Nisse förvånar mig igen!

Han har visat sig lite ”sur” när jag har gått en viss väg på promenaden. Går jag runt Viksberg/Tegeltorp så går han glatt med svansen höjd, men om jag går bort mot Udden/Holmen så åker svansen ned och han ser orolig ut. Jag har tänkt att han kanske är rädd för något, att han känner vildsvinsdoft eller att det är något annat som jag inte begriper.

Idag gick jag i alla fall bort mot Udden. Han stannade först och ville inte gå vidare. Men jag gick den väg jag hade tänkt. Samtidigt gick jag och funderade på min rygg och sjukgymnastiken, att det faktiskt börjar bli bättre. Och nu blir det lite tramsigt, men jag började plötsligt sjunga ”Bättre och bättre dag för dag…” Ja sjunga är att ta i, men i alla fall… Men vad händer? Jo Nisses svans åker upp och han travar glatt iväg framför mig bort mot Udden!

Jaha, så nu ska jag gå och sjunga på promenaden? Undrar vad grannarna kommer att tänka? ”Där går den där tokiga människan och sjunger igen!”  Men det är klart, om Nisse blir glad, så får jag väl sjunga då? 😀 😀

Matte du är inte klok!