Idag tog jag en sväng till Trosa för att äta lunch med Åsa. Hon fyller 44 år idag! Lika fräsch och vacker som vanligt stod hon och väntade på mig utanför Punchkällaren i Trosa. Vi åt en jättegod lunch och fick en stund att prata om ditt och datt. Skönt! Det går bara så långt mellan varven…. Men det tycker väl alla föräldrar kan jag tro?
Stor kram till dig Åsa, hoppas att din födelsedag blir en toppendag!
Då var det dags igen, det var med lite blandade känslor vi kom upp i morse! Det var nämligen minusgrader, helt stjärnklart och frost på marken. Men det känns bra ändå. Hösten är så vacker!
…har jag stått och fotat ute på Udden in mot Södertälje. Säkert är det minst femtionde bilden med ungefär samma motiv. Men vadå? En bild till kan väl aldrig skada?
Sen undrar jag bara om det finns någon människa som begriper var bilder hamnar om man importerar bilder med Macens eget bildprogram? Jag måste lägga en kopia på skrivbordet för att kunna ladda upp den här!
Micke och Linda bjöd oss på middag igår.Vilken trevlig överraskning! Vi gick till La Cantina och åt tills vi nästan sprack! Gud vad gott det var! TACK snälla söta ni för en jättetrevlig kväll!
Klicka på någon bild för att starta bildspelet!
I morse gick jag som vanligt ut med hundarna. När jag kom fram till skogen så såg jag plötsligt bågformade blixtar i höger ögonkant. Trodde först att det var någon reflex av solen som kom i glasögonen, men efter en kort stund började jag se dåligt. Det blev liksom som att jag tittade genom en jättesmutsig glasruta, samtidigt som det började dansa små krumelurer i synfältet.
Jag ringde Janne och sa var jag befann mig, ifall jag skulle svimma eller något. Men jag kom i alla fall hem och satte mig vid köksbordet och funderade och kände efter. Krumelurerna blev bara värre och värre. Det var stora svarta sjok som flöt omkring. Så till slut ringde jag till sjukvårdsupplysningen som i sin tur skickade mig till en person på Ögonakuten. Där sa dom att jag måste komma in till Sankt Eriks ögonsjukhus direkt.
Janne är genomförkyld och har feber, men han var snäll och körde mig till sjukhuset. Vi var väl inte ensamma där om jag säger så… Men till slut fick jag komma in till en ögonläkare som undersökte mig noga. Hon kunde direkt se att jag hade fått en glaskroppsavlossning, vilket orsakar blödningar. Blödningarna var de svarta krumelurerna som jag såg. Men tyvärr såg hon också att jag hade ett hål på näthinnan. Så en annan läkare fick ta vid och hon behandlade skadan med grön laser. 55 skott! Det var jobbigt! Men det ska göra att hålet fästs fast och inte vidgar sig.
Varför händer då sådant här? Ja, åldern säger man när det gäller glaskroppsavlossningen. Men hålet i näthinnan? Ingen aning. Som tur är så behöver jag inte bli sängliggande eller så, men bara ta det lugnt, inte sporta eller så. Men det gör jag inte i alla fall. Köra bil och gå promenader ska funka.
Nu är jag hemma igen, lite trött och ser dåligt eftersom man har droppat ögat så att pupillen är jättestor. Men det kunde vara värre och jag är jätteglad att jag bestämde mig direkt för att kontakta sjukvårdsupplysningen. Och tack snälla Janne att du orkade skjutsa mig!
Pupill modell större
Vår lilla bebis fyller 7 år idag. Bebis? Nåja, men det blir gärna så när man heter Ebba. Kärt barn har många namn. Bebis, Bebba…
Ebba har verkligen förgyllt våra liv från den dag hon kom till oss. Kelig, charmig, glad, speciell…Jag har lärt mig att vara ödmjuk om hur hundar fungerar, att ingen hund är den andra lik. Hon lär mig något nytt varje dag. Måtte vi få lika många år till med glädjen att ha dig hos oss!
Jag älskar morgnarna, särskilt när det är så vackert som det var i morse. Men det börjar bli kallare ute. Det var bara drygt 7 grader när jag gick ut. Mälaren är nog varmare så det bildades dimma över vattnet. Bilderna är tagna från en av våra badplatser.
