6 månader

… och 15,2 kg! Oj vad Nisse har vuxit! Både fysiskt och psykiskt faktiskt. Forfarande är han jätteglad och intensiv i allt han gör. Lite för intensiv i Dinos smak kanske. Han har det inte lätt alla gånger, så vi får hjälpa honom att vara ifred när illbattingen kommer störtande. Men hans glädje och positiva attityd visar sig i allt vi gör. Han älskar att träna och att vara med mig på klubben. Han är en supertrevlig kompis ute på promenaderna, i alla fall när inte Dino går med. Då kan jag se att han hela tiden jobbar med att få ledarrollen, vilket gör att han lyssnar sämre. Men hans glädje går igen i allt han gör! 😀

Fast han kan lugna sig också, vilket jag fick bevis för igår. Han är ju så rädd om sina tassar, så jag har haft lite bekymmer med hur jag ska kunna klippa klorna. Gudrun har kommit och hjälpt mig och det är jag så tacksam för, men jag måste ju klara det själv. Så när han har legat lugn i sängen bakom mig när jag har suttit vid datorn har jag laddat med en hög godis och tagit försiktigt  i en tass i taget och kanske, kanske lyckats klippa en klo. Jag har inte kunnat hålla i tassen när jag klippte, vilket har varit lite läskigt eftersom jag då måste klippa i luften så att säga, utan att kunna stabilisera klon. Han har varit lite orolig och har trampat runt i sängen. Därför har jag slutat när jag känt att han har fått nog. Men igår lossnade det. Han låg lugn och fin, tittade med förtroende på mig och lät mig ta i tassarna och klippa! Halleluja! Jag är bara rädd att klippa fel, så att det ska förstöra hans förtroende för mig nu. Men det var så fantastiskt att se hans lugna ögon!

Här en dagsfärsk bild på godingen. På bilden ser han lite kort ut, men han är nog nästan lika hög som Dino nu. Öronen, nja…Jag har börjat massera dem nu, hoppas dom reser sig lite. Annars, ja han duger självklart ändå. <3

 

Ännu en valpkurs slut

Jaha, så var även denna valpkurs slut. Lite vemodigt är det. Jag fäster mig alltid så väldigt  vid mina kursare! Jag började med 6 kurstillfällen tidigt i höstas. Vid avslutningen så var det flera som tyckte att kursen kunde ha varit längre. Så jag tänkte, varför inte? Jag erbjöd dem 4 gånger till, men denna gång bara med praktik – och ingen inomhusteori.

Nu blev det bara fyra som nappade på erbjudandet, men i stället så frågade jag dem vad de tyckte om jag hade med mig Nisse på kursen, och det var ok för dem. Nisse har fått jobba hårt och varit demohund av och till, med blandat resultat. Men oftast har jag varit riktigt nöjd med honom. Han brukar skärpa sig när det gäller, gullplutten. och jag kan inte neka till att jag blir lite stolt då. 🙂

Just nu är Nisse definitivt i trotsåldern. I morse hade han glömt vad ”Hit” betyder, så det blev till att träna. I början såg jag hur han i och för sig förstod vad jag ville, men han tyckte inte att det var så viktigt – hellre springa nedför en slänt eller nosa någonstans i stället. Nåja – vi blev överens till slut och han kom glatt viftande på svansen när jag kallade in honom. Hmmm. Det är lätt att bli lite bekväm och tro att han är färdig. Nej det blir till att hålla på. Han är en hejare på att utmana… Som sagt, trotsåldern är här…! Men söt är han hur som helst!

Nisse 20171126