Favoritmotiven

Jag har nog tagit tusentals bilder på våra hundar, men det finns alltid en ny aspekt på motiv. Här kommer först en höstbild på Dino. Kan man se att han är 9 1/2 år gammal? Bortsett från den grå nosen förstås, men han är faktiskt i riktigt bra form. Visst kan han halta lite någon gång, men i stort sett så verkar han må riktigt bra.

Sedan är det en bild på Ebba uppe på Stenen. Varje gång vi kommer fram dit så har hundarna lärt sig att hoppa upp på stenen och vänta på godis. Tanken från mig är att dom inte ska rusa ut på vägen. Nu litar jag inte blint på att det funkar i alla lägen, men det är också en bra övning för fjärrdirigering, Jag säger bara ”hoppopp” så springer dom dit och hoppar upp. Praktiskt i alla fall när man ska sätta på kopplen.

Klicka på bilden för full storlek!

Höstbild 2014

Ebba på stenen

Stannar nog inne

Vi är ju alltid uppe tidigt på morgnarna. Oftast sitter vi och tar morgonkaffet runt halv 6. I morse vräkte regnet ned när jag gick ut och hämtade tidningen, och Ebba, som alltid vill ut tidigt på morgonen, hon vände i dörren och sprang in och lade sig under Jannes skrivbord!

Men radion spelade först Bruce Springsteen strax före kl 6 och sedan kom min högtidsstund – timmen med countrymusik, så den här dagen börjar bra ändå. Hösten är som den är – det är inget att gnälla över! Testade en kul funktion på kameran – nattfoto. Den tar då fyra bilder i snabb följd och lägger ihop till en bild. Jag tycker faktiskt att det var rätt ok bilder, på frihand och utan blixt.

Ebba_höstmörker
Undrar om det har slutat regna nu?
Dino_höstmörker
Dino undrar också…

Hösten är egentligen den årstid som bjuder på flest fotomotiv. Härom dagen tog jag några skapliga bilder på morgonpromenaden. Det var lite dimmigt och Mälaren låg spegelblank.

Viken-2
Vy från båtklubben bort mot Udden.
Sista båten-2
Sista båten i sjön.

Älgmöte igen

Vi har verkligen en hel djurpark här ute. Det fick jag erfara i morse.

Jag planerade att gå morgonpromenaden runt Viksbergs udde, så jag travade iväg med hundarna, lite tankspridd som vanligt. Där man brukar parkera för att gå till badet vid Ekvägen släppte jag hundarna och svängde in på vägen som går upp runt Udden. Då, 10 meter ifrån mig, på stigen som går upp från badet, står det en stor älgko med sina två kalvar och stirrar på mig! Jag studsade verkligen och tänkte ett ögonblick att ”det här är fel!”. Men det var det ju inte! Vad stor en älg är när den är 10 meter ifrån en själv!

Dino vände och gick lite tveksamt mot älgarna, medan Ebba inte märkte någonting utan travade vidare upp för backen. Jag kallade in Dino och han vände tack och lov. Älgarna stod blick stilla och tittade på mig. Jag gick mer eller mindre baklänges uppför backen och tittade på älgarna som stod kvar på samma plats så länge jag såg dem. Pust! Darrig ringde jag till Janne och berättade exalterat om min upplevelse.

Jag försökte ta några bilder med kameran, men dom blev så dåliga så dom slipper ni se! I stället får ni en bild som jag tog uppe hos Jonas och Maria idag.

Ha de!

höstträd

Höstmorgon

När jag som mest behöver min kamera, har jag med mig den då? Näe!

Idag gick morgonturen bort runt ”Udden”. På hemvägen såg jag först en svan med sin unge. Ungen är nu lika stor som föräldern, men den är brun-grå i färgen.

När jag stod där och tittade så såg jag också att skarven stod på sin sten. Det verkar vara så att den bor ensam där ute. Kanske tror den att den är en svan? Jag gick ut på en liten brygga för att åtminstone försöka ta en bild med mobilen. Då satte svanarna full fart mot mig, så jag tog det säkra före det osäkra och gick snabbt av bryggan… Men någon bild blev det i alla fall. Om man tittar noga så finns det en svart sten långt ute i vattnet. På stenen står skarven och liksom håller ut vingarna. Det verkar vara vanligt bland skarvar att dom står sådär, men det ser lite märkligt ut.

Svanföräldern och ungen tog full fart in mot mig…