Strövtåg med hund och kamera

Månad: november 2021

Flygande hund

Idag tog jag ”stora” kameran med mig för att kanske få till någon bild på Nova i farten. Och ja, kanske fick en av bilderna lite rörelse i sig. Nästa gång ska jag ta bilder lite mer från sidan. Det värsta är att jag själv måste ned på knä och sedan ta mig upp igen…

Lite luft i språnget blev det nog…
Kollar på något?
Det är verkligen lyxigt att ha en jättestor hästhage som Nova kan få springa lös i!

Det går framåt

Idag fyller Nova fem månader! Oj vad tiden går! Nu är hon snart lika stor som sina ”mammor” hos Carina. Dagens vikt är 6,3 kg. Hon växer nog lite till tror jag. Pälsen börjar bli sträv på ryggen, men på sidorna och benen är det fortfarande mycket mjukt. Jag ullkammar henne och plockar pälsen oftast varannan dag. Det är mycket mer pälsvård än vad jag minns att det var med Musti. Schnauzer har tydligen mycket mindre underull och är lättare att trimma än dvärgschnauzer. Annars tycker jag att dom är rätt lika mentalt.

Nova är stabil och orädd och har ganska lätt att lära. Som sagt ganska lätt, men när hon väl lärt sig så sitter det. Staffarna var mer lättlärda och mer villiga till att jobba ihop med sin förare. Men det är kanske enligt hur raserna är avlade. En schnauzer ska kunna jobba självständigt och jaga råttor och smådjur, medan en staffe alltid skulle lyda förare när det var hundslagsmål. 🙁 Föraren skulle ju kunna gå emellan och bryta kampen. Tja… inte vet jag hur mycket det sista stämmer egentligen. Det är bara något jag har läst.

Idag har vi firat Novas fem månader med att vi åkte ut till Carina och tränade olika nosaktiviteter. Först kongsök i olika varianter: i burkar och behållare och sedan löst i ett rum med mycket olika föremål. Nova överraskade mig med att sätta sig vid markeringen. Hon hittade alla gömmor utan problem.

Sedan var det dags för premiär med viltspår. Hon gick klockrent i spåret! Inte rädd eller ofokuserad, hon bara gick – även en lite krok på spåret fixade hon. Det lovar gott! Tack Carina för idag, och tack för goda mackor!

Nova med rådjursklöven
Musti i sin glans dagar.

Tokiga tanten

Ja, det är mig själv jag syftar på! Igår kväll fick jag för mig att Nova behövde gå ut och kissa en snabbis. Jag hade precis tänkt börja lyssna på min bok och tänkte att hon får väl kissa lite snabbt nu, så går vi ut ordentligt lite senare. Jag klev i träskorna och gick ut med henne i flexi-koppel. Ingen pannlampa, vi skulle ju bara ut genom grinden. Inom parentes kan jag berätta att Nova helst inte kissar inne på tomten. Det hade ju varit bra annars…

Nåja, jag öppnade grinden och Nova svängde direkt till vänster längs med staketet och in bakom träd och buskar. Jag vinglade efter i mörkret. När hon var klar tänkte jag att jag tar mig ut på vägen i stället, men det är ett rätt stort dike där. Jag tog i alla fall ett stort kliv för att komma upp, men välte handlöst baklänges utan att hinna ta emot mig. Huvud och axel slog först i marken och jag fick en rejäl smäll – ja det bara sjöng i skallen! Gud vad rädd jag blev och ont gjorde det. Där låg jag på rygg i mörkret med Nova förvånat tittande på mig. Men jag tog mig upp och kom in på darriga ben.

Nu gick det ju bra ändå, lite kvarstående huvudvärk är allt. Men jag får nog lämna träskorna hemma i fortsättningen och ta på mig pannlampan!!!

Inte promenadskor!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén