Blåbärsriset blommar för fullt just nu. Jag tror inte att jag någonsin har sett en sådan fin blomning. Buskarna är dessutom rekordhöga, Ebba försvinner nästan…
Etikett: Ebba Sida 2 av 4
Det är väl inte så fantasifullt just nu att lägga upp bilder på vårblommor antar jag. Men nu kommer det en bild till i alla fall! Dessa små raringar växte vid sidan av en skogsväg när jag var ute på långpromenad med Ebba i Talbyskogen idag.
Tyvärr kan inte Dino följa med på långpromenad i skogen längre, han har för ont! Trist! 🙁
Tussilago
Ebba har aldrig förstått vitsen med att inte dra i kopplet. Eller rättare sagt, jag har aldrig lyckats förklara för henne hur det ska fungera. Och som jag har jobbat! Stannat och väntat tills hon kom tillbaka, godis, klicker, vända, rycka i kopplet (aj, aj!) osv. osv. Allt med lika dåligt resultat.
Men en dag hittade jag en ”kurs” på internet från en person som hade lite andra idéer om hur hundar fungerar. Hon heter Ingela Melinder och har en sajt som heter Hundskola.nu. Jag håller inte med om allt hon skriver och hennes hemsida är oerhört säljanpassad, så den är inte någon favorit hos mig, men hon fick mig att se på hundtränandet utifrån hundens synvinkel.
Det jag kom på var att Ebba måste inse att hon bara kommer framåt om hon själv slackar på kopplet, och endast då. Jag är helt tyst och Ebba får inget godis eller annat, hennes belöning blir bara att hon kommer framåt. Och se på sjutton, det funkar ju! Här är en liten film som var lite svår att ta eftersom hon faktiskt inte drar i kopplet längre, men det var en hund längre fram på vägen…
Alltså, sätt koppelhanden mot magen och håll den där hela tiden så att inte armen blir ett ”gummiband”. När kopplet sträcks blir det tvärstopp – varje gång! Vänta, vänta. I början tar det en stund innan hunden förstår, men förvånande snabbt så förstår hunden att den själv styr om den kommer framåt. Det viktiga är sedan – som alltid – VAR KONSEKVENT! Om det ändå funkar ibland att dra i kopplet – ja då drar hunden snart i kopplet lika mycket igen…
Lycka till! Det funkar!
PS, Ebba kan gå fot, men det är en helt annan sak!
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=7NnFv0hwOjo?rel=0]
Morgonpromenaden var faktiskt ovanligt vacker. Helt vindstilla och bara minus 1 grad, så hundarna slapp ha sina täcken, vilket uppskattas!
Dino får nu Cimalgex smärtstillande varje dag. Han haltar inte lika mycket, vilket ju är bra. Dock ser jag att han har ont i ryggen, för han går liksom lite krum i ryggen (som en schäfer…). Om en vecka ska vi gå till en sjukgymnast som vi har varit hos tidigare, vi får se vad hon kan göra.
Det ligger en tunn, tunn isskorpa på Mälaren
Två sötnosar
Idag har jag varit med Dino på Animalen igen. Jag har ju skrivit tidigare om att han haltar och det har blivit mer och mer den senaste tiden. Så nu ville vi veta ordentligt vad det är och anpassa medicin och vård därefter.
Veterinär Ellen undersökte Dino jättenoga, men som den staffe han är så bet han ihop och visade inte något. Men jag hade med mig min iPad där jag hade två filmer på när Dino haltar, så hon fick se hur han ser ut i hemmiljö. Ellen tog Dino till en annan veterinär som dock fick fram att han smärtade på vänster armbåge, precis som vi har misstänkt. Så nästa steg blev röntgen. Resultatet blev tydligt, han har kroniskt deformerande artros. Mycket i vänster armbåge och lite mindre i vänster bog. 🙁
Så nu blir det smärtstillande en lång tid framöver. Vi tog leverprover också, och svar på dem får vi i nästa vecka, det gäller att ha koll på levern också eftersom han har lite förhöjda värden. Vi ska också träffa en sjukgymnast om två veckor.
Bra och dåligt? Ja bra att vi äntligen har fått besked och kan handla därefter, men dåligt naturligtvis eftersom Dino måste ha medicin jämt och inte kan gå långa promenader tillsammans med Ebba. Men vi hoppas att han kan må så bra av medicinen så att han kan springa i skogen som han älskar när våren kommer. Fast en liten klump i halsen har vi, både Janne och jag…
Bilden nedan tog jag här om dagen när hundarna hade tråkigt, så dom fick en leksak som Ann Eklund på Bruks har gjort. Den var fin en gång…
Jag tog Ebba ut på promenad i den vackra vintersolen när jag kom hem. Jag kände mig lite tungsint, men det blev fina bilder i alla fall.
Eftersom Dino är halt igen och ska till Animalen i morgon, och Ebba hade ont i magen i morse, så har det inte blivit mycket promenerande idag. Så jag tänkte testa om hundarna kunde lära sig att öppna en låda.
