Jag har haft en Grundkurs i höst. Eller rättare sagt, en halv grundkurs. Grundkursens ordinarie instruktör kunde inte hålla kursen, så med kort varsel ordnade klubben med en lösning där två instruktörer hade de fyra första kurstillfällena och jag hade de fyra sista. Det var oerhört lärorikt för mig. Kursdeltagarna hade redan vant sig vid två andra instruktörer och så kommer jag in och börjar om från början. Jag ville lära dem så oerhört mycket, men eftersom jag inte hade med mig några erfarenheter från början av kursen (förutom den information jag hade fått förstås) så tog jag allt från början, bara lite mer komprimerat. Men det gick jättebra, och jag lärde mig mycket själv på köpet.
Igår när jag hade haft sista kurstillfället så hade vi en Nej-övning. När jag sedan kom hem och gick ut med Dino så var ju han som vanligt helt upptagen med att leta något smaskigt bajs att äta… Då slår det mig att jag själv inte alls använder de råd som jag ger till kursarna! Så jag började göra som jag har lärt ut, och vips så lyssnar Dino till ordet Nej!
Ja, jag säger då det! Lev som jag lär och inte som jag lever, sägs någon stor tänkare ha sagt. Men jag kan ju faktiskt försöka leva som jag lär, det kan ju faktiskt funka…
Vad sa du matte?
Lämna ett svar