Kaveryd

Strövtåg med hund och kamera

Kategori: Nisse Sida 2 av 4

Duktig pojke!

Idag var jag ute en kort sväng på klubben när det var öppen träning. Nisse fick gå en bana som Marie hade byggt ute på planen. Inte så svår i och för sig, men han har ju en tendens att inte vara 100 % fokuserad. Men jag fick ändå igång honom och han gick riktigt bra. Dessutom fanns där en störning i form av en hund som skrämde vettet ur honom när han var en liten valp. Nu tittade han på honom, så jag tror nog att han kände igen honom, men han brydde sig inte.

Sedan gick vi in i Lilla hallen där en medlem hade byggt upp en bana för att träna inför doftprovet. Det var två rader med olika former av kartonger – kanske var det 16 kartonger allt som allt. Doften fanns i den högra raden näst längst bort. Nisse har inte tränat NoseWork på jättelänge, men jag tänkte att vi testar i alla fall. Vi gick in i hallen och han fick stå ett ögonblick och ta in miljön. Sedan lät jag honom söka. Först gick han längs med den vänstra radens första tre kartonger och stökade till lite förstås, men sedan drog han rätt över till den högra raden och gick direkt till rätt kartong! Super! Det var ingen tvekan att han kände igen doften! Så lite rätt verkar jag ha gjort i alla fall när jag har tränat honom! Jättekul!

Nisse har inte tid att posera när han äter på sitt tuggben…

Bättre och bättre…

Nisse förvånar mig igen!

Han har visat sig lite ”sur” när jag har gått en viss väg på promenaden. Går jag runt Viksberg/Tegeltorp så går han glatt med svansen höjd, men om jag går bort mot Udden/Holmen så åker svansen ned och han ser orolig ut. Jag har tänkt att han kanske är rädd för något, att han känner vildsvinsdoft eller att det är något annat som jag inte begriper.

Idag gick jag i alla fall bort mot Udden. Han stannade först och ville inte gå vidare. Men jag gick den väg jag hade tänkt. Samtidigt gick jag och funderade på min rygg och sjukgymnastiken, att det faktiskt börjar bli bättre. Och nu blir det lite tramsigt, men jag började plötsligt sjunga ”Bättre och bättre dag för dag…” Ja sjunga är att ta i, men i alla fall… Men vad händer? Jo Nisses svans åker upp och han travar glatt iväg framför mig bort mot Udden!

Jaha, så nu ska jag gå och sjunga på promenaden? Undrar vad grannarna kommer att tänka? ”Där går den där tokiga människan och sjunger igen!”  Men det är klart, om Nisse blir glad, så får jag väl sjunga då? 😀 😀

Matte du är inte klok!

Det bästa man har sätter man på bordet

I går tänkte jag finslipa planeringen inför fortsättningen av nybörjarkursen. Det blir ju en del papper, så jag flyttade ut allt till köksbordet…inklusive en Nisse. 🙂

Nej, han är inte bortskämd och får göra som han vill. Det bara ser ut så… 🙂

Han har utvecklats till en väldigt personlig liten herre. Glad och positiv för jämnan. Jo, vi har ju fortfarande en del jobb med hundmöten, men det går bättre och bättre, och han kan umgås och leka med andra hundar. Bara han får tid att kolla hunden först. Då är han hur bra som helst.

Det finns en uppsjö av metoder för att hantera hundmöten, och jag har provat många. BAT (Behavior Adjustment Training) är det som funkar bäst för oss. Det finns mycket att läsa och lära sig om BAT. Det är bara att Googla!

Häromdagen skulle vi passera ett hus där det bor en aussie som skäller rätt mycket. När vi upptäckte att hunden var ute så stelnade han till direkt. Jag tvärvände och han följde lugnt med, inga ögonkast bakåt eller stel attityd. Det verkade som han bara tyckte det var skönt att vända. Så det går absolut mycket bättre och jag har som mål att han aldrig ska drabbas av att ”hamna på djupt vatten”. Det bli ju ganska uppenbart att man så fort som möjligt ska bort från obehaget om man tänker så. Man börjar ju inte äta godis om man håller på att drunkna? Godiset kommer när man är trygg på torra land igen.

