Jag är så upprörd! För en stund sedan ringde jag min mamma och skulle höra hur hon mådde. Vi har en tät kontakt och jag ringer flera gånger om dagen. Men nu sa hon ”Har du pratat med Micke?” Det var alltså min son hon menade. Nej sa jag. Jo, han ringde mig och berättade att han hade fått ”hugg på en bil” som nu var nedsatt till 30 000kr! Så han undrade om hon kunde låna honom det. Men jag hade ju inga pengar att låna ut, så det sa jag till honom och då sa han bara jaha och lade på. Jag frågade mamma om det verkligen var min Micke som hade ringt. Jodå, det var det, han hade sagt att det var Micke. Lite konstigt tyckte hon att det var att han inte hade beklagat sorgen efter morfar. Men säg inte något till honom att jag har berättat för dig, säger hon.

Micke skulle aldrig ringa och fråga sin mormor om hon kunde låna ut pengar, så det lät ju oerhört märkligt. Jag ringde förstås Micke direkt och fick bekräftat att han verkligen inte hade ringt.

Så jag ringde tillbaka till mamma och frågade exakt hur samtalet hade gått till. Och med reservation för att hon kan minnas lite fel så förlöpte samtalet så här:

Han: Hej (kanske hej mormor, vilket inte är en farlig chansning när man ringer till en dam som är 87 år)
Mamma: Hej, vem är det?
Han: Hör du inte det?
Mamma: Är det Micke?
Han: Ja
osv osv

Så enkelt fick han alltså mamma att tro på att det var Micke som ringde.

Alla ni som har gamlingar i er närhet, varna dem för dessa skurkar! Dom har inga skrupler över huvud taget!

Som tur är så har inte mamma några pengar att låna ut.

Men jag har gåshud över hela kroppen, så upprörd är jag!

Fy f-n!