Den här filmen visar resultatet. Innan vi började filma hade jag tränat hundarna i sisådär 3 minuter!!!! Dom fattade galoppen direkt! Vilka superhundar vi har!! Här är vi inte blygsamma, nejdå…! 😉
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=-_P_Iz17LwM?rel=0]
I går tyckte jag att Dinos tass verkade bättre och att han inte haltade så mycket. Likaså i morse när vi tog en promenad så gick han rätt skapligt. Lite vaggande, men inte så mycket. Så jag tänkte att vi kanske ska lugna oss med veterinären. Men när jag kollade tassen när vi kom hem så är furunkeln större än någonsin! NEEEEJ! Suck!
På promenaden i morse tog jag en liten film på Ebba. Alla ni som träffar oss ute på klubben vet ju hur Ebba beter sig, hur hon stänger av och bara är superstressad. Jag har sagt några gånger att ”ni skulle se henne hemma, hur glad och fin hon är”. Så här kommer en liten film på en glad hund med en glad svans!
Men nu tänker jag så här. Man köper en valp, tänker kanske att man ska ställa ut, man ska tävla hit och dit osv. osv. Det vill säga, man vill använda hunden till något, men man vet inget om vad det är man köper. Om nu hunden inte motsvarar de högt ställda förväntningarna, så händer det – tyvärr inte alltför sällan – att folk gör sig av med hunden. Placerar om eller i värsta fall….
Hunden har sin grundförutsättning från födseln och den kan vi utveckla på alla möjliga sätt, men bara enligt de förutsättningar hunden har med sig. Ebba har sin personlighet. Den har hon oavsett vilken träning hon får. Hon gillar helt enkelt inte att vara ute bland andra hundar och träna och hon gillar inte att åka bil. OK, då är det så. Jag som är en av två lyckliga ägare till Ebba har äntligen lärt mig den läxan. (Den andra har hävdat detta sedan länge!) Det finns ingenting i hela världen som jag kan göra för att ändra Ebbas personlighet! Men vet ni, jag älskar henne precis som den hon är, och jag ska göra allt för att hon ska må så bra som möjligt!
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=MgRoCpaGT7Q?rel=0]
… har guld i mund. Eller hur var det nu? Inte hos oss i alla fall. För det första: Ebba tycker att jag har sovit klart kl 05:00. Då hoppar hon upp i sängen och överfaller mig. Slickar mig i öronen och trampar på mig överallt. Suck. Då går man väl upp då och fikar.
Mysigt att sitta länge vid frukostbordet och dricka kaffe, äta en macka och läsa tidningen länge!
Men…Två hundar under bordet tycker att nu är det ”lekdags”. Och lek i detta fall är brottning och att ”munna” som jag kallar det. Dvs man biter och biter, men bara löst. Allt detta sker under bordet, mellan stolar och bordsben och våra ben och fötter förstås. Så var det med den friden…
Egentligen bör man väl inte lägga ut en sådan här bild på staffar, då får väl vissa hundhatare vatten på sin kvarn!
Du kan inte ta mig!
Nu är allt avklarat. Operationen gick bra, liksom läkning och konvalecens. Så nu är vi på banan igen. Jag vill gärna tro att Ebba redan är förändrad. Hon är i alla fall glad och pigg och rätt stabil ute. Ja rent av lite lugnare vid hundmöten!
Fortfarande hässjar hon när hon åker bil, men mest i början och i slutet av färden. Jag hade med henne på öppna träningen igår. Det gick väl inte så vidare bra. Hon stängde av och ville inte ta godis eller något. Men jag ger inte upp. Nu får hon följa med i kväll när jag ska lämna en nyckel ute på klubben. Då tar vi en liten sväng i Lilla hallen när det är tomt och inga hundar som stör.
Söt är hon i alla fall!
Idag är det söndag så nu har det gått tre dagar sedan Ebba opererades. Jag antar att allt har gått enligt planerna, men visst har det varit och fortfarande är jobbigt. Vi fick hem en drogad Ebba som var orolig på kvällen, men efter en liten kiss ute klockan kvart i elva så sov hon till klockan fem. Dagen efter var hon rätt låg och sov mest hela dagen.
Hon har en s.k. body på sig för att hon inte ska kunna komma åt att slicka på såret. Den funkar bra även om hon inte verkar glad över den, men jag antar att tratt vore mycket sämre. Bodyn kunde jag köpa via Animalen och den passar perfekt. Den är mjuk och lätt att sätta på.
Ebba är lugn och sover mest hela dagarna, men… på kvällen börjar eländet. Av någon oförklarlig anledning så börjar hon hässja och blir jättestressad när vi ska sova. I går kväll höll hon på i två timmar! Både i fredags kväll och i går kväll gick jag ut med henne efter att vi hade lagt oss så att hon fick kissa en extra gång. Men det hjälpte inte. Till slut gav jag henne en liten extra dos Metacam. Det verkade fungera, så kanske hade hon ont? Men varför bara på kvällen? På dagen är hon ju lugn? Hon har ingen feber och såret ser fint ut. Inte svullet eller rött. Märkligt.
Idag gick vi en lite längre morgonpromenad. Hon har gått ned fort i ork, det märks, så på slutet märkte jag att hon var lite trött. Vi går bara på vägarna och hon är självklart kopplad hela tiden. Ute är hon nästan som vanligt. Hon går före mig med svansen upp, stannar ibland och kollar om det finns tecken på att det kommer en godisbit, kanske…
Blä för kläder!