Nedanstående bild är ett urklipp från BAT Introduktion.

Vintersol

Idag är det en helt underbar vinterdag! Det är c: 4 grader kallt, och solen strålar från en klarblå himmel. Då är det lätt att klara av vinterns påfrestningar!

I förmiddags var jag på Hälsan Östertälje där jag fick mitt träningsprogram och fick testa övningarna för första gången. Det känns att jag inte har tränat på länge. Å ena sidan är övningarna mycket enklare än vad jag har gjort tidigare, men å andra sidan är dom ändå jobbiga eftersom jag är så otränad. Det ska nog bli bra det här!

Efter lunch tog jag Nisse på en lång promenad runt Högantorps vattenkvarn. Det känns i kroppen nu att jag har gjort mycket mer än vanligt, men det är en skön känsla. Jag vill verkligen komma igång och känna mig i form igen.

Några bilder från dagens prommis:

Hästarna hade en skön stund i solen
Vad är detta för litet hus som står mitt i skogen?
Högantorps vattenkvarn
Nisse är nog lite trött här…

Skruttgubbe

Vi väcktes abrupt i morse kl 04:15 av att Nisse kräktes. När Dino var sjuk, så kräktes han alltid i våra sängar, men Nisse har ändå vänligheten att gå ned ur sängen och kräkas på någon matta. Helst den fina mattan i vardagsrummet…

Men vad var det som kom upp? En brunsvart gummibit c:a 2,5 cm i diameter, lite böjd som innanmätet av en tennisboll ungefär. Men materialet var tunnare och vi har inte sett att han har slaktat någon tennisboll, bara mina skosulor. Och dom var inte av det materialet.

Vi hoppas att allt har kommit upp och att han mår bra nu. Han har varit låg en tid, kanske har den där grejen legat i magen ett tag? Men han har ätit och druckit och magen har funkat som den ska. Skumt. Nu håller vi superkoll på honom så klart. Han är lite lugn, men inte dålig och att åka till veterinären känns lite overkill i nuläget.

Skruttig eller bara morgontrött som vanligt?

Det gick bra!

Nyårsafton 2018

Det gick bra!

Med 13 års dåliga erfarenheter i ryggen så bävade Janne och jag för nyårsafton. Det skulle ju bli Nisses första nyårsafton utan Dino.

Vi åt en god nyårsmiddag och gick så småningom till sängs – långt innan tolvslaget. Vi är inte några kvällsmänniskor som bekant, och vi skulle ju garanterat vakna vid tolvslaget i alla fall…

Så jag proppade in headsetet i telefonen och lyssnade på en bok. Janne somnade. Jag somnade också vid 21.30. Klockan 22 var det någon som tyckte att det var dags att köra iväg sina fyrverkerier. Janne och jag vaknade, men Nisse sov gott vidare! Vi somnade om och vaknade igen strax före tolvslaget. Nu började det ju smälla förstås, men mycket mindre än vanligt. Det verkar som att några Viksbergsbors bön på Facebook om ett fyrverkerifritt Viksberg hade hörsammats!

Nisse låg lugnt kvar i sängen och reagerade inte över huvud taget! Det var nog Janne och jag som var mest oroliga! Kl 00.25 var det knäpptyst i Viksberg, kanske mullrade det borta i Brunnsäng och i Ronna, men vi somnade gott. Eller ja, jag somnade inte förrän halv två, men det kan bli så när man har varit vaken mitt i natten. Det känns inte jobbigt idag i alla fall.

Hoppas, hoppas att det fortsätter så här bra för Nisses del i framtiden!

Nisse sover gott!
Nisse sussar gott! Man ser sladden till mitt headset nere till höger… 🙂

God Jul och Gott Nytt År!

Hundfik

Det har öppnats en ny djurbutik i Weda. Den heter Amiga Djurcenter och ligger precis bredvid Ingo-macken. Där kan man, förutom köpa djurprylar, även fika med husse och hund!

Jag tänker ju alltid på att Nisse ska få så mycket social träning som jag orkar med, och det här var ett bra tillfälle! Janne, jag och Nisse åkte alltså dit och gick och fikade. Nisse skötte sig exemplariskt. Först var han lite hässjig, men det gick över och han var bara lugn och fin hela tiden!

