I morse gick jag som vanligt ut med hundarna. När jag kom fram till skogen så såg jag plötsligt bågformade blixtar i höger ögonkant. Trodde först att det var någon reflex av solen som kom i glasögonen, men efter en kort stund började jag se dåligt. Det blev liksom som att jag tittade genom en jättesmutsig glasruta, samtidigt som det började dansa små krumelurer i synfältet.
Jag ringde Janne och sa var jag befann mig, ifall jag skulle svimma eller något. Men jag kom i alla fall hem och satte mig vid köksbordet och funderade och kände efter. Krumelurerna blev bara värre och värre. Det var stora svarta sjok som flöt omkring. Så till slut ringde jag till sjukvårdsupplysningen som i sin tur skickade mig till en person på Ögonakuten. Där sa dom att jag måste komma in till Sankt Eriks ögonsjukhus direkt.
Janne är genomförkyld och har feber, men han var snäll och körde mig till sjukhuset. Vi var väl inte ensamma där om jag säger så… Men till slut fick jag komma in till en ögonläkare som undersökte mig noga. Hon kunde direkt se att jag hade fått en glaskroppsavlossning, vilket orsakar blödningar. Blödningarna var de svarta krumelurerna som jag såg. Men tyvärr såg hon också att jag hade ett hål på näthinnan. Så en annan läkare fick ta vid och hon behandlade skadan med grön laser. 55 skott! Det var jobbigt! Men det ska göra att hålet fästs fast och inte vidgar sig.
Varför händer då sådant här? Ja, åldern säger man när det gäller glaskroppsavlossningen. Men hålet i näthinnan? Ingen aning. Som tur är så behöver jag inte bli sängliggande eller så, men bara ta det lugnt, inte sporta eller så. Men det gör jag inte i alla fall. Köra bil och gå promenader ska funka.
Nu är jag hemma igen, lite trött och ser dåligt eftersom man har droppat ögat så att pupillen är jättestor. Men det kunde vara värre och jag är jätteglad att jag bestämde mig direkt för att kontakta sjukvårdsupplysningen. Och tack snälla Janne att du orkade skjutsa mig!
Pupill modell större
