Glad överraskning!

Igår tog jag en tur upp till Gustavsberg för att hälsa på Pappa och Gunvor. Pappa har ju legat på sjukhus igen, denna gång för att han hade ramlat ur sängen och fått en höftfraktur! Men nu var han hemma och pigg igen. Ja den mannen har minst 9 liv!

När jag kom fram till Gustavsgården så satt det två kvinnor på en bänk utanför entrén. Jag noterade lite i förbifarten att den ena kvinnan såg väldigt bekant ut. Men minnet är ju som det är så jag knallade in. När jag kom in till Pappa och Gunvor så sa Gunvor: ”Idag kommer Kerstin och Ann-Christine!”. I samma stund klev de två kvinnorna in lägenheten! Det var alltså min faster Kerstin och min kusin Ann-Christine! Kerstin har jag träffat lite då och då, även om det nu kanske var en 4-5 år sedan, men Ann-Christine har jag inte träffat sedan jag var liten! Åh vad roligt det var! Vi pratade och pratade oavbrutet i 1 1/2 timme, och jag tror faktiskt att Pappa och Gunvor kom lite i skymundan ibland.

Ann-Christine bad om mitt telefonnummer innan vi skildes åt, men gjorde jag detsamma? Nej det glömde jag! Men jag ska försöka hitta både det och kanske en mailadress, för jag vill gärna ha kontakt med henne igen. Det kändes fantastiskt att träffa henne. Det var liksom att en stor bit av min familj plötsligt öppnades. En bit som jag aldrig har haft kontakt med! Det visade sig att Ann-Christine också är konstnärlig, liksom många andra i släkten. Dessutom dansade hon Linedance!

Kerstin, som idag är 93 år och pigg som en nötkärna, är alltså min pappas syster, och Ann-Christine är hennes äldsta dotter. Ann-Christine är 69 år, alltså 4 år äldre än jag. Det finns ytterligare en syster: Birgitta och en bror som jag tror heter Lars-Ove?

Tack och lov så hade jag stora kameran med mig!

Kerstin
Kerstin 93 år!
Ann-Christine
Ann-Christine
Pappa och Ann-Christine
Pappa och Ann-Christine
Kerstin och Pappa
Kerstin och Pappa
Kerstin 93 år!
Kerstin

 

Ebba 6 år

Idag fyller vår Tokfia, Ebba Bebba, Bebis, Besse, Ebba 6 år! Ja kärt barn har många namn! Bilden nedan är lite elak kanske, men när hon ligger och rullar i sängen så njuter hon tydligen oerhört och då kan hon se ut så här.

Vi älskar henne över allt annat, hennes fel och brister till trots, för hennes stora kärlek och vänlighet mot allt och alla, för hennes varma mjuka kropp i sängen på natten, för hennes många pussar, eller bara för att hon är den hon är. Hon är alltid villig att jobba och vara till lags. När matte är ute i skogen är hon den perfekta promenadkompisen, och skulle matte orka springa så springer hon lugnt en liten bit framför. Vill vi jobba med henne så blir hon överlycklig och slår nästan knut på sig själv. Det är bara det här med bilen, men det har vi ju lärt oss leva med.

Måtte vi få minst lika många år till tillsammans!

Kram Matte och Husse

Ebba 6 år

 

En bra dag

I går hade jag avslutning i min kurs rallylydnad fortsättning. Det var fem stycken kursdeltagare som alla utom en även gick nybörjarkursen i våras. Dom har utvecklats helt fantastiskt! Från att inte ha kunnat någonting om rally så gick dom igår en tävlingsbana i fortsättningsklassen. Må vara att det var mycket nerver med i spelet igår, men jag vet vad dom kan och jag är jättestolt över dem! På avslutningsfikat så lämnade mina elever över en present till mig – en fin flaska vin. Dessutom fick jag så fina ord från dem så jag blev alldeles rörd! Det kommer jag att bära med mig länge!

Jag fick för flera år sedan ett fint armband, samearbete i tenntråd, av Janne. Nu började det till slut bli lite slitet efter att jag har haft det på mig varje dag, och därför köpte Janne ett nytt armband till mig. Igår kom det  på posten och det var ju jättefint!

Min käre bror ringde igår. Han är ju sjuk, men ändå – alltid positiv och kämpar på. En stor kram till dig lillebror!

Hösten är här och i natt var det nästan nollgradigt ute. Fikonträd och pelargonier fick flytta in i hallen i går kväll när jag kom hem från klubben. Nu ska jag flytta fikonträdet ut i förrådet. Där är det lägst 7 grader på vintern även om det är svinkallt ute, så jag hoppas att den överlever. Den har faktiskt små fikonknoppar i toppen!

Armband Hallen med blommor Fikon

Magiskt ljus och en övervunnen fobi

När vi åt lunch idag så fick jag se att det var ett helt fantastiskt ljus ute. Det var nog en form av dimma igen som gjorde att det blev så häftigt, nästan lite spöklikt. Ut med kameran i alla fall.

Sedan in igen och försöka äta.

Men då får jag se en SPINDEL i fönstret precis bredvid mig. Den var gul och c:a 2 1/2 cm stor. Och det var då jag överraskade mig själv med att lugnt hämta en tidning, lirka ned spindeln i på tidningen, försiktigt vika ihop tidningen och ta ut spindeln till en säkrare plats. När jag kom in igen så dunkade hjärtat ska jag säga.

Men jag är så stolt över mig själv att jag gjorde det! Nu hade jag tänkt att hitta en bild på spindeln på Google, men där tog det stopp. Att sätta sig och titta på alla spindelbilder…nej tack!

Här kommer resultatet av fotograferingen i alla fall!

Spöklikt Spöklikt-2

 

Vardagslyx

Idag tog jag mig ut i skogen för att se om jag skulle kunna hitta lite svamp. Och faktiskt, det gjorde jag – men dom är pyttesmå! Lite regn skulle nog inte skada. Men jag fick ihop en del i alla fall. Nu ligger dom på tork, det är superbra att ha torkad svamp att ta till för att få lite god svampsås. Lyx!

Ebba var med mig i skogen. Hon är så mysig att ha med. När jag står still någonstans och plockar så går hon och nosar i närheten. Hon drar aldrig iväg utan man hör bara hur hon prasslar runt omkring mig.
Trattkantareller

Dimma

Plötsligt svepte dimman in över Mälaren. För första gången någonsin hörde vi mistluren tjuta. Det blev lite kallare och tystare över nejden. Nästan lite kusligt. Jag tog kameran och fotade lite men det går inte att fånga känslan på bilderna.

Dimma över Mälaren
I vanliga fall ser man Vattubrinken och Enhörna på andra sidan…

Dimma över Mälaren3

Självservering

Vi har hur mycket plommon som helst! Tur att Ebba gillar plommon! Dom får självklart inte äta hur många plommon som helst. Ebba gnager dessutom bara av fruktköttet så det är inte någon risk att hon äter kärnorna. Dino däremot, han får bara äta de urkärnade plommon som jag serverar, annars åker allt ned i magen.

Ebba_plommon-2
Ett…
Två...
Två…
...serverat!
…serverat!

Inget särskilt

Nu har jag inget särskilt att skriva om och det är väl bra i och för sig? Men en bild kan man ju alltid lägga ut?Den här bilden tog jag här om dagen när jag var ute på tomten och skulle fota lite blommor. Det prasslade bakom huset och när jag tittade till så hoppade det här rådjuret över staketet och in i skogen bakom huset. Hon kikade lite på mig innan hon försvann.

Tittut!
Tittut!

19 år!

Idag har Janne och jag varit gifta i hela 19 år! Det är ju inte klokt! Snart har vi varit gifta längre än vad Kalle och jag var gifta (22 år). Helt fantastiskt!

Vi gifte oss i Överjärna kyrka och det var en lika vacker höstdag som idag. Henrik sjöng Elvis ”I can´t help falling in love with you” och inte ett öga var torrt. Henrik sjöng också en sång ur Lejonkungen. Lika vackert! Suck!

Det har varit händelserika år. Mycket har vi upplevt och bott har vi gjort på sammanlagt 8 olika platser. I snitt har vi bott 3 – 5 år på samma plats. Här i Viksberg har vi nu bott i 4 1/2 år och mer lär det väl bli. Nu varken vill eller orkar vi flytta igen. Om vi inte flyttar till Skåne förstås! (Skojar!)

Tack älskling för de här åren – jag ser fram emot de kommande 19 åren!

Puss och kram!

Bröllopsfoto

Usch

Det är väl inte någon katastrof, det finns saker som är mycket värre. Men ändå – bläää, jag hade en fästing på benet! Den gick lätt att ta bort, men nu är det en kliande rodnad, större än en femkrona där i stället. Jag har ju haft borrelia en gång, det räcker!

Ingen fästingbild, men väl en bild på Ebba som kikar ut på Mälarenen en dimmig morgon.

Ebba_brygga_dimma