Först fyra bilder tagna från bryggan in mot badplatsen. Sedan vände jag mig om och fotade ut mot Udden. Då paddlade det ut en människa stående på en surfbräda! Klicka på en av bilderna för att starta ett bildspel.
Sedan kan man ju alltid testa olika presentationsmöjligheter. Så här kan Lightroom göra! Då blir kvalitén på bilderna mycket bättre!
Ibland lurar vi stora C! Min älskade bror har kämpat i två år nu, varav det senaste 1 1/2 året med en grym cellgiftbehandling som skulle kunnat ha ihjäl en oxe, dock inte min bror som bara kämpar vidare och gör allt han vill och mer därtill. Att vara sjuk finns inte på agendan, men jag vet ändå hur jobbigt han har haft det.
Tidigt i somras sa läkarna att dom inte vågade ge honom mer cellgifter, innan hans kropp hade återhämtat sig. Nu i måndags skulle dom börja igen, men först skulle han få veta resultatet av den senaste CT-undersökningen. Då fick han det fantastiska beskedet! Tumören har inte rört sig alls, trots uppehåll i behandlingen i tre månader!!!!! Läkarna är lika förvånade som vi!
Tack alla goda makter!
Always behave like a duck….Keep calm on surface, but paddling like hell underneath.
Idag kom vi bara till brevlådorna hemma innan jag fick vända med Dino. Suck! Han är så ojämn nu. Ibland rätt ok och så ibland – inte alls bra.
Jag gick en längre runda med Ebba i stället. I och med Dinos tilltagande hälta så har våra promenader blivit kortare och kortare. Så rundan runt Holmen har jag inte gått på hela sommaren tror jag.
Jag funderar på våra hundar. Jag saknar Dino som min demohund på kurserna, känner mig halv faktiskt. Hade tänkt ha med honom idag, men det har jag ju skrinlagt nu. Och Ebba… nej att ha henne som demohund det vore rent pinsamt. Jag tänkte på alla olika hundar jag träffar på som instruktör, och kom på att jag aldrig har sett en hund som beter sig som Ebba gör när vi är hemifrån. Hon kryper ihop och vill hon helst bara fly från allt! Hon lyssnar inte och kan ingenting. Sist kunde hon i och för sig leka lite, det var en liten framgång.
Nu kan det ju vara att hundar som beter sig som hon gör inte kommer ut till klubben, det vet man ju inte.
Hemma däremot, där kan hon allt jag har lärt henne, och hon är glad och samarbetsvillig. Ja, ja, en utmaning är hon!
Tog lilla kompaktkameran med mig. Den är förvånansvärt bra och smidig. Den tar inte bilder i raw-format om man har autoläget på, men vad gör det? Jag börjar bli less på alla teknikaliteter.
Utsikt från toppen av Holmen
Oj, det är ju en hel koloni med skarvar!
Husen på Holmen….
Utsikt in mot Mälaren
En ensam seglare
Gullriset skvallrar att hösten är på väg.
Usch, jag har inte ord för hur trist det känns idag. Micke och Linda har letat efter en hund rätt länge. Diesel börjar bli till åren och är rätt skruttig, även om han hänger med.
Först provade dom en hund som tyvärr visade sig vara superjobbig och dominant, så honom lämnade dom tillbaka. Men så hittade dom Baron. En blandning mellan Rottweiler och Schäfer, 1 år gammal, vars matte var ensam och inte kunde ha honom längre. Han var så fin och trevlig. Busig förstås, en ettåring är ju en tonåring på många sätt, men jättego var han. Linda bokade vardagslydnadskurs på Hölö/Mörkö och allt såg lovande ut. Men han började halta och han skrek av smärta på kvällarna. Så dom gick till veterinären.
I går kom dråpslaget: grav osteoporos i båda armbågarna samt skelettcancer i bogen! Det fanns inte något hopp över huvud taget! Så dom fick ta det tunga beslutet att låta Baron somna in idag. En fin hund i början av livet! Janne och jag är helt förtvivlade å deras vägnar. Jag gick och tittade på klockan hela eftermiddagen, jag visste ju vilken tid det skulle ske.
Vi önskar att vi kunde ta bort deras sorg och smärta, men det enda vi kan göra är att säga att vi är så ledsna, så ledsna idag. 🙁
Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén