Berättelsen om Solveig
Jag, som skriver den här berättelsen är Agneta, Solveigs äldsta dotter.
Mamma föddes i Torsby i Värmland den 22 maj 1928. Hennes mamma hette Ester och pappa hette Anders Johansson. Mamma hade också en äldre bror som hette Lage, född 1927.
Efter några år flyttade dom till Stockholm. Om mamma och Lages pappa följde med vet jag inte, men så småningom hade han lämnat dem.
Mamma älskade hundar och gick ofta ut med grannens hund. Hunden var lite vild och hoppig och hoppade upp mot mammas fina kappa (som mormor hade sytt). Det var inte populärt när kappan blev sönderriven framtill. Att jag berättar just detta beror på att mamma så många gånger just har pratat om det. Kärleken till hundar bestod hela livet. Vår första hund var en mellanpudel som hette Arran. Sedan kom Timmy – också en pudel.
Här en bild på mamma när hon var mycket ung. Kanske vid konfirmationen?
När mamma blev vuxen fick hon jobb på Försäkringskassan i Stockholm. Hon gick ofta ut och dansade tillsammans med sina väninnor. Vid något av dessa tillfällen träffade mamma Bertil. De gifte sig och flyttade så småningom till Göteborg, där jag föddes 1949. Äktenskapet blev kort och dom skiljdes efter ett par år.
Mamma träffade Lennart och de flyttade till Stockholm. Först bodde mamma och jag hos mormor i Enskede, men sedan flyttade hela familjen till Vällingby c:a 1954 där Gunilla och Mikael föddes.
Nu börjar en tid som jag minns. Vi bodde på sjunde våningen i ett höghus på Ångermannagatan 176 i en trea. Mamma var hemmafru och tog hand om familjen. Hon var så ung och vacker. Jag minns att jag och mina kompisar jämförde våra mammor, och jag var så stolt över min vackra mamma!
Något som vi alltid gjorde tillsammans var att åka och bada. Oftast cyklade vi till Ängbybadet eller till Kaananbadet. Vi älskade att vara på badstranden hela dagarna. Vi hade alltid med oss matsäck där hårdkokta ägg var ett måste…
Vad jag minns så fortsatte mamma och Lennart att åka och bada varhelst dom befann sig och bodde.
När ekonomin blev bättre köpte dom ett hus på Gotland. Första året vi var där var nog 1961. Sedan var vi där hela somrarna under många år och hade en underbar tid. När jag blev vuxen, gift och hade barn fortsatte vi ändå att åka dit.
Här sitter vi i köket i huset i Mästerby, Gotland. En av alla roliga stunder med räkor och vitt vin (troligen).
Efter Mästerby köpte dom ett nytt hus i Gnisvärd i närheten av Tofta. Jag min familj åkte dit några gånger, men huset såldes så småningom. Dom åkte dock till Gotland många gånger efter det, och hyrde sommarboenden.
Vi bodde i Vällingby till 1962 då vi flyttade till ett radhus Barkarby. Troligen trivdes inte mamma och Lennart där, för vi flyttade redan efter ett år till Spånga. När vi bodde i Spånga började mamma jobba lite igen. Hon fick en sekreterartjänst på Karolinska institutets docenturnämnd. Hon berättade ofta vad som hade hänt under dagarna. Jag förstår nu att hon trivdes jättebra med sitt arbete.
När Lennart blev befordrad till Finansdirektör på HSB slutade mamma jobba för att vara hemmafru på heltid. Hon älskade att pynta och fixa hemma och dom hade verkligen ett vackert hem. Hon älskade också fina kläder och smycken och var mycket mån om sitt utseende.
Jag flyttade hemifrån, gifte mig och fick två barn med Kalle Tapper. Även Gunilla och Mikael växte upp och fick egna familjer. Men vi höll ändå kontakt och träffades på alla födelsedagar, och helger. På jularna var vi alltid tillsammans hemma hos mamma och Lennart. Nu efteråt så tänker jag att mamma ordnade ju allting! Vi andra bara kom och blev bjudna på allt!
Över huvud taget så var mamma en fixare. Vad det än gällde, så tog hon tag i det. Ringde hit och dit om det var något problem. Idag skulle man nog kallat henne en doer.
Mamma och Lennart reste mycket. Inte bara till andelshuset i Marbella utan även till Amerika, Nice, Paris….
Det blev många flyttar. Från Spånga till Skeppargatan på Östermalm, till Reimersholme, Smedslätten, Alvik, Trosa (flera boenden) för att till slut bo på Tomtaklintgatan i Trosa. Där bodde de tillsammans ända till Lennart flyttade till Ängsgården när Alzheimern tog över. Lennart dog 2015. Till Ängsgården flyttade även mamma så småningom där hon slutade sina dagar den 9 februari 2024.
Mitt minne av mamma är att hon alltid var glad och positiv. Social, vänlig och omtänksam. Sista årens sjukdom gjorde att hon förändrades, men väldigt länge var hon fortfarande glad och social. Hon blev alltid glad när vi hälsade på, och hon kände igen oss trots att demensen tog över mer och mer.
Jag kan inte fatta att hon är borta nu. Hon blev ju hela 95 år och 9 månader. Jag hjälpte henne och Lennart med det praktiska, såsom ekonomiärenden och fixande av allehanda problem i mer än 12 år. Det var intensivt av och till. Att det nu är över för alltid är svårt att förstå.
Södertälje den 11 februari 2024
Agneta Kaveryd