Igår var vi på exteriörbedömning av Nova. Det var en mycket trevlig upplevelse. Vi åkte tillsammans med Mattias som har Zigge, plus att Carina var med som stöd!
Beskrivare var Maria Landergård som har en lång erfarenhet av schnauzer och dvärgschnauzer. Ja faktiskt var hon med och tävlade med sina hundar på den tiden när jag hade Musti. 1977 typ…
Nova skötte sig utmärkt och var lugn och fin hela tiden. Hon fick också ett mycket bra omdöme. Det som kanske kunde vara bättre var hennes förbröst som Maria tyckte var lite tunt och vinklarna fram. Sedan kunde hon inte trava utan sprang fot med höga framben… 🤣 Det sista kunde jag ha gjort bättre genom att stoppa och ta om. Men det kom jag på först efteråt.
Men Maria tyckte att Nova var en mycket trevlig hund och jag fick extra beröm för pälsen! 🥳
Trots att jag är genomförkyld så måste ju Nova ut. Så jag tog kameran på axeln, en sprallig Nova i koppel och hoppades på att fånga den galna strandskatan som springer runt på promenadvägen mot Telgehus. Jo, jag fick några bilder, men med ett 24-105 objektiv så kommer man inte tillräckligt nära. Attans vad arg jag är på mig själv att jag gjorde mig av med mitt fina Sonypaket som jag hade 2017. Då hade jag ett 24-240 objektiv som var tungt som en tegelsten, men tog härliga bilder. Glömmer aldrig helikoptern som jobbade med kraftledningen i Viksberg…
Efter den kameran så har jag bytt och bytt och bytt. Nu har jag en Sony A7C som i princip är identisk med den gamla Sony A7III som jag hade, men objektivet….
Lite bilder blev det ändå ute på Telgehus. Strandskatan och en kaxig mås först.
Sedan några bilder från den vackraste platsen på jorden… Eller åtminstone i min närhet! 🙂 Telgehus alltså.
Idag gick förmiddagspromenaden bort till sjukhuset. Ja, eller till nedanför sjukhuset där det växer körsbärsträd. Det är oerhört vackert när körsbärsträden blommar och jag hoppades på några fina bilder.
Nu var jag lite för optimistisk, för det var inte dags än. Men snart så! En lite gulsippa mitt ibland scillorna hamnade också på bild.
Nej, jag är inte en fågelfotograf! Man ska ha oändligt med tid och tålamod, objektiv i multiklassen och tillgång till fantastiska miljöer där fåglarna fullkomligt ber om att bli fotograferade. Jag har inte något av detta. Men jag gillar ju att fota, och hoppas ständigt på den där bilden…
Här är ett exempel på hur det blev när jag skulle fota en storskrake. Det finns rätt många här utanför, men dom har den egenheten att dom dyker hela tiden…😂
Vaknade klockan 03.20 av en krasch! Jag blev klarvaken direkt och skyndade mig upp. Inne i vardagsrummet halvlåg Janne lutad mot väggen bredvid vårt så kallade vinskåp! Antingen har han snubblat över hundsängen som ligger bredvid, eller så har han klivit ur tofflorna och ramlat. Han föll lite snett och slog i högra sidan av ansiktet mot skåpet så att glasen for omkring, och det var det ljudet som väckte mig.
Han kunde ta sig upp för egen maskin och klarade sig med ont i ansiktet, handen och nacken men inget allvarligt som tur är. Fyra glas gick sönder, men det är ingenting att bry sig om. Vi har så många glas ändå!
Efter lite försiktig dammsugning för att inte väcka grannarna satte vi på kaffe och fikade kl 04.00. Försökte somna om sedan, men det var lönlöst. Får väl ta en tupplur på dagen i stället. Huvudsaken är ju att Janne inte skadade sig värre. Det kunde gått illa!
Tog för en gångs skull med mig ”stora” kameran ut på promenaden. Det var ju solig ute… Dock blåsigt och inte särskilt skönt. Inte heller är motiven många. Det som finns är grått och beige…Fast om man letar så finns det färg även så här års.
Ett tips till mig själv, vill du ta bra bilder ska du inte hålla i ett koppel samtidigt som du trycker av kameran…
Favoritbilden är den här som visar vägen ut mot Telgehus. Båtarnas presenningar är ju blå i alla fall! 😄Änderna var väldigt nyfikna på mig och Nova, men det var svårt att hålla kameran stilla.Jo men visst, lite röd färg här!
