Tog för en gångs skull med mig ”stora” kameran ut på promenaden. Det var ju solig ute… Dock blåsigt och inte särskilt skönt. Inte heller är motiven många. Det som finns är grått och beige…Fast om man letar så finns det färg även så här års.
Ett tips till mig själv, vill du ta bra bilder ska du inte hålla i ett koppel samtidigt som du trycker av kameran…
Så har vi avverkat ännu en nyårsafton. För första gången i lägenheten vid Hansta Strand. Det var med oro i magen, med tanke på alla de nyårsaftnar som vi genomled med Dino och Ebba. Dino var otroligt stressad och det smittade av sig på Ebba vilket innebar två ylande hundar i timmar! Vi satt i sängen med
tv-n på, gardinerna fördragna, godis… Men inget hjälpte. I Viksberg hördes smällarna väldigt högt men tog som tur var slut redan kvart över tolv. Viksbergarna var nog kvällströtta.
När vi insåg att Dino var så berörd av fyrverkerierna skrev jag i gästboken på Svenska hundklubben i Södertäljes hemsida och frågade vad jag kunde göra. Resultatet blev att jag, Gudrun Hellmark, Marie Grundsten, Andreas Lindegren och Anneth Rotevall bildade en grupp som sammanställde massor av material för att få till ett förbud. Det var berättelser om olyckor, skrämda hundar och andra djur samt massor med namnunderskrifter. Vi lämnade bland annat in dokumentet till kommunen och skickade det till försvarsminister Mikael Odenberg. Dokumentet hette Himlaspel och helvete, Våra och andras erfarenheter av smällare och raketer. Vi vill väl gärna tro att vi bidrog lite till att få ett annat tänkande runt smällare och raketer.
Här på Hansta Strand började skjutandet runt 19-tiden på kvällen och ökade allt eftersom fram till tolvslaget. Då smällde det så mycket att vi inte kunde urskilja de olika smällarna längre utan allt blev som en hög mullrande ljudmatta. Mycket obehagligt! Det mesta slutade vid 00.30 men någon dåre var ute 02.45 och sköt av ett lass med raketer!
Nova var helt oberörd och sov lugnt hela tiden tack och lov! Jag var nog mer stressad än vad hon var. Gick upp och filmade lite. Jag kan faktiskt inte njuta eller tycka det är fint.
Alltså, jag trodde att Nova hade lämnat valpstadiet bakom sig. Men iofs var hon väldigt enkel som valp, så hon tar väl igen det nu.
När jag ska duscha på morgonen, lägger jag alltid fram mina kläder på sängen. Nova har tagit mina strumpor tidigare, så dom ligger numera uppe på byrån. I morse tog hon mina underkläder och började tugga på dem, så dom åkte också upp på byrån. Vad ligger kvar på sängen? Jo, min tröja – men den tar hon väl inte?
När jag hade duschat klart låg hon förnöjd och tuggade på en knapp. Halva knappen fick jag ut ur munnen, men var resten är vete gudarna.
Funderar på att reklamera henne. Men ok, hon får väl vara kvar ett tag till! ❤️
Igår råkade jag tappa ett örhänge tyvärr. Det åkte av mig i hissen när jag var på väg ut med Nova. Jag har letat hur mycket som helst, men det är borta. Så idag tog jag en stund och tittade i mitt gamla smyckeskrin. Oj, vilken nostalgi det blev!
Jag bytte örhängen hela tiden när jag jobbade, och älskade de som var lite roliga. Jo, jag hade väl ”fina” också men tog gärna på mig lite annorlunda varianter, beroende på sinnesstämning, väder och årstid. Här är ett litet urval!
Nu är hösten verkligen här. I princip alla båtar vid båtklubben är nu uppe på land. Det har varit mycket rörelse där de senaste helgerna. Men nu är det lugnt och tyst igen.
Många båtar har numera masten kvar över vintern. Annat var det ”på min tid”. Då skulle masten av, tvättas och fixas. Alla stag, vant, fall och vad det nu hette, ska lindas runt och masten kånkas iväg till ett mastskjul. Det verkar enklare nu förtiden.
Igår hade vår fina klubb KM i rallylydnad. Jag har fixat en hel del inför tävlingen men det gick fint och var inte jobbigt. Nova och jag startade i fortsättningsklassen och det gick väl sådär – igen! Men idag kom jag till insikt, jag höll inte fokus på Nova utan var i någon form av ingenmansland där jag mest försökte kolla på nästa skylt. Nej skärpning nu, du kan bättre Neta!!!!
Nu är hösten här och det är underbart lugnt och stilla när vi går ut på morgonen. Luften är fuktig och mustig, träden skiftar i gult och rött. Ja, jag gillar verkligen hösten!
Idag fick ”stora kameran” följa med.
Det gick nog lite för bra att ta RLDN (Nybörjarklassens diplom). Så jag anmälde oss till två tävlingar i fortsättningsklass nu i höst. Fyra starter, då borde jag väl få tre godkända?
Idag startade vi i fortsättningsklass på Mälarö BK. Det skulle väl gå bra… inte! Nova har på sista tiden hoppat och hoppat och på något sätt varit väldigt stressad. Som att hon försöker allt mellan himmel och jord men inte riktigt vet vad jag vill. Så ibland fryser hon, och ibland gör hon flera saker samtidigt. När jag märker att hon är stressad så sänker jag mitt tempo, vilket såklart är olikt mot när vi tränar.
Första banan började med att hon lade sig vid startskylten. Troligen stod jag en microsekund för länge, vilket hon tolkade som att hon skulle göra sitt-ligg. Sedan hoppade hon på mig om och om igen, vilket resulterade i 5 FYS.
Hon tog frestelsen… Ja, ja. Egentligen är väl 63 poäng rätt ok ändå.
Nästa bana började med att hon fryste vid startskylten och stod och nosade på en fläck. Hopp, hopp igen längs med banan och två frysningar till – då bröt jag. Det var ingen ide att hålla på och kämpa.
Nu får jag tänka till. Hon är nog inte riktigt klar för fortsättningsklassen än, men jag tänker ändå starta i Norsborg den 25:e och bara ta det som träning. Sedan lugn och ro och eftertanke.
Nos, nos
Jannes 112-larm på telefonen började tjuta klockan tjugo över elva i går kväll. Hjälp vad rädd jag blev! Bra i och för sig med larm om det är fara på färde. Nu var det en brand på andra sidan vattnet i skogen, en bit från Karlberga. Vi blev sittande på balkonen en lång stund och såg hur elden bara växte och växte. Läskigt! Men till slut tyckte vi att den i alla fall inte bredde ut sig mer så vi gick och lade oss igen.
Vi tog några bilder, dels med mobilerna och dels med mina två systemkameror. Det visade sig att mobilens nattprogram var oslagbart!
Nu på morgonen så ryker det fortfarande där borta i skogen.
Idag har Nova gjort debut på rallybanan. Vi åkte till Lindesberg igår och hälsade först på Jannes kusin Arne och hans fru Agneta. Där bjöds vi på en underbar lunch. Senare på eftermiddagen checkade vi in på Lindesbergs Stadshotell. Första gången på hotell för Nova, men hon var helt obrydd. Sov gott och skötte sig väl på alla sätt.
Idag var det så två tävlingar arrangerade av Lindesbergs BK. Första banan gick inne i ett sorts ridhus. Det var mörkt och konstiga ljud från taket. Men Nova gick som på räls och vi fick bara 2 poängs avdrag. Alltså 98 poäng, vilket gav oss en andraplats!!!
Jag känner mig så priviligerad att få ha en så underbar hund som lilla piplisa Nova! Idag var hon helt fantastisk. Vi har åkt bil längre än hon någonsin har gjort tidigare, hälsat på folk, bott på hotell….Lite trött under andra rundan, säkert var jag också lite ofokuserad, men ändå kämpade hon på och skrapade ihop 80 poäng. ❤️
Nu har vi ”bara” ett godkänt resultat kvar…
Vad gör man när klockan inte är mer än kvart över elva på förmiddagen och det nästan är 30 grader varmt ute? Jo, man kan ju blogga!
Nu har vi bott i lägenheten i ganska exakt en månad och vi stortrivs! Vi har strandtomt fast vi bor i lägenhet! Folk badar i Mälaren precis nedanför oss. Visserligen är det lite stenigt just där, men det hindrar inte den som är badsugen.
Saknar vi huset? Nej inte alls faktiskt. Janne föreslog för någon vecka sedan att vi skulle åka ut till Viksberg, så det gjorde vi. Pratade en stund med grannarna och åkte sedan hem igen. Då sa Janne: Jag ville bara kolla hur det kändes – om jag skulle sakna huset – men det gjorde jag inte. Skönt! Jag har också gjort slut med huset. Vi har haft det bra där, men nu går vi vidare.
Viksberg är oerhört vackert och lugnt. Det är stor skillnad mot Hansta strand som är ett promenad- och motionsstråk utan like! Det är folk överallt! Det får man vänja sig vid. Men naturen och promenadvägarna är underbara. Är man dessutom morgonpigg så är man nästan ensam ute.
Jag undrade lite hur Nova, som tillbringat första året av sitt liv på landet, skulle reagera. Men det har också gått över förväntan! Hon har träffat mer folk och hundar än hon gjort i hela sitt tidigare liv. Hon är alltid positiv mot alla hundar – förutsatt att dom inte skäller på henne. Annars är hon bara glad och lekfull. Det är så skönt, man kan bara stanna och prata lite med folk och sedan gå vidare. Inte just nu kanske för hon har precis börjat löpa så hon ligger mest och deppar inne.
Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén