Jannes 112-larm på telefonen började tjuta klockan tjugo över elva i går kväll. Hjälp vad rädd jag blev! Bra i och för sig med larm om det är fara på färde. Nu var det en brand på andra sidan vattnet i skogen, en bit från Karlberga. Vi blev sittande på balkonen en lång stund och såg hur elden bara växte och växte. Läskigt! Men till slut tyckte vi att den i alla fall inte bredde ut sig mer så vi gick och lade oss igen.
Vi tog några bilder, dels med mobilerna och dels med mina två systemkameror. Det visade sig att mobilens nattprogram var oslagbart!
Bild tagen med iPhone
Nu på morgonen så ryker det fortfarande där borta i skogen.
I dagsljus är systemkamerans zoom bäst! Bilden tagen med Panasonic Lumix FZ1000II. Brännvidd 135 mm.
Vad gör man när klockan inte är mer än kvart över elva på förmiddagen och det nästan är 30 grader varmt ute? Jo, man kan ju blogga!
Nu har vi bott i lägenheten i ganska exakt en månad och vi stortrivs! Vi har strandtomt fast vi bor i lägenhet! Folk badar i Mälaren precis nedanför oss. Visserligen är det lite stenigt just där, men det hindrar inte den som är badsugen.
Saknar vi huset? Nej inte alls faktiskt. Janne föreslog för någon vecka sedan att vi skulle åka ut till Viksberg, så det gjorde vi. Pratade en stund med grannarna och åkte sedan hem igen. Då sa Janne: Jag ville bara kolla hur det kändes – om jag skulle sakna huset – men det gjorde jag inte. Skönt! Jag har också gjort slut med huset. Vi har haft det bra där, men nu går vi vidare.
Viksberg är oerhört vackert och lugnt. Det är stor skillnad mot Hansta strand som är ett promenad- och motionsstråk utan like! Det är folk överallt! Det får man vänja sig vid. Men naturen och promenadvägarna är underbara. Är man dessutom morgonpigg så är man nästan ensam ute.
Jag undrade lite hur Nova, som tillbringat första året av sitt liv på landet, skulle reagera. Men det har också gått över förväntan! Hon har träffat mer folk och hundar än hon gjort i hela sitt tidigare liv. Hon är alltid positiv mot alla hundar – förutsatt att dom inte skäller på henne. Annars är hon bara glad och lekfull. Det är så skönt, man kan bara stanna och prata lite med folk och sedan gå vidare. Inte just nu kanske för hon har precis börjat löpa så hon ligger mest och deppar inne.
Buren ska till bilen, men den blev en stor favorit.
När vi bodde i Bergvik för 12 år sedan, mötte jag ibland Inger Frimansson med sin lilla svarta dvärgschnauzer. Hon sa vid ett tillfälle: ”Detta måste vara den vackraste platsen på jorden!” Jag håller med henne!
Idag tog jag en tidig morgonpromenad, redan kl 6 var vi ute, Nova och jag. Det var så stilla och vackert! Fåglarna sjöng för full hals, men annars var vi helt ensamma – förutom några rådjur som vi stötte ihop med på slutet.
Helt stilla! Utsikt från balkongen.Vy mot båtklubben och Södertälje. Våra hus syns till vänster bakom båtarna.In mot MälarenBara titta, inte plocka! Den obligatoriska Nova-bildenDet ser alltid lite läskigt ut när hästar ligger helt stilla på sidan, men den låg bara och vilade, samtidigt som den kikade på oss!Rådjuren är mycket skyggare här än ute i Viksberg.
Snart är det faktiskt dags för den stora dagen. Idag är det 36 dagar kvar tills vi flyttar! Oj, vad tiden går fort nu. Någon gång i mitten av december bestämde vi oss och då var det ett halvår tills vi skulle få tillträde. Då var det lugnt och allt under kontroll. Men nu…
Det känns spännande, roligt och lite läskigt faktiskt. Vi har varit där i lägenheten och tittat två gånger efter att vi skrev avtal och varje gång har det känts jättebra. Men nu är det ett tag sedan och man funderar och funderar. Hur var det där i det rummet, hur ska vi möblera och framför allt: hur ska flytten funka? Jag som har så stort kontrollbehov har det lite tufft just nu, det ska erkännas. Janne är gudskelov lugn och säger att allt blir bra, och det vet ju jag också innerst inne.
Igår var vi och beställde tapet till sovrummet och köpte väggfärg. Kul! Sovrummet är det enda som vi gör om innan vi flyttar in, resten får ge sig allt eftersom. Tapeten är från Stig Lindberg-serien och ska vara på väggen bakom sängen. Resten av väggarna blir vita.
