Ibland lurar vi stora C! Min älskade bror har kämpat i två år nu, varav det senaste 1 1/2 året med en grym cellgiftbehandling som skulle kunnat ha ihjäl en oxe, dock inte min bror som bara kämpar vidare och gör allt han vill och mer därtill. Att vara sjuk finns inte på agendan, men jag vet ändå hur jobbigt han har haft det.
Tidigt i somras sa läkarna att dom inte vågade ge honom mer cellgifter, innan hans kropp hade återhämtat sig. Nu i måndags skulle dom börja igen, men först skulle han få veta resultatet av den senaste CT-undersökningen. Då fick han det fantastiska beskedet! Tumören har inte rört sig alls, trots uppehåll i behandlingen i tre månader!!!!! Läkarna är lika förvånade som vi!
Tack alla goda makter!
Åh vad härligt, jag har ju själv varit i cellgiftslivet och det är otroligt tufft, skickar mängder med kämparkramar till Din bror, och även till Dig, det måste vara jättejobbigt att stå bredvid och känna maktlösheten. Kraaaaaaam ?
Tack Inger!
Ja ibland är det jobbigt att stå bredvid, men det är inget emot att själv vara inne i eländet. Min bror sa en gång att han önskade att han bara kunde få ta en paus en kort stund från sjukdomen så att han kunde hämta andan…
Kram tillbaka till dig!