Kategori: Nova Sida 1 av 2

Vår lilla prinsessa (Jannes benämning!) har idag gjort ett godkänt doftprov i eukalyptus. Vi har verkligen inte tränat mycket, några gånger bara med Onsdagsgruppen. Men det har gått bra, varje gång har hon markerat rätt och blivit lite tydligare varje gång.

Här om dagen frågade Carina om jag inte ville göra doftprov med Nova hos Norsborg LKK. Det är vår gamla ”kollega” Ann Eklund som är domare där, och jag tänkte ”Varför inte?”.

Vi tränade lite i onsdags i ösregn. Gick inte alls! Igår åkte jag ut till Mälarbadet med ett lass kartonger och doft i en dosa. Nu markerade hon rätt. Jag satte även dosan på lite olika föremål och hon markerade rätt även då. Men hon rör sig lite hit och dit när hon söker, ibland tror jag att hon tappar sugen – men hon kommer alltid tillbaka och markerar rätt.

I morse var jag rätt nervös och tog fram ett par dosor som hon fick söka på inomhus hemma. Det hade legat en kong-bit i ena dosan och den sniffade hon lite på, men sedan markerade hon rätt dosa. Sedan kunde jag inte göra mer.

Ute på Norsborg LKK var det ordning och reda. Lugnt och städat genomfördes doftproven. Carina och Qava gick före oss och sedan gick Nova och jag – sist av alla. Min målsättning var att vara lugn och noggrann, och det gick nog rätt bra. Carina och Qava missade tyvärr, men vi vet alla att Qava verkligen kan. Det var bara en formsvacka!

Ann mötte upp oss lite utanför sökområdet och instruerade oss. Redan då drog Nova mot sökområdet och när vi passerat starten gick hon metodiskt från låda till låda. Hon gick förbi den femte eller sjätte lådan, men stannade sedan upp och jag såg på henne att hon hade känt doften. Hon gick tillbaka och markerade lådan. ”Markerad!” sa jag och Ann sa ”Rätt!”. Man ska lita på sin hund! Gud vad duktig Nova var! 13,66 sekunder av de tre minuterna använde vi. Så nu har vi fått lite blodad tand. Kanske blir någon tävling framöver, men först måste vi träna mycket mer. Detta är bara början. På tävling är det behållarsök, fordonssök, inomhussök och utomhussök. Så vi har lite att bita i. Men det blir en senare fråga. Nu njuter vi bara. 🥳

Självklart höjer alla hundägare sina älsklingar till skyarna. Det gör även vi. Men ändå, Nova är väldigt speciell och hon överraskar oss hela tiden. Nu är hon dryga två år och hon skänker oss glädje varje dag.

Jag har tränat och tävlat med henne och äntligen gjort klart fortsättningsklassen i Rallylydnad. Hon har testat specialsök, nosework och viltspår. Vanlig lydnad har vi också testat men inte tävlat med, bara en online-tävling. Hon har gjort mentalbeskrivning (MH) utan problem. Allt fattar hon och gör med glädje. Ja, glad är nog hennes signum. Allt gör hon med viftande svans och spänstigt steg. Det måste verkligen sägas att vi inte hade klarat allt detta utan våra fina kompisar i Onsdagsgänget där Novas uppfödare Carina är otroligt kunnig och peppande!

Modig är Nova också. Klubben har ju lyxen av att ha en egen parkourbana. Oavsett vilket hinder hon ställs inför så provar hon utan rädsla. Senast gick hon balans på ”slak lina”. Det är en sorts band som är uppspänt och det gäller att gå försiktigt eftersom det rör sig hela tiden. Men även det gick (med myrsteg).

Jo, hon skriker förstås. Ett riktigt schnauzer-skrik som kommer om hon ser en hund- eller människokompis, och… hmmm när jag lämnar henne till en kompis när vi tränar.

Hemma är hon lugnet själv, och att lämna henne ensam är inte något problem. Att sitta hos sin favorithusse i soffan är bäst. Hon skäller när någon ringer på dörren. Där har jag fortfarande ett jobb att göra, men det är svårt att träna när det plötsligt ringer på dörren och en person från PostNord står utanför! (Dessutom hundrädd!)

Men nu på sistone har hon överraskat oss på annat sätt. Janne bröt en lilltå i fredags. Den ser inte kul ut, men man gör inte något åt brutna tår. Dom får läka av sig själva. Men något i tån bekymrar Nova. Hon nosar och nosar på tån. Idag, fem dagar efter olyckan så nosar hon fortfarande. Hon känner att något är fel. Häftigt! Vad mer skulle hon kunna känna på en människa?

Tyvärr har hon fått en jästsvampinfektion i öronen samtidigt som hon har en irritation mellan trampdynorna i framtassarna. På Animalen blev hon ordentligt undersökt. Hon stod som ett tänt ljus och lät veterinären gå igenom hela henne. Till slut blev Nova så trött så hon tryckte in huvudet i min armhåla och liksom blundade för omgivningen! ❤️ Inte ens provtagningen i öronen reagerade hon för. Jag är noga med att hon alltid ska få titta på det ”verktyg” som kommer. I det här fallet en lång topz. Efter att hon godkänt den så gick det bra att ta prov.

Nu ska hon behandlas med öronrengöring, cortison och tasstvätt. Tasstvätten tar 10 minuter då hon ska stå still i ett fotbad. Hur skulle det gå tänkte jag? Men hon stod still och liksom undrade, varför står jag här? Det var nog jag som var mest otålig.

Att spruta in öronrengöring har jag inte haft någon bra erfarenhet av med våra tidigare hundar, men Nova accepterar det också!

Så nu blir det en tid med behandling, och vi tar det lugnt med träning ett tag. Långa sköna promenader och mys hemma istället. Inte dumt det heller. 🤗

Igår var vi på exteriörbedömning av Nova. Det var en mycket trevlig upplevelse. Vi åkte tillsammans med Mattias som har Zigge, plus att Carina var med som stöd!

Beskrivare var Maria Landergård som har en lång erfarenhet av schnauzer och dvärgschnauzer. Ja faktiskt var hon med och tävlade med sina hundar på den tiden när jag hade Musti. 1977 typ…

Nova skötte sig utmärkt och var lugn och fin hela tiden. Hon fick också ett mycket bra omdöme. Det som kanske kunde vara bättre var hennes förbröst som Maria tyckte var lite tunt och vinklarna fram. Sedan kunde hon inte trava utan sprang fot med höga framben… 🤣 Det sista kunde jag ha gjort bättre genom att stoppa och ta om. Men det kom jag på först efteråt.

Men Maria tyckte att Nova var en mycket trevlig hund och jag fick extra beröm för pälsen! 🥳

Alltså, jag trodde att Nova hade lämnat valpstadiet bakom sig. Men iofs var hon väldigt enkel som valp, så hon tar väl igen det nu.

När jag ska duscha på morgonen, lägger jag alltid fram mina kläder på sängen. Nova har tagit mina strumpor tidigare, så dom ligger numera uppe på byrån. I morse tog hon mina underkläder och började tugga på dem, så dom åkte också upp på byrån. Vad ligger kvar på sängen? Jo, min tröja – men den tar hon väl inte?

När jag hade duschat klart låg hon förnöjd och tuggade på en knapp. Halva knappen fick jag ut ur munnen, men var resten är vete gudarna.

Funderar på att reklamera henne. Men ok, hon får väl vara kvar ett tag till! ❤️

Det gick nog lite för bra att ta RLDN (Nybörjarklassens diplom). Så jag anmälde oss till två tävlingar i fortsättningsklass nu i höst. Fyra starter, då borde jag väl få tre godkända?

Idag startade vi i fortsättningsklass på Mälarö BK. Det skulle väl gå bra… inte! Nova har på sista tiden hoppat och hoppat och på något sätt varit väldigt stressad. Som att hon försöker allt mellan himmel och jord men inte riktigt vet vad jag vill. Så ibland fryser hon, och ibland gör hon flera saker samtidigt. När jag märker att hon är stressad så sänker jag mitt tempo, vilket såklart är olikt mot när vi tränar.

Första banan började med att hon lade sig vid startskylten. Troligen stod jag en microsekund för länge, vilket hon tolkade som att hon skulle göra sitt-ligg. Sedan hoppade hon på mig om och om igen, vilket resulterade i 5 FYS.

Hon tog frestelsen… Ja, ja. Egentligen är väl 63 poäng rätt ok ändå.

Nästa bana började med att hon fryste vid startskylten och stod och nosade på en fläck. Hopp, hopp igen längs med banan och två frysningar till – då bröt jag. Det var ingen ide att hålla på och kämpa.

Nu får jag tänka till. Hon är nog inte riktigt klar för fortsättningsklassen än, men jag tänker ändå starta i Norsborg den 25:e och bara ta det som träning. Sedan lugn och ro och eftertanke.

Nos, nos

Idag fyller Nova fem månader! Oj vad tiden går! Nu är hon snart lika stor som sina ”mammor” hos Carina. Dagens vikt är 6,3 kg. Hon växer nog lite till tror jag. Pälsen börjar bli sträv på ryggen, men på sidorna och benen är det fortfarande mycket mjukt. Jag ullkammar henne och plockar pälsen oftast varannan dag. Det är mycket mer pälsvård än vad jag minns att det var med Musti. Schnauzer har tydligen mycket mindre underull och är lättare att trimma än dvärgschnauzer. Annars tycker jag att dom är rätt lika mentalt.

Nova är stabil och orädd och har ganska lätt att lära. Som sagt ganska lätt, men när hon väl lärt sig så sitter det. Staffarna var mer lättlärda och mer villiga till att jobba ihop med sin förare. Men det är kanske enligt hur raserna är avlade. En schnauzer ska kunna jobba självständigt och jaga råttor och smådjur, medan en staffe alltid skulle lyda förare när det var hundslagsmål. 🙁 Föraren skulle ju kunna gå emellan och bryta kampen. Tja… inte vet jag hur mycket det sista stämmer egentligen. Det är bara något jag har läst.

Idag har vi firat Novas fem månader med att vi åkte ut till Carina och tränade olika nosaktiviteter. Först kongsök i olika varianter: i burkar och behållare och sedan löst i ett rum med mycket olika föremål. Nova överraskade mig med att sätta sig vid markeringen. Hon hittade alla gömmor utan problem.

Sedan var det dags för premiär med viltspår. Hon gick klockrent i spåret! Inte rädd eller ofokuserad, hon bara gick – även en lite krok på spåret fixade hon. Det lovar gott! Tack Carina för idag, och tack för goda mackor!