Kaveryd

Vår lilla prinsessa (Jannes benämning!) har idag gjort ett godkänt doftprov i eukalyptus. Vi har verkligen inte tränat mycket, några gånger bara med Onsdagsgruppen. Men det har gått bra, varje gång har hon markerat rätt och blivit lite tydligare varje gång.

Här om dagen frågade Carina om jag inte ville göra doftprov med Nova hos Norsborg LKK. Det är vår gamla ”kollega” Ann Eklund som är domare där, och jag tänkte ”Varför inte?”.

Vi tränade lite i onsdags i ösregn. Gick inte alls! Igår åkte jag ut till Mälarbadet med ett lass kartonger och doft i en dosa. Nu markerade hon rätt. Jag satte även dosan på lite olika föremål och hon markerade rätt även då. Men hon rör sig lite hit och dit när hon söker, ibland tror jag att hon tappar sugen – men hon kommer alltid tillbaka och markerar rätt.

I morse var jag rätt nervös och tog fram ett par dosor som hon fick söka på inomhus hemma. Det hade legat en kong-bit i ena dosan och den sniffade hon lite på, men sedan markerade hon rätt dosa. Sedan kunde jag inte göra mer.

Ute på Norsborg LKK var det ordning och reda. Lugnt och städat genomfördes doftproven. Carina och Qava gick före oss och sedan gick Nova och jag – sist av alla. Min målsättning var att vara lugn och noggrann, och det gick nog rätt bra. Carina och Qava missade tyvärr, men vi vet alla att Qava verkligen kan. Det var bara en formsvacka!

Ann mötte upp oss lite utanför sökområdet och instruerade oss. Redan då drog Nova mot sökområdet och när vi passerat starten gick hon metodiskt från låda till låda. Hon gick förbi den femte eller sjätte lådan, men stannade sedan upp och jag såg på henne att hon hade känt doften. Hon gick tillbaka och markerade lådan. ”Markerad!” sa jag och Ann sa ”Rätt!”. Man ska lita på sin hund! Gud vad duktig Nova var! 13,66 sekunder av de tre minuterna använde vi. Så nu har vi fått lite blodad tand. Kanske blir någon tävling framöver, men först måste vi träna mycket mer. Detta är bara början. På tävling är det behållarsök, fordonssök, inomhussök och utomhussök. Så vi har lite att bita i. Men det blir en senare fråga. Nu njuter vi bara. 🥳

Självklart höjer alla hundägare sina älsklingar till skyarna. Det gör även vi. Men ändå, Nova är väldigt speciell och hon överraskar oss hela tiden. Nu är hon dryga två år och hon skänker oss glädje varje dag.

Jag har tränat och tävlat med henne och äntligen gjort klart fortsättningsklassen i Rallylydnad. Hon har testat specialsök, nosework och viltspår. Vanlig lydnad har vi också testat men inte tävlat med, bara en online-tävling. Hon har gjort mentalbeskrivning (MH) utan problem. Allt fattar hon och gör med glädje. Ja, glad är nog hennes signum. Allt gör hon med viftande svans och spänstigt steg. Det måste verkligen sägas att vi inte hade klarat allt detta utan våra fina kompisar i Onsdagsgänget där Novas uppfödare Carina är otroligt kunnig och peppande!

Modig är Nova också. Klubben har ju lyxen av att ha en egen parkourbana. Oavsett vilket hinder hon ställs inför så provar hon utan rädsla. Senast gick hon balans på ”slak lina”. Det är en sorts band som är uppspänt och det gäller att gå försiktigt eftersom det rör sig hela tiden. Men även det gick (med myrsteg).

Jo, hon skriker förstås. Ett riktigt schnauzer-skrik som kommer om hon ser en hund- eller människokompis, och… hmmm när jag lämnar henne till en kompis när vi tränar.

Hemma är hon lugnet själv, och att lämna henne ensam är inte något problem. Att sitta hos sin favorithusse i soffan är bäst. Hon skäller när någon ringer på dörren. Där har jag fortfarande ett jobb att göra, men det är svårt att träna när det plötsligt ringer på dörren och en person från PostNord står utanför! (Dessutom hundrädd!)

Men nu på sistone har hon överraskat oss på annat sätt. Janne bröt en lilltå i fredags. Den ser inte kul ut, men man gör inte något åt brutna tår. Dom får läka av sig själva. Men något i tån bekymrar Nova. Hon nosar och nosar på tån. Idag, fem dagar efter olyckan så nosar hon fortfarande. Hon känner att något är fel. Häftigt! Vad mer skulle hon kunna känna på en människa?

Tyvärr har hon fått en jästsvampinfektion i öronen samtidigt som hon har en irritation mellan trampdynorna i framtassarna. På Animalen blev hon ordentligt undersökt. Hon stod som ett tänt ljus och lät veterinären gå igenom hela henne. Till slut blev Nova så trött så hon tryckte in huvudet i min armhåla och liksom blundade för omgivningen! ❤️ Inte ens provtagningen i öronen reagerade hon för. Jag är noga med att hon alltid ska få titta på det ”verktyg” som kommer. I det här fallet en lång topz. Efter att hon godkänt den så gick det bra att ta prov.

Nu ska hon behandlas med öronrengöring, cortison och tasstvätt. Tasstvätten tar 10 minuter då hon ska stå still i ett fotbad. Hur skulle det gå tänkte jag? Men hon stod still och liksom undrade, varför står jag här? Det var nog jag som var mest otålig.

Att spruta in öronrengöring har jag inte haft någon bra erfarenhet av med våra tidigare hundar, men Nova accepterar det också!

Så nu blir det en tid med behandling, och vi tar det lugnt med träning ett tag. Långa sköna promenader och mys hemma istället. Inte dumt det heller. 🤗

Igår var vi på exteriörbedömning av Nova. Det var en mycket trevlig upplevelse. Vi åkte tillsammans med Mattias som har Zigge, plus att Carina var med som stöd!

Beskrivare var Maria Landergård som har en lång erfarenhet av schnauzer och dvärgschnauzer. Ja faktiskt var hon med och tävlade med sina hundar på den tiden när jag hade Musti. 1977 typ…

Nova skötte sig utmärkt och var lugn och fin hela tiden. Hon fick också ett mycket bra omdöme. Det som kanske kunde vara bättre var hennes förbröst som Maria tyckte var lite tunt och vinklarna fram. Sedan kunde hon inte trava utan sprang fot med höga framben… 🤣 Det sista kunde jag ha gjort bättre genom att stoppa och ta om. Men det kom jag på först efteråt.

Men Maria tyckte att Nova var en mycket trevlig hund och jag fick extra beröm för pälsen! 🥳