Skuldkänslor

Vi har ju ”problem” ibland vid hundmöten. Men det brukar ändå lösa sig på något sätt. Ibland gör jag helt om eller svänger in på någon väg. Ibland blir det att gå rätt ut i skogens ris och snår, men allt för att ge Nisse så mycket space han behöver.

På senare tid har jag också jobbat med att själv vara tydlig. Att räta upp kroppen och ge honom känslan av att matte fixar det här. Jag har också sänkt min röst och låtit bestämd i stället för att kvittra och pladdra. Det senare tänker jag kan ge honom fel budskap – att jag är osäker. Vilket jag i och för sig är, men det ska inte märkas.

Men idag, efter en lång och skön morgonpromenad, och när vi var nästan hemma, så får vi möte med en husky som Nisse hatar. I stället för att göra som jag brukar så gick jag så långt ut på vägkanten som möjligt med Nisse utanför mig. Motparten gjorde likadant på sin sida. Men Nisse exploderade! Jag hade svårt att hålla honom – han blir ju superstark, så han försökte ta sig förbi mig och jag höll i av alla krafter. Han skällde och gormade. Jag var också arg….Till slut var vi i alla fall förbi varandra och jag stannade. Jag bad matten att också stanna och vände mig tillbaka lite så att Nisse fick titta på hunden en kort stund. Då var han lugn igen.

Sedan gick vi hem. Jag var först jättearg och besviken, sedan kom skuldkänslorna. Varför vände jag inte? Varför skulle jag promt gå framåt och utsätta honom för detta? Det känns som ett stort bakslag och misslyckande.

Gör om gör rätt.

Förlåt! Nästa gång gör matte rätt!

Vardagslösningar

Det börjar märkas på så många sätt att vår vardag är begränsad. Vi beställer mat från ICA och även från Hemköp. Det har gått väldigt bra och vi har bara behövt ha en veckas framförhållning ungefär. Men nu plötsligt, kanske beror det på påsken, så är nästa lediga tid på ICA den 16 april! Alltså, det är två veckor tills vi får leverans nästa gång. Som tur är så hade vi en beställning med leverans den 6 april som låg inne redan, så den kan vi bygga på med så mycket som vi tror går åt.

Strategin får alltså nu bli att man beställer ett par varor till ett datum längre fram för att sedan lägga till mer allt eftersom. Men fortfarande är det gott om varor så på det sättet funkar det ju.

Det gäller att tänka till… Godis behöver man ju!

Men oron biter sig fast. Jag känner att vi inte på långa vägar är så glada och lugna som vi brukar vara. Nej det ligger en tung känsla i åtminstone mig. Jag har svårt att lyfta mig och känna mig positiv. Fortfarande är det mina hundpromenader som räddar mig. Janne är så otroligt lugn, han visar ingenting. Han som dessutom har sina ”problem”. Jag är imponerad!

Igår frågade Göran om jag kunde komma in och hjälpa honom med sin pc som inte ville skriva ut längre. Jag sa förstås nej, men strax efter så kom jag på att jag kunde köra via Teamviewer. Efter lite trixande med att hjälpa dem att installera programmet så var vi igång och jag kunde hjälpa honom. Sedan avslutades mötet med en virtuell öl mellan Janne och Göran. Kul!

Nu ska vi iväg och byta däck på bilen. Då swishar vi betalningen och sitter kvar inne i bilen hela tiden. Allt går att lösa!