Månsken

Ibland säger jag att ”Den bästa kameran är den man har med sig”. Och jo, så är det väl kanske, men i morse var jag arg på mig själv för att jag bara hade mobilen med mig. Det var ett fantastiskt månsken över Mälaren. Både månen och speglingen var gul-orange och det var så vackert! Jag tog ett par bilder med mobilen, men dom kunde inte på något sätt återge den fantastiska bild jag såg. Ni får helt enkelt tro mig!

Månsken över Mälaren

Julmiddag nr 2

Ljus och tomtar-2Idag är det vintersolståndet och i morgon blir det ljusare igen, eller…? Ingen snö i sikte, så det är mörkt som i en kolsäck nästan hela tiden. Om det bara kom lite snö! Då skulle det bli så mycket ljusare och lättare.

Nu är det så mörkt och trist, men man ska ju inte förbanna mörkret utan tända ett ljus i stället.

Igår var det dags för nästa julmiddag. Nu var det Jannes dotter Åsa som kom på besök med sin familj. När Jonas med familj var här så blev det inte julmat, men igår hade vi det mer traditionellt. Det funkade nog bra det också, hoppas vi!
Klicka på någon bild för att starta bildspelet!

 

Tidig julmiddag

…men så mycket julmat var det ju inte när Jonas, Maria, Linnéa och Julia kom på besök igår. Vi bjöd nämligen på paella. Det var jättepraktiskt att laga till allt i woken, även om det tog mycket längre tid än normalt att laga till riset på det sättet. När paellan var klar var det bara att sätta woken på bordet. Gott blev det också, tyckte vi. Till efterrätt fick dom mina ”berömda” mandelformar med grädde och hjortronsylt. Det kändes som att dom var rätt mätta när vi gick från bordet… 🙂 Ja, just det, dom hade med sig en liten present i form av tre dessertostar som vi också tryckte i oss. Pust!

Här kommer lite blandade bilder.

 

Matminnen

Min fina mormor var en fantastisk person på många vis. Nu så här i juletider så minns jag när hon bjöd på middag. I sin lilla etta på Tavastgatan bjöd hon på helt fantastisk mat tillagad i hennes pyttelilla kök. Som efterrätt blev det ofta mandelmusslor, fyllda med grädde och med en liten klick sylt på toppen. Ofta blev efterrätten spiken i kistan, så efter att vi hade satt i oss den så halvlåg vi i soffan, knäppte upp knapparna i kläderna och försökte andas…

Nu har jag inga planer på att nå upp till mormors nivå, det finns ingen möjlighet. Men jag fick för mig att göra mandelmusslor i alla fall. Det gick rätt bra tyckte jag, men dom fick för tunna väggar och för tjocka bottnar. Först blev jag superbesviken, men efter att ha googlat på ”misslyckade mandelmusslor” så får jag nog anse att dom duger i alla fall. 🙂

Mandelmusslor

Julpynt

Jag hade en idé om att låta håret växa, och att inte ha i några slingor, utan bara ha min naturliga färg (grått). Resultatet blev platt, trist och tråkigt. Det var inte ens snyggt när jag försökte fixa till det, så igår ringde jag frissan och sa att nu måste jag komma ”fort, fort!”. Och min ängel till frissa tog hand om mig redan i går kväll!

Upp som en sol och …

I torsdags var jag ute på klubben och hade hand om Öppen träning. Jag hade Ebba med mig, och när jag hade byggt en fortsättningsbana så provade jag att gå med henne. Hon gick nästan klockrent! Glad och med fin ögonkontakt. De fel som ändå kom kan jag ta på mig eftersom jag inte gav henne tillräckligt tydliga instruktioner. Men ändå! Okopplad och otränad gör hon allt rätt!

Jaha…Sedan var det söndag och träningstävling. Tog med mig Ebba och var ute på klubben strax efter kl 9. Först gick vi en promenad tillsammans med Ann och Lucas. Ebba var glad och positiv, om än lite stressad.

Jag hade bestämt att jag skulle gå en nybörjarbana med Ebba. Klockan blev väl c:a halv tolv när det var vår tur. Jag försökte förbereda henne lite, men hon var nästan helt blockerad. Väl inne på banan så drog hon långt efter mig och när jag försökte vända mig om och få med mig henne så stannade hon, hon kunde inte sitta framför etc etc. Jag försökte att koppla loss henne för att se om det gick bättre, men tyvärr inte.

Min amatörmässiga analys är att Ebba inte orkar så länge som det blev i går. När klockan var halv tolv så var hon helt slut, och då kunde hon inte jobba på banan. Hon försöker säkert, men hon orkar helt enkelt inte. Det var inte så mycket störningar eftersom det inte kom så många tävlande, men kanske för mycket för henne. Tyvärr var ju inte dagen slut för vår del efter att vi gått banan, så hon fick vara i Teorihuset medan vi jobbade vidare med tävlingen. När vi fikade på slutet så var Ebba riktigt trött stackarn.

Ja, vad lär man sig av detta? Janne som ofta 😉 har bra analyser säger att jag ska låta Ebba vara hemma och sluta hoppas på någon mirakulös förändring. Och det ligger väl något i det, men hoppet är ju det sista som överger människan. Det innebär ju också att jag i så fall inte har någon hund alls att jobba med. Jo, jag kan ta med mig Dino, men jag är ju så rädd att överanstränga honom. Men är jag försiktig så kan jag ta med honom. Tävla kommer jag inte göra i alla fall, så då kan det ju gå lika bra att ta med Dino. Han är ju så himla glad att få följa med och han mår bra att få jobba och vara duktig.

Men jag vill ju kunna hjälpa Ebba att må bra. Det handlar inte om att få framgång på tävlingsbanan. Men att arbeta med hundar och se dem utvecklas är ju det jag tycker är roligt. Nu kan jag ju i och för sig jobba här hemma – då går det ju oftast fantastiskt bra. Men ändå….Nej det är inte lätt det här!

ebba_pa_mattan