Så har vi avverkat ännu en nyårsafton. För första gången i lägenheten vid Hansta Strand. Det var med oro i magen, med tanke på alla de nyårsaftnar som vi genomled med Dino och Ebba. Dino var otroligt stressad och det smittade av sig på Ebba vilket innebar två ylande hundar i timmar! Vi satt i sängen med tv-n på, gardinerna fördragna, godis… Men inget hjälpte. I Viksberg hördes smällarna väldigt högt men tog som tur var slut redan kvart över tolv. Viksbergarna var nog kvällströtta.
När vi insåg att Dino var så berörd av fyrverkerierna skrev jag i gästboken på Svenska hundklubben i Södertäljes hemsida och frågade vad jag kunde göra. Resultatet blev att jag, Gudrun Hellmark, Marie Grundsten, Andreas Lindegren och Anneth Rotevall bildade en grupp som sammanställde massor av material för att få till ett förbud. Det var berättelser om olyckor, skrämda hundar och andra djur samt massor med namnunderskrifter. Vi lämnade bland annat in dokumentet till kommunen och skickade det till försvarsminister Mikael Odenberg. Dokumentet hette Himlaspel och helvete, Våra och andras erfarenheter av smällare och raketer. Vi vill väl gärna tro att vi bidrog lite till att få ett annat tänkande runt smällare och raketer.
Här på Hansta Strand började skjutandet runt 19-tiden på kvällen och ökade allt eftersom fram till tolvslaget. Då smällde det så mycket att vi inte kunde urskilja de olika smällarna längre utan allt blev som en hög mullrande ljudmatta. Mycket obehagligt! Det mesta slutade vid 00.30 men någon dåre var ute 02.45 och sköt av ett lass med raketer!
Nova var helt oberörd och sov lugnt hela tiden tack och lov! Jag var nog mer stressad än vad hon var. Gick upp och filmade lite. Jag kan faktiskt inte njuta eller tycka det är fint.
Alltså, jag trodde att Nova hade lämnat valpstadiet bakom sig. Men iofs var hon väldigt enkel som valp, så hon tar väl igen det nu.
När jag ska duscha på morgonen, lägger jag alltid fram mina kläder på sängen. Nova har tagit mina strumpor tidigare, så dom ligger numera uppe på byrån. I morse tog hon mina underkläder och började tugga på dem, så dom åkte också upp på byrån. Vad ligger kvar på sängen? Jo, min tröja – men den tar hon väl inte?
När jag hade duschat klart låg hon förnöjd och tuggade på en knapp. Halva knappen fick jag ut ur munnen, men var resten är vete gudarna.
Där knappen satt finns numera bara ett hål…Oskyldig som ett lamm!
Funderar på att reklamera henne. Men ok, hon får väl vara kvar ett tag till! ❤️
Igår råkade jag tappa ett örhänge tyvärr. Det åkte av mig i hissen när jag var på väg ut med Nova. Jag har letat hur mycket som helst, men det är borta. Så idag tog jag en stund och tittade i mitt gamla smyckeskrin. Oj, vilken nostalgi det blev!
Jag bytte örhängen hela tiden när jag jobbade, och älskade de som var lite roliga. Jo, jag hade väl ”fina” också men tog gärna på mig lite annorlunda varianter, beroende på sinnesstämning, väder och årstid. Här är ett litet urval!
Hattarna längst till vänster användes när jag dansade Linedance. Dalahästarna fick jag av Janne.Lite olika Nalle Puh-örhängen. Varför hade jag inte Tiger?Ior – en favorit!
Nu är hösten verkligen här. I princip alla båtar vid båtklubben är nu uppe på land. Det har varit mycket rörelse där de senaste helgerna. Men nu är det lugnt och tyst igen.
Många båtar har numera masten kvar över vintern. Annat var det ”på min tid”. Då skulle masten av, tvättas och fixas. Alla stag, vant, fall och vad det nu hette, ska lindas runt och masten kånkas iväg till ett mastskjul. Det verkar enklare nu förtiden.
Bryggorna är tomma och alla bommar är upptagna ur vattnet.Även borta vid Ragnhildsborg kommer båtarna upp på land. Det här var en riktig fining.Den här bilden tog jag även för 12 år sedan. Det är lika vackert idag!
Igår hade vår fina klubb KM i rallylydnad. Jag har fixat en hel del inför tävlingen men det gick fint och var inte jobbigt. Nova och jag startade i fortsättningsklassen och det gick väl sådär – igen! Men idag kom jag till insikt, jag höll inte fokus på Nova utan var i någon form av ingenmansland där jag mest försökte kolla på nästa skylt. Nej skärpning nu, du kan bättre Neta!!!!