Vi var i och för sig helt ensamma i butiken, så vi fick inga egentliga störningar, men det var ju en ny miljö i alla fall. Ibland strosade han iväg från oss där vi satt, men kom tillbaka när vi kallade på honom.

Han fick en god ”Hundtallrik” att mumsa på, vilket uppskattades! På bilden ser det ut som att han har sorterat bort skinkan, men allt gick ned – till och med gurkan!

Mumsigt!
Mums!

Ett steg framåt och två steg tillbaka

 

Just nu har vi kört lite fast i träningen. Egentligen ligger väl felet helt och hållet hos mig, men det är svårt att ta sig ur svackan när jag inte vet hur.

Nisse är ju reaktiv mot andra hundar. När han får syn på en hund så blir han väldigt utåtagerande. Jag backar eller vänder tills vi har tillräckligt stort avstånd mellan oss och hunden – och det blir långt!

Jag har jobbat jättemycket med skvallerträning, dvs jag klickar och ger smaskigt godis så fort han spejar in någon hund. Sedan när han börjar titta på mig så blir det jättemycket klick, beröm och godis. Men det händer liksom inget! Det blir inte bättre!

Ibland funderar jag på om jag faktiskt daltar för mycket. Ja, nu är jag kontroversiell, jag vet. Förr var det ju väldigt mycket ledarskap och bestämdhet mot hundarna, och det var väl inte heller bra. Men om man alltid daltar med en osäker hund – blir den mindre osäker då? Kanske den behöver mer trygghet? Hur vet jag hur Nisse uppfattar mig? Han kanske uppfattar mig som osäker? Jag vet faktiskt inte hur jag ska bete mig. Jag kan ju inte fråga honom!

Nu idag fick vi ett sådant där möte igen när jag backade långt upp på en slänt, men han var ändå superstressad. När hunden hade försvunnit så hängde han i kopplet så mycket han orkade. Så började jag träna lydnad och fokus. Ja, han var i alla fall mer uppmärksam på mig under resten av promenaden…

När vi kom hem så fortsatte jag med NoseWork-träningen. Det går inte heller framåt. Jag tycker inte att han har kopplat eukalyptus-doften med godis och belöning. Ja, ja… vem har sagt att det ska vara lätt?

Hur vill du att jag ska göra Nisse?

Äntligen godkänd!

Idag var det dags för nästa rallytävling. Nu var det Norsborg LKK som var värd – nära för mig! Nisse var som vanligt väldigt orolig direkt när vi kom fram, men han lugnade sig allt eftersom, även om han inte var på topp. Första banan var gjord av Katarina Strömberg och var mycket trevlig. Och hör och häpna! Vi fick 78 poäng och blev därmed godkända för första gången! Detta trots att jag snubblade till i 1-2-3 bakåt så jag fick Felö (-10p) pga för många steg…! Nästa bana, dömd av Agneta Johansson gick inte alls lika bra. Jag blev helt enkelt ofokuserad och nervös, vilket bland annat resulterade i att jag gick fel i åttan! Slutresultat 49 poäng… En stor lärdom denna gång: stanna upp och fokusera om någonstans inne i banan! Jag blir ju på något sätt stressad och slarvig och då rinner det liksom iväg. På båda bedömningarna fick jag kommentarer om Nisse. Katti skrev ”Något obekväm hund” och Agneta skrev ”Ekipaget lite i otakt., emellanåt fin kontakt. Ja, det är precis så jag upplever det också. Han tappar kontakten och blir låg och ofokuserad. Varför? Miljön är säkert en stor faktor. Nu när vi kom hem så gick vi ut en stund och han var helt fantastisk. Fin fokus och riktigt ”på”. Snälla, kan du inte vara så på tävling också? Jo, jag vet – det är skillnad på hemma och borta … bara att nöta på med tävlandet. Men nu tar vi paus i tävlandet. Det finns inga fler tävlingar i närområdet, och vi ska jobba med lite vanlig lydnad ett tag. Jag längtar efter att få till det där fina fotgåendet…Så här kan det se ut när proffsen jobbar…
https://youtu.be/8H9AA9FSsLM
#rallylydnad

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén