Kaveryd

Strövtåg med hund och kamera

Doftprov!

Vår lilla prinsessa (Jannes benämning!) har idag gjort ett godkänt doftprov i eukalyptus. Vi har verkligen inte tränat mycket, några gånger bara med Onsdagsgruppen. Men det har gått bra, varje gång har hon markerat rätt och blivit lite tydligare varje gång.

Här om dagen frågade Carina om jag inte ville göra doftprov med Nova hos Norsborg LKK. Det är vår gamla ”kollega” Ann Eklund som är domare där, och jag tänkte ”Varför inte?”.

Vi tränade lite i onsdags i ösregn. Gick inte alls! Igår åkte jag ut till Mälarbadet med ett lass kartonger och doft i en dosa. Nu markerade hon rätt. Jag satte även dosan på lite olika föremål och hon markerade rätt även då. Men hon rör sig lite hit och dit när hon söker, ibland tror jag att hon tappar sugen – men hon kommer alltid tillbaka och markerar rätt.

I morse var jag rätt nervös och tog fram ett par dosor som hon fick söka på inomhus hemma. Det hade legat en kong-bit i ena dosan och den sniffade hon lite på, men sedan markerade hon rätt dosa. Sedan kunde jag inte göra mer.

Ute på Norsborg LKK var det ordning och reda. Lugnt och städat genomfördes doftproven. Carina och Qava gick före oss och sedan gick Nova och jag – sist av alla. Min målsättning var att vara lugn och noggrann, och det gick nog rätt bra. Carina och Qava missade tyvärr, men vi vet alla att Qava verkligen kan. Det var bara en formsvacka!

Ann mötte upp oss lite utanför sökområdet och instruerade oss. Redan då drog Nova mot sökområdet och när vi passerat starten gick hon metodiskt från låda till låda. Hon gick förbi den femte eller sjätte lådan, men stannade sedan upp och jag såg på henne att hon hade känt doften. Hon gick tillbaka och markerade lådan. ”Markerad!” sa jag och Ann sa ”Rätt!”. Man ska lita på sin hund! Gud vad duktig Nova var! 13,66 sekunder av de tre minuterna använde vi. Så nu har vi fått lite blodad tand. Kanske blir någon tävling framöver, men först måste vi träna mycket mer. Detta är bara början. På tävling är det behållarsök, fordonssök, inomhussök och utomhussök. Så vi har lite att bita i. Men det blir en senare fråga. Nu njuter vi bara. 🥳

Gotlandsresan

Jag har haft den stora glädjen att få följa med ”tjejerna” (Carina, Mia, Tytte och Åsa) till Gotland. Carina har sedan många år fått låna en liten stuga som ligger lite norr om Lummelunda i Nyhamn. Ett underbart ställe med havet precis inpå knuten. Mia, Carina och jag bodde i stugan medan Åsa och Tytte bodde i Martebo – 7 km därifrån.

Lilla stugan
Lilla stugan

Vi hade varsin hund med oss.

Vi har åkt hit och dit och varit nästan överallt! Nåja i alla fall har vi sett massor och jag fick återse Mästerby och hälsa på vår gamla granne Sten-Åke Vahlbäck. Vi sågs väl för sådär en 60 år sedan!

Här kommer en del av alla bilder som jag tog. Fantastiskt roligt att få använda kameran ordentligt. Jag tror att det blev 130 bilder totalt, men ni slipper se alla!

Blommor

Raukar och sevärdheter

Stort tack alla för en underbar tid tillsammans! Hoppas att vi kan göra om det någon annan gång!

Denna hund!

Självklart höjer alla hundägare sina älsklingar till skyarna. Det gör även vi. Men ändå, Nova är väldigt speciell och hon överraskar oss hela tiden. Nu är hon dryga två år och hon skänker oss glädje varje dag.

Jag har tränat och tävlat med henne och äntligen gjort klart fortsättningsklassen i Rallylydnad. Hon har testat specialsök, nosework och viltspår. Vanlig lydnad har vi också testat men inte tävlat med, bara en online-tävling. Hon har gjort mentalbeskrivning (MH) utan problem. Allt fattar hon och gör med glädje. Ja, glad är nog hennes signum. Allt gör hon med viftande svans och spänstigt steg. Det måste verkligen sägas att vi inte hade klarat allt detta utan våra fina kompisar i Onsdagsgänget där Novas uppfödare Carina är otroligt kunnig och peppande!

Modig är Nova också. Klubben har ju lyxen av att ha en egen parkourbana. Oavsett vilket hinder hon ställs inför så provar hon utan rädsla. Senast gick hon balans på ”slak lina”. Det är en sorts band som är uppspänt och det gäller att gå försiktigt eftersom det rör sig hela tiden. Men även det gick (med myrsteg).

Jo, hon skriker förstås. Ett riktigt schnauzer-skrik som kommer om hon ser en hund- eller människokompis, och… hmmm när jag lämnar henne till en kompis när vi tränar.

Hemma är hon lugnet själv, och att lämna henne ensam är inte något problem. Att sitta hos sin favorithusse i soffan är bäst. Hon skäller när någon ringer på dörren. Där har jag fortfarande ett jobb att göra, men det är svårt att träna när det plötsligt ringer på dörren och en person från PostNord står utanför! (Dessutom hundrädd!)

Men nu på sistone har hon överraskat oss på annat sätt. Janne bröt en lilltå i fredags. Den ser inte kul ut, men man gör inte något åt brutna tår. Dom får läka av sig själva. Men något i tån bekymrar Nova. Hon nosar och nosar på tån. Idag, fem dagar efter olyckan så nosar hon fortfarande. Hon känner att något är fel. Häftigt! Vad mer skulle hon kunna känna på en människa?

Tyvärr har hon fått en jästsvampinfektion i öronen samtidigt som hon har en irritation mellan trampdynorna i framtassarna. På Animalen blev hon ordentligt undersökt. Hon stod som ett tänt ljus och lät veterinären gå igenom hela henne. Till slut blev Nova så trött så hon tryckte in huvudet i min armhåla och liksom blundade för omgivningen! ❤️ Inte ens provtagningen i öronen reagerade hon för. Jag är noga med att hon alltid ska få titta på det ”verktyg” som kommer. I det här fallet en lång topz. Efter att hon godkänt den så gick det bra att ta prov.

Nu ska hon behandlas med öronrengöring, cortison och tasstvätt. Tasstvätten tar 10 minuter då hon ska stå still i ett fotbad. Hur skulle det gå tänkte jag? Men hon stod still och liksom undrade, varför står jag här? Det var nog jag som var mest otålig.

Att spruta in öronrengöring har jag inte haft någon bra erfarenhet av med våra tidigare hundar, men Nova accepterar det också!

Så nu blir det en tid med behandling, och vi tar det lugnt med träning ett tag. Långa sköna promenader och mys hemma istället. Inte dumt det heller. 🤗

Stadspromenad

Idag har jag äntligen tagit den promenad som jag tänkt ta ända sedan vi flyttade till Bergvik. Dvs att gå längs med kanalen, över slussen och andra sidan tillbaka. Att gå längs med kanalen hela vägen är omöjligt än så länge, och det kommer nog dröja innan hela gångvägen öppnas. Första biten fram till kanotklubben går ju bra, men sedan får man gå upp längs med vägen, under bron, förbi sjukhuset bort till Oxbackskliniken och till slut Kusens backe ned till slussbron. Det ser ut som ett slagfält överallt. Jag undrar om det någonsin blir klart?

Nova travade fint med hela tiden. Jag trodde att det var längre sträcka, men det blev bara 4,35 km totalt. Med fotografering och nos överallt tog rundan dryga timmen. Lite kul att vara turist i sin egen stad!

Jag tog lite bilder på kaoset.

Äntligen!

Oj, vad vi har kämpat! Det tog åtta starter innan vi fick tre godkända rundor i Fortsättningsklassen. Att ta nybörjardiplomet gick plättlätt, så jag drog bara vidare och trodde att det skulle gå lika lätt i fortsättningsklassen. Men icke då! Problemen bara staplade sig på varandra. Varför? Säkert var jag för otydlig i handlingen och vi hade kanske inte heller tränat på varje moment tillräckligt mycket. Lägg därtill mina tävlingsnerver som verkligen är jättejobbiga.

Men till slut så tog vi som sagt diplomet. Gnesta-Trosa BK stod som värdar. En trevlig klubb och fina banor, men…. Det REGNADE SMÅSPIK! Se bilderna nedan.

Det kunde gå precis hur som helst när det regnade så mycket. Nova kunde vägra jobba, vägra sätta sig, vägra lägga sig… Men hon bara ruskade på sig och kämpade på. Lilla guldklimpen! På första banan fick vi en förarglig tia när hon reste sig från ligg, och jag gjorde nog ett fel i tysksvängen och fick en etta. Sedan var det någon nos och någon bris. Men ändå fick vi 83 poäng och godkänt. Vi kom på fjärde plats i den klassen.

I och med det så var vi klara för RLDF, och jag kunde slappna av på nästa bana. Där fick vi 90 poäng och kom på andra plats! Så skönt och nästan lite tomt efter allt jobb som jag har lagt ned. Men faktiskt, innan tävlingen kände jag för en gångs skull att jag var så förberedd som jag bara kunde bli. Skönt det också.

Nu får vi fundera på vad vi ska tag i härnäst. Avancerad klass blir det nog så småningom, men det får dröja innan vi startar där. 2024 kanske?

Exteriörbedömning

Igår var vi på exteriörbedömning av Nova. Det var en mycket trevlig upplevelse. Vi åkte tillsammans med Mattias som har Zigge, plus att Carina var med som stöd!

Beskrivare var Maria Landergård som har en lång erfarenhet av schnauzer och dvärgschnauzer. Ja faktiskt var hon med och tävlade med sina hundar på den tiden när jag hade Musti. 1977 typ…

Nova skötte sig utmärkt och var lugn och fin hela tiden. Hon fick också ett mycket bra omdöme. Det som kanske kunde vara bättre var hennes förbröst som Maria tyckte var lite tunt och vinklarna fram. Sedan kunde hon inte trava utan sprang fot med höga framben… 🤣 Det sista kunde jag ha gjort bättre genom att stoppa och ta om. Men det kom jag på först efteråt.

Men Maria tyckte att Nova var en mycket trevlig hund och jag fick extra beröm för pälsen! 🥳

Kamerafunderingar

Trots att jag är genomförkyld så måste ju Nova ut. Så jag tog kameran på axeln, en sprallig Nova i koppel och hoppades på att fånga den galna strandskatan som springer runt på promenadvägen mot Telgehus. Jo, jag fick några bilder, men med ett 24-105 objektiv så kommer man inte tillräckligt nära. Attans vad arg jag är på mig själv att jag gjorde mig av med mitt fina Sonypaket som jag hade 2017. Då hade jag ett 24-240 objektiv som var tungt som en tegelsten, men tog härliga bilder. Glömmer aldrig helikoptern som jobbade med kraftledningen i Viksberg…

Efter den kameran så har jag bytt och bytt och bytt. Nu har jag en Sony A7C som i princip är identisk med den gamla Sony A7III som jag hade, men objektivet….

Lite bilder blev det ändå ute på Telgehus. Strandskatan och en kaxig mås först.

Sedan några bilder från den vackraste platsen på jorden… Eller åtminstone i min närhet! 🙂 Telgehus alltså.

Vårblommor

Idag gick förmiddagspromenaden bort till sjukhuset. Ja, eller till nedanför sjukhuset där det växer körsbärsträd. Det är oerhört vackert när körsbärsträden blommar och jag hoppades på några fina bilder.

Nu var jag lite för optimistisk, för det var inte dags än. Men snart så! En lite gulsippa mitt ibland scillorna hamnade också på bild.

Fågelfotograf

Nej, jag är inte en fågelfotograf! Man ska ha oändligt med tid och tålamod, objektiv i multiklassen och tillgång till fantastiska miljöer där fåglarna fullkomligt ber om att bli fotograferade. Jag har inte något av detta. Men jag gillar ju att fota, och hoppas ständigt på den där bilden…

Här är ett exempel på hur det blev när jag skulle fota en storskrake. Det finns rätt många här utanför, men dom har den egenheten att dom dyker hela tiden…😂

Rivstart

Vaknade klockan 03.20 av en krasch! Jag blev klarvaken direkt och skyndade mig upp. Inne i vardagsrummet halvlåg Janne lutad mot väggen bredvid vårt så kallade vinskåp! Antingen har han snubblat över hundsängen som ligger bredvid, eller så har han klivit ur tofflorna och ramlat. Han föll lite snett och slog i högra sidan av ansiktet mot skåpet så att glasen for omkring, och det var det ljudet som väckte mig.

Han kunde ta sig upp för egen maskin och klarade sig med ont i ansiktet, handen och nacken men inget allvarligt som tur är. Fyra glas gick sönder, men det är ingenting att bry sig om. Vi har så många glas ändå!

Efter lite försiktig dammsugning för att inte väcka grannarna satte vi på kaffe och fikade kl 04.00. Försökte somna om sedan, men det var lönlöst. Får väl ta en tupplur på dagen i stället. Huvudsaken är ju att Janne inte skadade sig värre. Det kunde gått illa!

Sida 1 av 44

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén