Igår var Dino jättehalt. Vi blev hemskt bekymrade förstås och befarade att detta skulle bli hans nya tillstånd. Men tack och lov, idag verkar han pigg igen!
Det har blivit dåligt med långpromenaderna sedan Ebba gick bort, för Dino kan inte gå så långt. Eftersom Dino var halt igår så passade jag på att gå en långpromenad själv och tog med kameran. Men det är inte lika roligt att gå ensam! Det är ett så underbart sällskap att ha en glad och nyfiken hund med sig på promenaden. På det sättet var Ebba helt fantastisk. Hon sprang med glad viftande svans en bit framför mig, alltid med ett öga bakåt för att hålla koll på var jag fanns någonstans…
Nu är vi ju på gång att skaffa en ny hund. Jag hoppas att det blir bra och att allt känns rätt när vi väljer. Lite orolig är jag – vi får ju inte jämföra med Ebba.
På promenaden kom jag till en damm som blev till bara för något år sedan när dom fällde en massa skog borta vid Bergtorp. Bitvis är det bara kalhygge där jag tidigare gick i en stor fin skog. Ser trist ut. Men dammen hade fått några nyfikna hyresgäster så dom verkade nöjda.
