När man kommer upp i åren så är man lite stel och lite klumpig. Det går inte att neka till. För att kompensera det så har jag alltid mina Icebugs på mig när det är risk för halka. Reflexer på både mig och hundarna när det är mörkt osv osv. Jag försöker helt enkelt att inte ta några onödiga risker. Men inte har man någon garanti för att man klarar sig! I alla fall inte om man har en staffe på 6 1/2 månader som väger 16,3 kg!

Idag tog jag en promenad med Nisse i det fina vädret. Solen sken, det var minus 4 grader och vindstilla. Helt underbart! Kameran fick också följa med för jag hoppades på några fina bilder. Och bilder fick jag, men också en rejäl smäll. Jag hade Nisse lös och han sprang som en galning upp och ned för en slänt. Jag gick också uppför slänten, i min takt då, när Nisse kom i full fart och krockade med min högra fot som jag hade hela tyngden på. Knak sa det i foten! Aj! Att krocka med en Nisse i full fart känns kan jag tala om! Nu gick väl inget ben sönder i foten, men troligen något ledband. Jag kan fortfarande gå och jag tog mig hem lite försiktigt. Men ont gör det. Tusan också!

Nåja, lite bilder på Nisse blev det. Här kommer två: en med full fart och en där han faktiskt står still!