Min fina mormor var en fantastisk person på många vis. Nu så här i juletider så minns jag när hon bjöd på middag. I sin lilla etta på Tavastgatan bjöd hon på helt fantastisk mat tillagad i hennes pyttelilla kök. Som efterrätt blev det ofta mandelmusslor, fyllda med grädde och med en liten klick sylt på toppen. Ofta blev efterrätten spiken i kistan, så efter att vi hade satt i oss den så halvlåg vi i soffan, knäppte upp knapparna i kläderna och försökte andas…
Nu har jag inga planer på att nå upp till mormors nivå, det finns ingen möjlighet. Men jag fick för mig att göra mandelmusslor i alla fall. Det gick rätt bra tyckte jag, men dom fick för tunna väggar och för tjocka bottnar. Först blev jag superbesviken, men efter att ha googlat på ”misslyckade mandelmusslor” så får jag nog anse att dom duger i alla fall. 🙂
