Borensberg 20180815-16

Här kommer en hel drös med bilder från vår senaste resa som gick till Borensberg. Denna gång utan Dino… 🙁

Vi bodde på Strandbadets camping. En familjär och välskött camping med lite westernprofil där man älskade skyltar… Men vi trivdes bra, förutom när häxan Surtant sa åt oss att Nisse inte fick kissa på området. Nej, självklart får han inte det, men olyckor kan ju hända och tonen hon sa åt oss med var inte trevlig…

Vid slussen fanns det en mycket fin ställplats. Vi stod inte där, men det såg väldigt bra ut med läget precis vid kanalen och slussen.

Jag tog många promenader med Nisse. Nisse var överlycklig när han fick en hel strand för sig själv! I skogen svävade ett löv helt på egen hand!

Nannydog

Man brukar kalla staffarna för Nannydog. Kanske framför allt för att dom är så barnkära, men även för att dom är så känsliga för när vi människor inte mår bra.

Idag fick jag verkligen bevis för det. Plötsligt när jag höll på och fixade lite ute på tomten så överväldigades jag av sorgen efter Dino. Jag gick in och satte mig i en stol på verandan. Nisse blev som tokig! Han hoppade upp i mitt knä om och om igen, han försökte slicka mig i öronen, på halsen, i ansiktet… Han är ju rätt stor och tung att plötsligt få i knät och jag var inte mottaglig för hans brutala känslosvall så jag föste bestämt undan honom. Inte så att jag var arg eller höjde rösten, men han kände ju att jag inte ville ha honom där.

Plötsligt försvann han. Jag letade överallt efter honom och hittade till slut honom under mitt skrivbord där han satt och såg helt förkrossad ut! Gud vad jag skämdes! Han ville ju bara trösta mig, men jag var inte mottaglig. Han har ett så stort hjärta, killen! <3 <3 <3

Älskade Dino!

Detta är en mycket tung dag.

Dino har haft diarré under hela helgen. Var tredje timme var han tvungen att gå ut. Han har även haft diarré av och till under hela sommaren.

Han har gått på smärtstillande under flera år för artros i armbågarna, men jag misstänkte att det även var något fel i höfterna i somras. Detta pga att han började gå väldigt konstigt med bakbenen och han hade uppenbara problem att lägga sig ned.

Förutom detta så har han fått fler och fler knölar på kroppen och framför allt så har vi känt en knöl i magen på honom när han vilade.

Idag fick vi tid hos Animalen för att undersöka vad diarrén berodde på. Vid undersökningen så  undersökte veterinären honom generellt och kom till hans höfter. Då skrek han högt! Det var så illa att hon inte ville undersöka hans höfter mer. Vi bestämde att han skulle röntgas för att om möjligt hitta orsaken till diarrén.  Man såg något misstänkt högt upp i buken, men vad det var kunde man inte se på röntgen.

Vi kom överens om att även göra ett ultraljud. Ultraljudet visade en stor massa som satt fast på mjälten och som tryckte undan levern.

Det blev klart att han aldrig mer skulle kunna äta smärtstillande och med tanke på hans smärtor så tog vi det tunga beslutet att låta Dino somna in.

Personalen på Animalen var underbara. Ja, vi har ju varit ständiga ”gäster” på Animalen, så dom känner oss väl. Flera av sköterskorna kom in och pratade med mig och även om tårarna strömmade på mig, så uppskattar jag deras engagemang.

Tack Dino för allt du har gjort för mig och Janne! Dino var Jannes ständiga kompis på den tiden jag fortfarande jobbade och Janne var hemma. För mig var Dino en underbar vän, promenadkompis och instruktörsassistent på mina rallylydnadskurser. Han uppfostrade först Ebba och nu senast Nisse. Han var alltid positiv och vänlig. En sådan hund får vi aldrig mer!

Saknaden är enorm och även om hjärnan säger att vi gjorde rätt så säger hjärtat ett annat.

Vila i frid Dino! Nu får du träffa din Ebba igen.

Dino blev 13 år och 4 månader.

Lilla gubben…

Ja, så lyckades jag då äntligen bestämma mig. Skulle jag kastrera Nisse eller inte? Det var verkligen svårt ska jag säga att veta. Men det som till slut fällde avgörandet var våra senaste resor med husbilen. Då förstod jag att de här utfallen som han gjorde mot andra hundar inte var acceptabla. Vid flera tillfällen kunde det ha gått illa. Eftersom attackerna kom utan förvarning så ryckte han kopplet ur händerna på mig. Gissa om det gjorde ont! Som tur var så fick jag tag i honom varje gång så inget farligt hände.

Nu vet jag självklart att kastrering inte är en garanti för att detta slutar, men det bör ändå minska hans revirbeteende vilket  jag uppfattar som könsrelaterat. Sedan, att ha en kastrerad och en okastrerad hund hemma innebär att den kastrerade hunden hela tiden trycks ned av den andra.

Först hade jag tänkt att vi skulle testa kemisk kastrering, men det var lika bra att göra allt klart på en gång. Med facit i handen borde vi gjort detta mycket tidigare, det är i alla fall vad veterinären sa. Men Dino var 1 år när vi gjorde det och han blev ju jättebra. Nisse är 14 månader så jag hoppas att det blir bra .

I går var det en ynklig och förvirrad vovve som kom hem. Bara detta med tratten var ju en chock för honom. Men han vande sig förvånansvärt fort och natten har varit lugn. Smart var han också. Eftersom tratten är i vägen när han ligger, så lade han sig på bänken vid sängen och hade tratten utanför. Gullegubben!

Nyss hemkommen
Smart hund!