I början av den här veckan fick jag några konstiga utslag i midjan. Dom kliade och gjorde ont, dessutom kände jag mig lite vissen. I går eftermiddag slog det mig plötsligt att jag kanske har fått bältros! Sagt och gjort – jag kollade runt på nätet och det verkade tyvärr stämma. När jag var inne på 1177 stod det att man skulle kontakta läkare och att man kunde gå till Husläkarjouren. Jag kollade och såg att dom har öppet alla dagar och att man kan komma utan att boka tid.
Idag åkte jag alltså in till Husläkarjouren, som ligger alldeles bredvid sjukhuset. Dom öppnade klockan åtta, och jag kom in som nummer två. Där fick jag först prata med en undersköterska som skrev in mig och sedan satte jag mig i väntrummet. Då var klockan 08:05. Efter två minuter kom en kvinnlig läkare och hämtade mig. Inne i undersökningsrummet visade jag mina utslag. Hon kastade ett snabbt öga på utslagen och sa ”Det är bältros”! Punkt! Hon skrev ut ett recept på medicin eftersom jag har ont och känner mig dålig, men man kan klara sig utan medicin också.
Klockan 08:15 klev jag ut från Husläkarjouren! Va??!! 15 minuter allt som allt! Här har Janne och jag i kör klagat över hur jobbigt det är att få en tid hos läkaren på vårdcentralen och så funkar det så otroligt bra på Husläkarjouren. Vet folk inte om att den finns?
Så nu blir det medicin i en vecka, men jag behöver inte vara isolerad. Bältros smittar inte. En person som inte har haft vattkoppor kan dock smittas och får då vattkoppor – inte bältros. Det smittar bara vid direktkontakt så risken är ju minimal. Jag kan vara igång som vanligt alltså. Just idag känner jag mig ändå lite hängig så jag tar det lugnt.
Varför får man bältros? Enligt läkaren beror det på att man av någon anledning har nedsatt immunförsvar. Om man har haft vattkoppor som barn så finns viruset latent i kroppen hela livet. Hypokondrikern i mig börjar så klart genast undra varför mitt immunförsvar är nedsatt? Nåja, det går ju inte att grubbla på – nu går vi vidare!