakom honom. Konfirmationen började. Jag hade ju planerat att fota rejält så jag började ta bilder på Martin som stod först i ledet av konfirmanderna när dom skulle gå in i kyrkan. Men när dom var framme vid altaret så fick jag bara suddiga bilder. Förstår inte varför.

Sedan började prästen mässa och det kändes plötsligt väldigt segt och programmet var jättelångt, åtminstone på pappret. Men Janne kämpade på, fast jag såg att han var trött. Jag stod ju upp hela tiden och det kändes också jobbigt. Rätt som det var så reste sig Henrik och tog ut en Elisa som hade börjat protestera rejält. Janne och jag tog chansen, så vi gick ut även vi.

Tack och lov för frisk luft! En helt proppfull kyrka blir varm kan jag tala om! Vi var ute en stund tillsammans med Henrik och Elisa. Jag fotade lite blommor och kyrkan utifrån, det blev allt. Janne tog till slut sitt förnuft till fånga och bestämde sig för att han inte orkade vara kvar. Så vi åkte hem igen.

Hemma var fjärilarna tokiga och satt ett helt gäng på det vita lilla bordet. Konstigt!

Janne gick och lade sig och jag gick ut med hundarna. Förutom att vi var inne hos våra grannar en liten stund (jag hjälpte dem att installera en skrivare) så tog vi det jättelugnt. Till slut tog Janne tempen. 38,8! Undra på att han var trött! Men envis! Nu sover han som en stock och jag går väl också och lägger mig och läser något. Det räcker för idag.

Dom har ju fyllt 46 respektive 44 år, så då tyckte dom att det skulle passa med en gemensam fest. Med andra ord så firades Joma 90 år med en fantastisk frukostbuffé! Där fanns allt, till och med våfflor med Nutella! Ja oj, vad mätta vi blev! Nu sitter vi här i varsitt hörn och bara flämtar… 😉

Klicka på någon bild för att starta bildspelet.

Idag, den 16 maj, fyller du 15 år! Vår fina, duktiga Ida som är fantastisk på alla sätt. Du bakar tårtor och annat gott, du är duktig ryttarinna och du är bara så himla fin!

Du Ida, snart har du gått ut åttan och ska nästa termin börja sista året i grundskolan. Sedan ska du välja väg för din fortsatta utbildning, och vilken skola du ska gå i. Stora val, men dom kan du skjuta framför dig än så länge. Först ska du snart ha ett sommarlov med mycket vila, mys och roliga aktiviteter.

Vi önskar dig en fantastisk födelsedag!

Det fanns inte så många nytagna bilder på dig, så här fick det bli en bild från annandag jul 2014.

Kram från mormor och Janne!