Berg-och-dal-bana

I går tyckte jag att Dinos tass verkade bättre och att han inte haltade så mycket. Likaså i morse när vi tog en promenad så gick han rätt skapligt. Lite vaggande, men inte så mycket. Så jag tänkte att vi kanske ska lugna oss med veterinären. Men när jag kollade tassen när vi kom hem så är furunkeln större än någonsin! NEEEEJ! Suck!

På promenaden i morse tog jag en liten film på Ebba. Alla ni som träffar oss ute på klubben vet ju hur Ebba beter sig, hur hon stänger av och bara är superstressad. Jag har sagt några gånger att ”ni skulle se henne hemma, hur glad och fin hon är”. Så här kommer en liten film på en glad hund med en glad svans!

Men nu tänker jag så här. Man köper en valp, tänker kanske att man ska ställa ut, man ska tävla hit och dit osv. osv. Det vill säga, man vill använda hunden till något, men man vet inget om vad det är man köper. Om nu hunden inte motsvarar de högt ställda förväntningarna, så händer det – tyvärr inte alltför sällan – att folk gör sig av med hunden. Placerar om eller i värsta fall….

Hunden har sin grundförutsättning från födseln och den kan vi utveckla på alla möjliga sätt, men bara enligt de förutsättningar hunden har med sig. Ebba har sin personlighet. Den har hon oavsett vilken träning hon får. Hon gillar helt enkelt inte att vara ute bland andra hundar och träna och hon gillar inte att åka bil. OK, då är det så. Jag som är en av två lyckliga ägare till Ebba har äntligen lärt mig den läxan. (Den andra har hävdat detta sedan länge!) Det finns ingenting i hela världen som jag kan göra för att ändra Ebbas personlighet! Men vet ni, jag älskar henne precis som den hon är, och jag ska göra allt för att hon ska må så bra som möjligt!

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=MgRoCpaGT7Q?rel=0]

Trist

Det händer inte mycket med Dinos hälta. Nej faktiskt har det blivit sämre. Nu haltar han rejält på VÄNSTER fram. Alltså inte på den tass där furunkeln sitter. Jag har tvättat tassarna varje dag, men det ser inte bättre ut. Det är i och för sig torrt, men det är en hård avlång knöl mellan två tår på den högra tassen.

Idag när Dino satt ned så ville han inte sätta ned vänster tass i golvet. Han försökte, men drog upp den fort igen. I mina ögon så såg det ut som att det gjorde ont att stödja även så lite på tassen. Ibland är han faktiskt riktigt ”blockhalt”, men sedan kan han verka lite bättre.

Vi tittar och vi tittar och försöker klämma och känna för att förstå vad det kan vara. När jag går med honom så tittar jag hela tiden på honom. Då tittar han tillbaka och undrar om han ska få godis kanske? Sötnöt!

Funderar gör vi både dag och natt. Jag ringer i alla fall till veterinären igen på måndag.