Strövtåg med hund och kamera

Kategori: Neta

70 år!

Igår fyllde jag år igen. Men att det var 70 år är svårt att ta in. För att ta till en gammal klyscha så känner jag mig inte gammal. Jo, det gör ont här och där, men ändå – jag är ju samma person idag som igår. Lite mera erfaren och vis bara, och visst är det kul att ha en anledning att ha lite fest!

Lite fest är alltid en underdrift i den här familjen med alla barn och barnbarn. Vi blev 22 st, och då fattades ändå några!

Snälla Annelie och Janne hjälpte oss att gå en sväng med Nisse precis innan gästerna kom. Nisse var inte imponerad av att lämna matte, så Annelie fick jobba hårt för att få med sig honom. Tydligen hade han dragit enormt på hemvägen också. Stackars Annelie, hon såg helt slut ut när dom kom tillbaka!

Kanske vi överdramatiserar Nisses stress när vi har besök. Igår gick det i alla fall riktigt bra. Maria frågade till och med om vi hade drogat honom! Det som är extra roligt är hur han beter sig mot de minsta barnen. Han står blickstill när dom vill klappa honom, så vi har släppt vår oro att han ska välta dem. Det är som att han förstår att han måste bete sig försiktigt med små barn. Dom får klappa och hålla på hur mycket som helst utan att han rör en fena.

Vi dukade ett långbord med hjälp av lite lånade prylar från klubben och det blev ju faktiskt riktigt bra! Maten tog vi från Alla tiders matlagare i Nykvarn och det blev också jättebra. Det enda problemet med maten är allt vi har kvar! Det var så mycket mat!!!

När vi satt och åt som bäst så säger Janne att det kommer en kompis från klubben! Vilken överraskning! Dom hade samlat till en present och blomma till mig! Jag blev alldeles varm i hjärtat. Det hade jag inte väntat mig!

Alla hjälptes åt att plocka undan och idag har vi inte så mycket kvar att ta hand om. STOOORT TACK till alla som gjorde min dag fantastisk!

Yrsel

Jag vaknade i morse med en konstig känsla. När jag satte mig på sängkanten så skevade hela rummet. Det var som att befinna sig ombord på en båt, eller att vara berusad. Jag satt en lång stund och väntade men gick sedan försiktigt upp och ut till badrummet medan jag höll mig i möbler och väggar. Så småningom minskade känslan, men när jag rörde på ögonen eller på huvudet så kom det tillbaka.

Nu har jag varit uppe i en timme och det känns bättre även om jag så klart känner mig orolig och osäker.

Vad kan detta vara? Inte hjärnblödning i alla fall, vi har gjort de tester man ska göra. Kristallsjuka? Något annat?

Man blir ju rädd, jag är ”aldrig” sjuk och aldrig har jag känt så här. Men enligt Google så är det vanligt med yrsel hos äldre och sällan allvarligt. Så jag får väl tro på det.

En förklaring kanske kan vara att jag jobbade ovanligt hårt igår med att kånka allt nedtaget ris till framsidan. Det skulle komma en kranbil kl 12 och hämta allt som Micke M har tagit ned. Hela rosenhallonhäcken ska bort och det ska så småningom bli gräsmatta och planteringar vid gränsen mot Morten. Så det var en rejäl hög ris som skulle bort.

Ja, ja – inget att hänga upp sig på hoppas jag. Jag tar det lite lugnare idag! 🙂

Här är det mesta av riset fortfarande kvar

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén