Utan förvarning

I morse gick jag som vanligt ut med hundarna. När jag kom fram till skogen så såg jag plötsligt bågformade blixtar i höger ögonkant. Trodde först att det var någon reflex av solen som kom i glasögonen, men efter en kort stund började jag se dåligt. Det blev liksom som att jag tittade genom en jättesmutsig glasruta, samtidigt som det började dansa små krumelurer i synfältet.

Jag ringde Janne och sa var jag befann mig, ifall jag skulle svimma eller något. Men jag kom i alla fall hem och satte mig vid köksbordet och funderade och kände efter. Krumelurerna blev bara värre och värre. Det var stora svarta sjok som flöt omkring. Så till slut ringde jag till sjukvårdsupplysningen som i sin tur skickade mig till en person på Ögonakuten. Där sa dom att jag måste komma in till Sankt Eriks ögonsjukhus direkt.

Janne är genomförkyld och har feber, men han var snäll och körde mig till sjukhuset. Vi var väl inte ensamma där om jag säger så… Men till slut fick jag komma in till en ögonläkare som undersökte mig noga. Hon kunde direkt se att jag hade fått en glaskroppsavlossning, vilket orsakar blödningar. Blödningarna var de svarta krumelurerna som jag såg. Men tyvärr såg hon också att jag hade ett hål på näthinnan. Så en annan läkare fick ta vid och hon behandlade skadan med grön laser. 55 skott! Det var jobbigt! Men det ska göra att hålet fästs fast och inte vidgar sig.

Varför händer då sådant här? Ja, åldern säger man när det gäller glaskroppsavlossningen. Men hålet i näthinnan? Ingen aning. Som tur är så behöver jag inte bli sängliggande eller så, men bara ta det lugnt, inte sporta eller så. Men det gör jag inte i alla fall. Köra bil och gå promenader ska funka.

Nu är jag hemma igen, lite trött och ser dåligt eftersom man har droppat ögat så att pupillen är jättestor. Men det kunde vara värre och jag är jätteglad att jag bestämde mig direkt för att kontakta sjukvårdsupplysningen. Och tack snälla Janne att du orkade skjutsa mig!

thumb_IMG_0705_1024
Pupill modell större

Ebba 7 år

Vår lilla bebis fyller 7 år idag. Bebis? Nåja, men det blir gärna så när man heter Ebba. Kärt barn har många namn. Bebis, Bebba…

Ebba har verkligen förgyllt våra liv från den dag hon kom till oss. Kelig, charmig, glad, speciell…Jag har lärt mig att vara ödmjuk om hur hundar fungerar, att ingen hund är den andra lik. Hon lär mig något nytt varje dag. Måtte vi få lika många år till med glädjen att ha dig hos oss!

 

Lingonplockning…

I morse tog jag Ebba med mig ut i skogen för att se om jag skulle kunna hitta lite mer lingon. Jag har redan plockat lite häromkring, men nu gick jag bort till Talbyskogen för att se om det fanns något att plocka. Det var det andra som också hade gjort så när jag hade fått ihop en halv liter lingon så gav jag upp. Men jag gick och kikade lite medan jag sakta rörde mig hemåt. Ebba var väl c:a 2 meter framför mig. Då hör jag ett vansinnigt skällande och från ingenstans kom det två stora hundar som kastade sig mot Ebba. Hon sprang till mig och jag tog tag i hennes halsband. Men jag ville inte ha tre huggande hundmunnar i närheten av min hand, så jag släppte henne. Sedan var det ett virrvarr av hundar på ett ögonblick. Jag tog min lilla lingonpåse och klappade till den större hunden (en stor svart groenendael) samtidigt som jag skrek allt vad jag orkade, och den reagerade faktiskt och vek undan. Den andra hunden sprang runt om oss men vågade väl inte gå till anfall mot den galna människan och hennes hund.

Då kom hundarnas mattar och en mycket märklig situation uppstod. Den ena matten sa nämligen: ”du hade ju också din hund lös!” Va!!!! Jag står och håller i Ebbas halsband när hundarna anfaller! Min puls var väl vid det laget uppe i 200 och jag skakade i hela kroppen. Den ena matten kopplade sin hund (en tollare), men den andra hunden var fortfarande lös. Jag säger åt matten att koppla den. Då säger hon att ”men han är ju så snäll, så snäll och han har ju aldrig anfallit någon!”. Vid det laget var jag så upprörd och skakis så jag sa bara: ”Vi diskuterar inte mer, gå härifrån!” Tollarens matte verkade lite bekymrad och frågade om Ebba var skadad. Men ingen bad om ursäkt med ett ord! Hundägare….! Ja, jag är också hundägare och det har ju hänt att Ebba har attackerat andra hundar. Då har det varit jag som har brustit i ansvar och jag har bett tusen gånger om ursäkt.

