Nu har vi varit mer eller mindre isolerade sedan i mars. Ett halvår! I början tänkte vi ”Ja, det tar väl ett par månader – vi får väl kämpa”. Fast nu förstår vi att det kommer ta mycket längre tid. Kanske till nästa sommar…
Numera håller vi avstånd automatiskt och coronalivet har blivit vardag på något sätt. Det funkar att åka och handla kl 7 på morgonen. Jag har alltid engångshandskar på mig, men inte munskydd. Kanske borde jag ha haft det igår när en människa plötslig hostade bakom mig! Om någon hostar så tror man ju att det är Covid 19, men det finns väl andra anledningar att hosta så klart. Men obehagligt var det.
Våren och sommaren har passerat och nu är hösten här. I morse låg dimman över Viksberg. Det är så lugnt och stilla överallt. Jag tycker om den tidiga hösten, det är så vackert. Det känns att naturen nu samlar kraft för att överleva den kommande vintern.
Jag tog några bilder. Dom är väl inte så märkvärdiga, men dom speglar kanske den mjuka känslan jag fick i naturen idag.
Lämna ett svar