Jag är lite knäpp när det gäller att fota, jag vet! Men är man lite nörd så är man. De flesta motiv i Viksberg är ju sönderfotade vid det här laget, liksom hundarna. Men visst kan man väl leka lite i alla fall?
Idag fick Ebba vara modell. Kolla ögat! Ser ni fotografen? Klicka för större bild!
Just nu känner jag att hösten är min årstid. Jovisst har våren sin charm och sommaren är ju skön. Men ändå…en fuktig, stilla höstmorgon med alla vackra färger, och den fantastiska stillheten…då säger jag att hösten är bästa årstiden! Allt andas ett lugn som sprider sig till människan med sina hundar. Till och med fåglarna verkar bara ligga och njuta.
Höstfärger
Nu är färgerna som allra vackrast här i Viksberg. Jag tycker så mycket om att fota när det är höst. Det hade varit ännu bättre om det hade varit lite blå himmel också, men det var ett tag sedan!
Här kommer lite bilder från morgonens promenad. Om jag någon gång får för mig att flytta till en lägenhet, var snäll och visa mig mina bilder då! Inte för att dom är så fantastiska i sig, men då kommer jag ihåg varför jag vill bo här! Lugnet, luften, stillheten…
Ebba har genomgått en otrolig förvandling! Från att ha varit låg, ha gått undan, inte varit med oss, blivit åskrädd, och fått konstiga stressattacker då hon grävde sönder min madrass, så har hon nu blivit som en ny hund!
Det har nu gått c:a en månad sedan vi började med smärtlindring. Vi har också varit två gånger hos sjukgymnast och ska fortsätta 9 gånger till. Första gången var hon väldigt stressad och låg och ålade sig när hon skulle få laserbehandling. Men gången efter hade hon fattat att det inte var farligt så då låg hon stilla . Den gången provade också vi en kort stund i treadmillen. Hon var väldigt rädd, så det fick bara bli en liten, liten stund. Men jag har hopp där också.
Hon är lugn och öppen hemma, hon är med oss och framför allt: hon leker! Tänk att vi inte har förstått att hon hela tiden hade ont! Men hon har aldrig haltat, hon har aldrig pipit när vi har tagit i henne – så vi har inte fattat! Visst har jag läst om att hundar kan bete sig konstigt pga smärta, men jag har aldrig kopplat det till Ebbas beteende! Nu ska jag genast säga att bilproblemet inte är borta. Men vem vet – kanske har det gjort väldigt ont när hon åkte bil och då har hon inte kunnat ta vägen någonstans? I så fall så borde det också bli bättre – hoppas jag!
Dino har fått en lekkamrat igen!
Morgonpromenaden är den stund då jag njuter som allra mest av vårt underbara Viksberg. Dagens promenad var inget undantag. Fortfarande är det varmt och naturen är så vacker. Hundarna och jag strosar längs med Mälaren. Hundarna nosar på allt mellan himmel och jord, jag brukar säga att dom läser Dagens Nyheter. Eller kanske Nattens Nyheter?
Det är under promenaderna som jag verkligen finner ro och mår som bäst. Jag känner mig verkligen priviligerad som har det så bra. Fin man, fina hundar, fint hus, fin natur. Pengar har vi inte i överflöd som pensionärer, men vi har i alla fall så vi klarar oss. Vad kan man mer önska sig? Ja, kanske att Janne skulle må lite bättre. Men vi jobbar på det!
Idag blev min kamera som ny. Ja den är rätt ny i och för sig, men ofta har jag blivit besviken på autofokusen. När jag har fotat så har jag mer eller mindre hållit tummarna för att fokus ska hamna där jag vill. Knasigt! Nu ställde jag in objektivet på manuellt. Då kan jag få skärpan precis där jag vill. Funkar inte om man har bråttom förstås, så grundläget får ändå vara Auto.
Lite sensommarbilder till slut.
Ha en underbar dag!
Nypon
Den här killen hade gott om damer!
Inte så välkomna!
Gullriset skvallrar om att hösten är på gång.
Höstflox
Hästarna är kvar i hagen, så än är det väl sommar?
Vi är på en av våra favoritcampingplatser: Skeppsdockans camping, som ligger 1,5 km utanför Söderköping. Läget är helt fantastiskt med Göta Kanal precis bredvid där vi har vår bil.
Idag tog jag en promenad bort till nästa sluss från Söderköping räknat. Den heter Dufkullen nedre, och promenaden är väl inte så lång fågelvägen, men jag fick först gå in mot Söderköping en bit för att komma till andra sidan kanalen och sedan gå åt rätt håll.
Jag fick en trevlig pratstund med slussvakten och kikade på två båtar som slussade. Besättningen var vana slussare och allt gick som smort. Jag kommer ihåg när vi slussade med Facilen i Mem. Där forsade vattnet enormt, mycket mer än vad jag har sett här. Barnen var jätteduktiga, jag minns att Micke jobbade som en slav med att hålla båten från slussväggen med hjälp av en pik (hette det så?). Stressigt att slussa var det, men lärorikt.
