Nu är hösten här och det är underbart lugnt och stilla när vi går ut på morgonen. Luften är fuktig och mustig, träden skiftar i gult och rött. Ja, jag gillar verkligen hösten!
Idag fick ”stora kameran” följa med.
Det gick nog lite för bra att ta RLDN (Nybörjarklassens diplom). Så jag anmälde oss till två tävlingar i fortsättningsklass nu i höst. Fyra starter, då borde jag väl få tre godkända?
Idag startade vi i fortsättningsklass på Mälarö BK. Det skulle väl gå bra… inte! Nova har på sista tiden hoppat och hoppat och på något sätt varit väldigt stressad. Som att hon försöker allt mellan himmel och jord men inte riktigt vet vad jag vill. Så ibland fryser hon, och ibland gör hon flera saker samtidigt. När jag märker att hon är stressad så sänker jag mitt tempo, vilket såklart är olikt mot när vi tränar.
Första banan började med att hon lade sig vid startskylten. Troligen stod jag en microsekund för länge, vilket hon tolkade som att hon skulle göra sitt-ligg. Sedan hoppade hon på mig om och om igen, vilket resulterade i 5 FYS.
Hon tog frestelsen… Ja, ja. Egentligen är väl 63 poäng rätt ok ändå.
Nästa bana började med att hon fryste vid startskylten och stod och nosade på en fläck. Hopp, hopp igen längs med banan och två frysningar till – då bröt jag. Det var ingen ide att hålla på och kämpa.
Nu får jag tänka till. Hon är nog inte riktigt klar för fortsättningsklassen än, men jag tänker ändå starta i Norsborg den 25:e och bara ta det som träning. Sedan lugn och ro och eftertanke.
Nos, nos
Jannes 112-larm på telefonen började tjuta klockan tjugo över elva i går kväll. Hjälp vad rädd jag blev! Bra i och för sig med larm om det är fara på färde. Nu var det en brand på andra sidan vattnet i skogen, en bit från Karlberga. Vi blev sittande på balkonen en lång stund och såg hur elden bara växte och växte. Läskigt! Men till slut tyckte vi att den i alla fall inte bredde ut sig mer så vi gick och lade oss igen.
Vi tog några bilder, dels med mobilerna och dels med mina två systemkameror. Det visade sig att mobilens nattprogram var oslagbart!
Nu på morgonen så ryker det fortfarande där borta i skogen.
Idag har Nova gjort debut på rallybanan. Vi åkte till Lindesberg igår och hälsade först på Jannes kusin Arne och hans fru Agneta. Där bjöds vi på en underbar lunch. Senare på eftermiddagen checkade vi in på Lindesbergs Stadshotell. Första gången på hotell för Nova, men hon var helt obrydd. Sov gott och skötte sig väl på alla sätt.
Idag var det så två tävlingar arrangerade av Lindesbergs BK. Första banan gick inne i ett sorts ridhus. Det var mörkt och konstiga ljud från taket. Men Nova gick som på räls och vi fick bara 2 poängs avdrag. Alltså 98 poäng, vilket gav oss en andraplats!!!
Jag känner mig så priviligerad att få ha en så underbar hund som lilla piplisa Nova! Idag var hon helt fantastisk. Vi har åkt bil längre än hon någonsin har gjort tidigare, hälsat på folk, bott på hotell….Lite trött under andra rundan, säkert var jag också lite ofokuserad, men ändå kämpade hon på och skrapade ihop 80 poäng. ❤️
Nu har vi ”bara” ett godkänt resultat kvar…
Vad gör man när klockan inte är mer än kvart över elva på förmiddagen och det nästan är 30 grader varmt ute? Jo, man kan ju blogga!
Nu har vi bott i lägenheten i ganska exakt en månad och vi stortrivs! Vi har strandtomt fast vi bor i lägenhet! Folk badar i Mälaren precis nedanför oss. Visserligen är det lite stenigt just där, men det hindrar inte den som är badsugen.
Saknar vi huset? Nej inte alls faktiskt. Janne föreslog för någon vecka sedan att vi skulle åka ut till Viksberg, så det gjorde vi. Pratade en stund med grannarna och åkte sedan hem igen. Då sa Janne: Jag ville bara kolla hur det kändes – om jag skulle sakna huset – men det gjorde jag inte. Skönt! Jag har också gjort slut med huset. Vi har haft det bra där, men nu går vi vidare.
Viksberg är oerhört vackert och lugnt. Det är stor skillnad mot Hansta strand som är ett promenad- och motionsstråk utan like! Det är folk överallt! Det får man vänja sig vid. Men naturen och promenadvägarna är underbara. Är man dessutom morgonpigg så är man nästan ensam ute.
Jag undrade lite hur Nova, som tillbringat första året av sitt liv på landet, skulle reagera. Men det har också gått över förväntan! Hon har träffat mer folk och hundar än hon gjort i hela sitt tidigare liv. Hon är alltid positiv mot alla hundar – förutsatt att dom inte skäller på henne. Annars är hon bara glad och lekfull. Det är så skönt, man kan bara stanna och prata lite med folk och sedan gå vidare. Inte just nu kanske för hon har precis börjat löpa så hon ligger mest och deppar inne.
När vi bodde i Bergvik för 12 år sedan, mötte jag ibland Inger Frimansson med sin lilla svarta dvärgschnauzer. Hon sa vid ett tillfälle: ”Detta måste vara den vackraste platsen på jorden!” Jag håller med henne!
Idag tog jag en tidig morgonpromenad, redan kl 6 var vi ute, Nova och jag. Det var så stilla och vackert! Fåglarna sjöng för full hals, men annars var vi helt ensamma – förutom några rådjur som vi stötte ihop med på slutet.
Snart är det faktiskt dags för den stora dagen. Idag är det 36 dagar kvar tills vi flyttar! Oj, vad tiden går fort nu. Någon gång i mitten av december bestämde vi oss och då var det ett halvår tills vi skulle få tillträde. Då var det lugnt och allt under kontroll. Men nu…
Det känns spännande, roligt och lite läskigt faktiskt. Vi har varit där i lägenheten och tittat två gånger efter att vi skrev avtal och varje gång har det känts jättebra. Men nu är det ett tag sedan och man funderar och funderar. Hur var det där i det rummet, hur ska vi möblera och framför allt: hur ska flytten funka? Jag som har så stort kontrollbehov har det lite tufft just nu, det ska erkännas. Janne är gudskelov lugn och säger att allt blir bra, och det vet ju jag också innerst inne.
Igår var vi och beställde tapet till sovrummet och köpte väggfärg. Kul! Sovrummet är det enda som vi gör om innan vi flyttar in, resten får ge sig allt eftersom. Tapeten är från Stig Lindberg-serien och ska vara på väggen bakom sängen. Resten av väggarna blir vita.
SMHI har gått ut med en orange varning för hårda vindar i vårt område. Är det något jag avskyr, så är det när det blåser! I morse vaknade jag halv fyra av att jag låg vid en tågstation där tågen rusade förbi i hög fart. Ja, så låter det när det blåser i skogen bakom oss!
I förrgår tog jag en bild när solen sken och vi promenerade i Talbyskogen. Så lugnt och vackert!
Jag får nog hänga på Nova lite tyngder när vi går ut idag, så hon inte blåser bort! Fast hon verkar nöjd med att ligga under skrivbordet!
Det var jättelänge sedan jag skrev sist. Inte så konstigt. Vi har sålt huset och ska flytta till en fin lägenhet i Hansta strand (Bergvik). Så spännande och roligt! Vi har letat efter ett nytt boende i minst tre år nu. Varit på ett stort antal visningar och även bjudit på några lägenheter. Men inget har gått i lås förrän nu. Lägenheten är stor och har en underbar utsikt. Ligger på Bergviksgatan, ja nästan i samma område som vi bodde på innan vi flyttade till Viksberg. Det är 12 år sedan…
En stor fördel med Bergvik är att jag älskar promenadvägarna. På alla andra ställen som vi har kikat på, har jag försökt hitta bra promenadvägar. Men det har alltid blivit kompromisser. Nu blir det mitt gamla område igen: Telgehus, Ragnhildsborg, Talbyskogen (från andra hållet mot idag), gamla joggingspåret, strandpromenaden….
Vi har börjat att rensa, rensa, rensa. Gud vad prylar vi har samlat på oss under åren! Det är också en hel del kvar från den tiden när Karin och Ingvar hade sommarstugan.
Vi har nästan fyra månader på oss innan vi ska flytta, men tiden går fort. Varje dag försöker vi göra någonting med rensningen. En del prylar har gått på auktion, en del säljer vi i själva, mycket skänker vi till second hand och så åker ju massor till returen.
Åter till vädret. Tur att det är skidor på tv idag. Marcia Longa!
Ha en fin dag!
Idag tog jag ”stora” kameran med mig för att kanske få till någon bild på Nova i farten. Och ja, kanske fick en av bilderna lite rörelse i sig. Nästa gång ska jag ta bilder lite mer från sidan. Det värsta är att jag själv måste ned på knä och sedan ta mig upp igen…
Idag fyller Nova fem månader! Oj vad tiden går! Nu är hon snart lika stor som sina ”mammor” hos Carina. Dagens vikt är 6,3 kg. Hon växer nog lite till tror jag. Pälsen börjar bli sträv på ryggen, men på sidorna och benen är det fortfarande mycket mjukt. Jag ullkammar henne och plockar pälsen oftast varannan dag. Det är mycket mer pälsvård än vad jag minns att det var med Musti. Schnauzer har tydligen mycket mindre underull och är lättare att trimma än dvärgschnauzer. Annars tycker jag att dom är rätt lika mentalt.
Nova är stabil och orädd och har ganska lätt att lära. Som sagt ganska lätt, men när hon väl lärt sig så sitter det. Staffarna var mer lättlärda och mer villiga till att jobba ihop med sin förare. Men det är kanske enligt hur raserna är avlade. En schnauzer ska kunna jobba självständigt och jaga råttor och smådjur, medan en staffe alltid skulle lyda förare när det var hundslagsmål. 🙁 Föraren skulle ju kunna gå emellan och bryta kampen. Tja… inte vet jag hur mycket det sista stämmer egentligen. Det är bara något jag har läst.
Idag har vi firat Novas fem månader med att vi åkte ut till Carina och tränade olika nosaktiviteter. Först kongsök i olika varianter: i burkar och behållare och sedan löst i ett rum med mycket olika föremål. Nova överraskade mig med att sätta sig vid markeringen. Hon hittade alla gömmor utan problem.
Sedan var det dags för premiär med viltspår. Hon gick klockrent i spåret! Inte rädd eller ofokuserad, hon bara gick – även en lite krok på spåret fixade hon. Det lovar gott! Tack Carina för idag, och tack för goda mackor!
