…har öppnat sig för oss. Idag tog vi vår första ”promenad” tillsammans på 10 år (minst). Janne har ju aldrig älskat promenader, vilket jag ju gör, men nu kan han följa med mig på sin elmoppe. Tänk att man faktiskt kan få så mycket hjälp av samhället! Det trodde vi aldrig!
Så nu tog vi en sväng runt Örnstigen, och precis som jag trodde så sa Janne att det var helt annorlunda att se Viksberg så här. Vackert var det, det kändes som att vara i fjällen.
Hundarna var lite konfunderade. Dino gick tätt intill mig hela tiden och Ebba var så spänd så hon bara drog i kopplet, varvat med att hon hoppade upp mot Janne som för att kolla vad han gjorde!
Vi är så glada och tacksamma!
Den stora ”brödburken” som står invid huset är garaget till moppen. Därinne laddas den och den hålls frostfri.