När dom äntligen försvann ur min åsyn så stod jag länge kvar i skogen och försökte få pulsen att lugna ned sig igen. Så småningom gick jag i alla fall hem och kokade lingonsylt på de redan rårörda lingonen…

Nu har det gått c:a 5 timmar sedan det hände, men jag har fortfarande ont i bröstet och känner mig fortfarande uppskakad. Ska det behöva vara så här?

Rosor (1)
I affären köpte jag mig en bukett rosor som tröst.

 

Morgonbilder

Jag älskar morgnarna, särskilt när det är så vackert som det var i morse. Men det börjar bli kallare ute. Det var bara drygt 7 grader när jag gick ut. Mälaren är nog varmare så det bildades dimma över vattnet. Bilderna är tagna från en av våra badplatser.

Först fyra bilder tagna från bryggan in mot badplatsen. Sedan vände jag mig om och fotade ut mot Udden. Då paddlade det ut en människa stående på en surfbräda! Klicka på en av bilderna för att starta ett bildspel.

Sedan kan man ju alltid testa olika presentationsmöjligheter. Så här kan Lightroom göra! Då blir kvalitén på bilderna mycket bättre!

 

Glad hund ändå

Den här veckan verkar det ha inträtt en försämring hos Dino. Vi var på Nosaktiveringskurs i måndags. Det gick väl rätt bra, men han var liksom inte riktigt med hela tiden. Han haltar mycket mer nu. Ofta kan jag bara gå en kort, kort promenad med honom i skogen ovanför oss. Men han verkar trivas i skogen och där är ju marken mjuk. Går vi runt ”kvarteret” så går han så sakta, så sakta. En vända som tidigare tog 10 minuter tar nu minst det dubbla.

Funderade på att ge honom Glucosamin när det kom en reklamlapp i brevlådan. Men dom är lite fula, man prenumererar på det och måste avbeställa om man inte vill ha mera. Man kan inte bara beställa en burk och prova…

Trots att Dino har så ont, så kan han ändå leka. Jag gav honom en leksak för en stund sedan, och han skuttade runt som en valp. Visst, det kan nog göra att han får mer ont efteråt, men vem kan missunna honom glädjen av en boll?

Dino boll Dino boll-2

 

 

Glädje!

Ibland lurar vi stora C! Min älskade bror har kämpat i två år nu, varav det senaste 1 1/2 året med en grym cellgiftbehandling som skulle kunnat ha ihjäl en oxe, dock inte min bror som bara kämpar vidare och gör allt han vill och mer därtill. Att vara sjuk finns inte på agendan, men jag vet ändå hur jobbigt han har haft det.

Tidigt i somras sa läkarna att dom inte vågade ge honom mer cellgifter, innan hans kropp hade återhämtat sig. Nu i måndags skulle dom börja igen, men först skulle han få veta resultatet av den senaste CT-undersökningen. Då fick han det fantastiska beskedet! Tumören har inte rört sig alls, trots uppehåll i behandlingen i tre månader!!!!! Läkarna är lika förvånade som vi!

Tack alla goda makter!

Änder-5
Always behave like a duck….Keep calm on surface, but paddling like hell underneath.

 

 

Nämen!

När jag precis har skrivit min deppiga fundering om Ebba, så hände något. Jo vi åkte ju till Animalen igår till Charlotte som vi hade bokat en friskvårdsundersökning hos. Jag är ju lite nojig när det gäller hälta, så jag vill gärna kolla. Ebba var som vanligt gräsligt stressad och hässjade helt otroligt. Jag satt där i väntrummet och såg alla andra lugna hundar medan Ebba hässjade så att det blev en stor pöl på golvet.

Charlotte tittade på hur Ebba rörde sig ute först och sedan gick vi in och fortsatte undersökningen inne. Ebba skakade och kröp ihop, men bråkade inte förstås. Det gör hon aldrig. Charlotte tyckte att Ebba var mjuk och rörlig och fin i muskulaturen. Kul! Hon ömmade lite, lite på ryggen mellan skulderbladen, men det var inget farligt. Sedan var det dags för vattentrask. Nu började jag se att Ebba faktiskt försökte, men läskigt var det ju! Men till slut så gick det små korta pass. Ingen panik eller bråk över huvud taget!

Efter vattentrasken var det dusch och avtorkning. Så till slut – Charlotte började försöka få kontakt med henne. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det inte skulle gå och att hon inte skulle ta godis. Men Charlotte lyckades knäppa upp Ebba! Titta på bilden när hon får en puss!!!!

Ebba och Charlotte

Jag är helt stum! Det är nästan så att jag dödar spargrisen och köper ett klippkort hos Charlotte!

På kvällen var det NoseWork för Dino, men med Ebbas fina resultat från dagen så tog jag med henne dit också. Hon var stressad igen, men hon jobbade!!! Visst, jag ser att hon inte är superglad om man säger så – svansen mellan benen, men hon jobbar!!!! Underbara hund! Förlåt att jag inte trodde på dig!