I går, fredag den 1 juli, åkte vi från Värnamo till Torekov. I Värnamo hälsade vi dagen innan på Jannes gamla arbetskamrat Sebastian och hans fru Kerstin. Vi bjöds på goda mackor och satt och pratade länge. Jag var dock iväg en liten stund och hämtade ut medicin till Ebba som snälla veterinär Anna på Animalen skrev ut till oss trots att vi inte var där fysiskt. Ebba hade nämligen fått en panikattack och bitit sönder delar av metallgallret i buren, samt grävt så hårt att en bit av plastlådan i botten hade gått sönder… Efter att jag hade lagt en filt över buren så lugnade hon sig dock lite. Viktig lärdom!
Innan vi åkte från Värnamo Camping så öppnade jag kursanmälan för höstens kurser kl 06:00. Det kom c:a 15 st anmälningar nästan på en gång så folk satt nog vid datorerna och väntade.
Ebba fick medicinen två timmar innan vi åkte och kanske, kanske var hon lite mindre panikslagen.
Till Torekov åkte vi non-stop. Det tog bara drygt 2 1/2 timme. Vi hade bokat en plats på ett område som hette Kvällssol, fast någon kvällssol blev det tyvärr inte. Just den platsen vi hade bokat var väldigt ojämn så jag joggade (!) upp till receptionen och fick byta plats. Nu står vi med havsutsikt och har hela strandpromenaden ett stenkast från oss!
Stödbensöl utan stödben…
Stranden är underbar och det är så härligt med doften av hav. Jag älskar västkusten (även om Torekov faktiskt är Skåne…)
Vad är detta för växt?
Utsikt mot Torekov samhälle
Idag regnar det helt otroligt! Vi provade vår nya Omnia-ugn att göra ”bake-off” i och det funkade perfekt! I kväll blir det potatisgratäng!
Idag går Båstad marathon och halvmarathon. Dom ska springa förbi här, så jag går väl ut och kikar lite. Glad att slippa springa själv, men visst har jag upplevt motionslopp i ösregn. Ska aldrig glömma Lidingöloppet, där jag dessutom vrickade foten efter 1 km…
I morgon drar vi vidare. Planen just nu är Mölle, men det kan ändras.
Vi är ute på vår första tur med nya husbilen. Först gick färden till Gränna. Bilen är ju nästan ny och full med alla faciliteter man kan önska sig. Så vi var mycket förväntansfulla när vi åkte. Men…direkt när vi hade börjat köra så hörde vi ett otroligt störande knirkande ljud. Det låter som att ljudet kommer från vänster frambalk, men helt säkra är vi inte. I början var ljudet så högt så vi nästan tänkte vända. Vi hade kontakt med Caravanhallen, och fick veta att oljud är något som ägare till helintegrerade bilar lätt drabbas av. Detta beror på att taksängen, som väger 200 kg, lätt kan komma i obalans. Men vi har jobbat som idioter med att dels hänga i taksängen, lyfta den och trycka den åt olika håll. Men ingen skillnad.
Jag tycker mer att det låter som att instrumentpanelen och vänster framstolpe gnids mot varandra. Men säker är jag inte. Vi ska lämna in bilen när vi kommer hem så får vi hoppas att dom kan hjälpa oss. Nu tyckte vi kanske att det lät lite mindre idag när vi åkte iväg igen. Kan gnisslet komma av att bilen har stått i 3/4 år och behöver komma igång på något vis?
Nåja, det var inte det jag skulle skriva om. I Gränna låg vi två nätter. Gränna har hittills varit vårt första stopp på resorna, men nu kände vi båda att vi var trötta på Gränna även om det är fint och enkelt att campa där. Tyvärr var det rätt regnigt, men vi såg ju på väderrapporten att det skulle bli bättre, så vi höll ut.
När vi åkte iväg från Gränna så visste vi inte vart vi skulle ta vägen, men efter lite funderande så blev det Ekuddens Camping i Mariestad. Efter en äventyrlig bokning via telefon, så fick vi en jättefin plats på campingen. Äventyret bestod i att receptionen var stängd och jag fick ringa bokningen och välja plats, betala, få en kod till ett kassaskåp (!) där det låg ett kuvert med vår nyckel och passerkort!
När vi väl hade kommit på plats så gick jag en promenad med hundarna till Ekuddens naturreservat. Det var nog en av de vackraste platser jag har sett. Vilka träd! Många hundra år gamla ekar växte där. Dom som hade dött och ramlat låg kvar på platsen som på en elefantkyrkogård. Träden var gigantiska, kanske var det sådana träd som Tolkien blev inspirerad av när han skapade Enterna?
Det verkar bli en fantastisk dag idag. När vi satt vid frukostbordet så bestämde jag mig för att gå ned till Mälaren och ta några bilder. Tyvärr var inte sjön spegelblank som jag hoppades, men några bilder blev det i alla fall.
Frukost?
Det var bara jag, kaninerna och rådjuren ute…
…är tillbaka på sin sten.
Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén