Kaveryd

Strövtåg med hund och kamera

Tokiga tanten

Ja, det är mig själv jag syftar på! Igår kväll fick jag för mig att Nova behövde gå ut och kissa en snabbis. Jag hade precis tänkt börja lyssna på min bok och tänkte att hon får väl kissa lite snabbt nu, så går vi ut ordentligt lite senare. Jag klev i träskorna och gick ut med henne i flexi-koppel. Ingen pannlampa, vi skulle ju bara ut genom grinden. Inom parentes kan jag berätta att Nova helst inte kissar inne på tomten. Det hade ju varit bra annars…

Nåja, jag öppnade grinden och Nova svängde direkt till vänster längs med staketet och in bakom träd och buskar. Jag vinglade efter i mörkret. När hon var klar tänkte jag att jag tar mig ut på vägen i stället, men det är ett rätt stort dike där. Jag tog i alla fall ett stort kliv för att komma upp, men välte handlöst baklänges utan att hinna ta emot mig. Huvud och axel slog först i marken och jag fick en rejäl smäll – ja det bara sjöng i skallen! Gud vad rädd jag blev och ont gjorde det. Där låg jag på rygg i mörkret med Nova förvånat tittande på mig. Men jag tog mig upp och kom in på darriga ben.

Nu gick det ju bra ändå, lite kvarstående huvudvärk är allt. Men jag får nog lämna träskorna hemma i fortsättningen och ta på mig pannlampan!!!

Inte promenadskor!

Lite färger kvar

Höstfärgerna börjar mer och mer anta samma ton. Tidigare skiftade färgerna mellan gult, rött och brunt, men nu börjar allt anta samma bruna färg. Fortfarande sitter det en del löv på träden, men…. Nåja, det finns alltid något att fotografera!

Långt från storstadens perfektion, så vill vi ha det!
Att få Nova stå still och posera är en utmaning. Nu står hon i alla fall rätt så bra? Skärpan är dock si och så.
Bättre skärpa på den här bilden, fast här lutar hon framåt. Jag måste tänka på att ha kortare slutartid när jag fotar henne, hon rör sig hela tiden!
Den här utsikten kan jag inte få nog av! Jag står vid Udden och fotar in mot Södertälje. Viksberg till vänster.
Samma utsikt, taget lite längre in på land.

Längsta promenaden

Idag blev promenaden riktigt lång! Totalt gick vi fem kilometer, och som vanligt var det jag som var tröttast! Nova, hon skuttade fram som en liten hare!

Inkallning av lös hund när vi möter folk i skogen..? Nja… Inte den här gången! 😀 Men annars så går det bra. Hundmöte på krångligt smalt ställe gick också super!

En häst fick en tillsägelse! Trodde kanske att Nova hade sett en och annan häst tidigare på stall Högtorp?

Här kommer lite blandade höst- och hundbilder!

Bara en vanlig morgon

I morse var det lite kyligt, bara någon grad över nollan. Jag tog kameran med mig på morgonpromenaden och tog sikte på ”Fyren” som ligger en kort promenad härifrån. Jag brukar vara ensam där, men på sommaren kan det vara andra hundägare där som låter sina hundar bada. Det trodde jag inte skulle vara fallet i dag, men tyvärr. Nova sprang före mig, men skötte sig bra och kom tillbaka när jag ropade.

Hunden och hundägaren står på berget framför fyren. Vackra höstfärger nu!

Nåja, det var en härlig promenad i alla fall. När man går till fyren så är det nedförsbacke hela vägen, men tillbaka… Oj, vad jag blev flåsig! Nova skuttar som en bergsget i skogen, men stannar tack och lov och väntar på mig!

När vi kom hem så skulle jag ta en bild på frosten i gräset och tänkte slänga ut lite godis som Nova skulle få leta efter. Tyvärr tappade jag hela godisremsan som jag skulle ha delat i små bitar, så Nova fick bingo!

Nova sitter uppe i ena hörnet och smaskar i sig hela remsan!

Promenad i höstliga färger

I morse gick promenaden för första gången på länge ut till Udden. Viksberg fullkomligt lyste av vackra höstfärger. Lite vemodigt blev det när jag kom ut till bryggan och viken där Nisse älskade att hoppa i… 🙁
Men jag kämpar på och gläds åt vår fina, roliga, busiga Nova! Vilken promenadkompis hon är! Man brukar ju säga att man ska anpassa tempot och promenaderna efter valpens ålder så man inte överanstränger valpen. Men i vårt fall är det tvärt om, hon får anpassa sig efter mattes ålder och ork, för hon verkar orka hur mycket som helst!

Ännu en härlig sommarmorgon

Sommaren jobbar på. Lika varmt och vackert dag efter dag, men nu ser man att det börjar bli torrt i markerna. Hemma står vattenspridaren på nästan oavbrutet, vi har ju tack och lov sommarvatten som vi kan slösa på.

Morgonpromenaden gick ut till Udden, lika vacker som vanligt.

Hästarna börjar få det torrt i hagen
Två hoppfulla fiskare ute vid Udden. 😀
Vattnet i Mälaren är fortfarande rent och fint.
Lika glad i att bli fotograferad som vanligt!
Fjärilsbusken (syrenbuddlejan) är större än någonsin! Fjärilarna älskar den!
Påfågelöga är en av de vanligaste fjärilarna på busken.

Nässelfjärilen är också vanlig på Syrenbuddlejan.

Utflykt till Strängnäs

Vår granne Göran föreslog för en tid sedan att vi skulle åka till Strängnäs tillsammans och äta lunch. För två år sedan åkte vi till Trosa och fikade. Ifjol blev det inget av förklarliga skäl, men i år kunde vi åka igen. Kul!

När Janne och jag kom dit var Göran och Bitte redan där. Bitte och jag tog en sväng i hamnen medan Janne och Göran stod kvar på hamnplan. När vi kom tillbaka var Björn och Inger också där! Vilken kul överraskning! Göran, han är en lurig en!

Vi åt lunch vid Röda bodarna. Janne och jag hade sett fram emot stekt strömming med potatismos, och det tog även Göran och Björne. Bitte tog bakad potatis och Inger tog en toast. Allt kom till bordet ganska fort och det var verkligen jättegott! Trevligt att få sitta tillsammans och äta och prata!

Efter maten sa jag att det är synd att åka härifrån utan att ha ätit glass! Ja, ni känner ju mig! Mmmmm vad gott!

Nöjda och mätta är vi nu tillbaka hemma igen. Nisse var ensam i fyra timmar. Jag kollade kameran då och då, men han bara sov. Skönt!

Här kommer Bitte och Göran
Strängnäs hamn
Här står alla och väntar på att restaurangen ska öppna.
Inger, Björne och Bitte väntar utanför restaurangen.
Inger är glad trots att hon fortfarande måste sitta i rullstol.
Björne njuter av maten
Även Göran tyckte strömmingen var jättegod!
Mmmmm!
Choklad och Dulce de Leche! Supergott! Janne tog mjukglass – hans favorit.

Snart midsommar

I morgon är det midsommarafton – igen! I år känns det så himla mycket bättre än i fjol. Vi är vaccinerade och smittan har sjunkit jättemycket runt om i landet. Pandemin är inte över på något sätt, men jag känner inte samma oro längre. Skönt!

Morgonpromenaden fotades som vanligt och här kommer ett gäng bilder.

Sommarblommorna är i full gång, här blev två sorters strandiris och en blåklint fotade.

Sedan en liten stackars näbbmus som hade slutat sitt liv. Nisse klev bara över den?

Hästarna är tillbaka i hagen, då är det sommar!

Badet låg tomt och öde, men fint klippt av grannen Göran.

Sist, men inte minst, dagens obligatoriska bad.

Olika varje gång

Jag har varit dålig ett tag på att skriva i bloggen. Men nu har jag energi och lust igen! Våren är här och om en vecka är både Janne och jag färdigvaccinerade. Underbart!

Så här kommer några hundmötesfunderingar. Ni som känner oss vet att Nisse har haft det jobbigt med hundmöten. Men det börjar gå bättre! Bara matte tänker till ordentligt. Här kommer några exempel – tre bra och ett mindre bra.

Mindre bra först. Igår var vi på väg ned för Käggebodavägen när jag såg en matte med en hund på väg upp för backen. Numera går det på rutin att jag genast tar rejält med avstånd, så jag gick över till andra sidan vägen. Jag vet var Nisses gräns går (oftast). Men då såg jag att det var Annelie och Boss som kom, så jag gick tillbaka över vägen och stannade på lagom avstånd så att vi kunde prata utan att hundarna var för nära. Dom är ju vana vid varandra även om Boss inte älskar Nisse, han säger till när Nisse kommer för nära.

Jag ville ju kunna prata i lugn och ro så jag sade åt Nisse att sitta vid min sida. Men han var helt omöjlig. Knappt hade jag satt honom ned förrän han vände om och ställde sig åt andra hållet, eller började dra för att gå vidare ner för backen. Detta hände flera gånger i rad och jag fattade ingenting. Kunde han inte sitta vid min sida? Nåja, Annelie och jag pratade en stund och sedan gick vi åt varsitt håll.

När jag kom hem så föll poletten ned. Nisse ville inte sitta med nosen mot Boss som visserligen stod på avstånd, men som tittade skarpt på Nisse. Dum matte!

Idag gick det bättre. Vi hade två möten med en snäll och lugn Cocker spaniel som struntade i Nisse. Möter vi en lugn och balanserad hund klarar han av mötet även om han är spänd och drar för att komma förbi så fort som möjligt.

Sedan hade vi ett möte på avstånd med en Golden Retriever. Då testade jag omvänt lockande. Det kan vara en möjlighet om det inte är för nära. Nu gick det i alla fall bra. Intressant, ska testa det flera gånger!

Morgonen var otroligt skön, vi gick runt Holmen, en tur på dryga timmen. Dimman låg tät i början av promenaden och det var alldeles stilla ute. Underbar start på dagen!

Vem vet?

Nej, man vet verkligen inte. Det är så mycket ska stämma. Fast kanske, kanske får familjen tillökning i slutet av sommaren. Ras? Ja det får ni gissa, men det blir inte en staffe…

Om allt funkar så klart, så kommer en liten Ester till oss. Namnet? Ja, det kan ju ändras, men jag tycker att det är ett fint namn och dessutom så är det en hyllning till min älskade mormor.

Håll tummarna för oss! 🐾

Sida 2 av 42

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén