Idag tog jag kameran, noga förankrad och inpackad, på pakethållaren och cyklade bort till Högantorp/Salems golfklubb. Där finns en liten damm där näckrosorna blommar. Att cykla Högantorpsrundan, som är 11 km, är underbart, och nu var vädret dessutom perfekt. Och så ville jag ju äntligen ta den där näckrosbilden!
När jag kom fram tänkte jag ställa cykeln på gräset alldeles bredvid dammen. Dammen ligger c:a tre meter in från grusvägen jag kom ifrån. Men när jag började leda cykeln på gräset var det en golfare som hojtade i högan sky och viftade vilt åt mig att jag skulle därifrån. Golfaren och hans kompisar stod kanske 300 meter bort från mig och mer på in på banan än vad jag var. Ja, om dom gick rakt fram från där dom stod så skulle dom ha gått på andra sidan dammen. Jaha… men jag tog cykeln och ledde den tillbaka till grusvägen, tog kameran och gick och satte mig vid sidan på dammen och började ta bilder på näckrosorna.
När jag var klar gick jag tillbaka till cykeln och då märkte jag att han som hade skrikit åt mig kom gående. Han gick fram till mig och med en ursäktande ton förklarade han varför han hade ropat. Han var rädd att jag skulle skadas eftersom dom inte var så vana och bollar kunde komma åt mitt håll.
Ja, kanske, men dom var ju rätt långt borta tänkte jag och jag var precis på kanten av golfbanan. Men han kanske trodde att jag skulle gå rätt över, vad vet jag. Han såg lite skamsen ut, så jag ångrade mina tidigare tankar om galna golfare…Några bilder blev det i alla fall!