SMHI har gått ut med en orange varning för hårda vindar i vårt område. Är det något jag avskyr, så är det när det blåser! I morse vaknade jag halv fyra av att jag låg vid en tågstation där tågen rusade förbi i hög fart. Ja, så låter det när det blåser i skogen bakom oss!
I förrgår tog jag en bild när solen sken och vi promenerade i Talbyskogen. Så lugnt och vackert!
Jag får nog hänga på Nova lite tyngder när vi går ut idag, så hon inte blåser bort! Fast hon verkar nöjd med att ligga under skrivbordet!
Det var jättelänge sedan jag skrev sist. Inte så konstigt. Vi har sålt huset och ska flytta till en fin lägenhet i Hansta strand (Bergvik). Så spännande och roligt! Vi har letat efter ett nytt boende i minst tre år nu. Varit på ett stort antal visningar och även bjudit på några lägenheter. Men inget har gått i lås förrän nu. Lägenheten är stor och har en underbar utsikt. Ligger på Bergviksgatan, ja nästan i samma område som vi bodde på innan vi flyttade till Viksberg. Det är 12 år sedan…
En bild från förr…
En stor fördel med Bergvik är att jag älskar promenadvägarna. På alla andra ställen som vi har kikat på, har jag försökt hitta bra promenadvägar. Men det har alltid blivit kompromisser. Nu blir det mitt gamla område igen: Telgehus, Ragnhildsborg, Talbyskogen (från andra hållet mot idag), gamla joggingspåret, strandpromenaden….
Vi har börjat att rensa, rensa, rensa. Gud vad prylar vi har samlat på oss under åren! Det är också en hel del kvar från den tiden när Karin och Ingvar hade sommarstugan.
Vi har nästan fyra månader på oss innan vi ska flytta, men tiden går fort. Varje dag försöker vi göra någonting med rensningen. En del prylar har gått på auktion, en del säljer vi i själva, mycket skänker vi till second hand och så åker ju massor till returen.
Åter till vädret. Tur att det är skidor på tv idag. Marcia Longa!
Ja, det är mig själv jag syftar på! Igår kväll fick jag för mig att Nova behövde gå ut och kissa en snabbis. Jag hade precis tänkt börja lyssna på min bok och tänkte att hon får väl kissa lite snabbt nu, så går vi ut ordentligt lite senare. Jag klev i träskorna och gick ut med henne i flexi-koppel. Ingen pannlampa, vi skulle ju bara ut genom grinden. Inom parentes kan jag berätta att Nova helst inte kissar inne på tomten. Det hade ju varit bra annars…
Nåja, jag öppnade grinden och Nova svängde direkt till vänster längs med staketet och in bakom träd och buskar. Jag vinglade efter i mörkret. När hon var klar tänkte jag att jag tar mig ut på vägen i stället, men det är ett rätt stort dike där. Jag tog i alla fall ett stort kliv för att komma upp, men välte handlöst baklänges utan att hinna ta emot mig. Huvud och axel slog först i marken och jag fick en rejäl smäll – ja det bara sjöng i skallen! Gud vad rädd jag blev och ont gjorde det. Där låg jag på rygg i mörkret med Nova förvånat tittande på mig. Men jag tog mig upp och kom in på darriga ben.
Nu gick det ju bra ändå, lite kvarstående huvudvärk är allt. Men jag får nog lämna träskorna hemma i fortsättningen och ta på mig pannlampan!!!
Jag har varit dålig ett tag på att skriva i bloggen. Men nu har jag energi och lust igen! Våren är här och om en vecka är både Janne och jag färdigvaccinerade. Underbart!
Så här kommer några hundmötesfunderingar. Ni som känner oss vet att Nisse har haft det jobbigt med hundmöten. Men det börjar gå bättre! Bara matte tänker till ordentligt. Här kommer några exempel – tre bra och ett mindre bra.
Mindre bra först. Igår var vi på väg ned för Käggebodavägen när jag såg en matte med en hund på väg upp för backen. Numera går det på rutin att jag genast tar rejält med avstånd, så jag gick över till andra sidan vägen. Jag vet var Nisses gräns går (oftast). Men då såg jag att det var Annelie och Boss som kom, så jag gick tillbaka över vägen och stannade på lagom avstånd så att vi kunde prata utan att hundarna var för nära. Dom är ju vana vid varandra även om Boss inte älskar Nisse, han säger till när Nisse kommer för nära.
Jag ville ju kunna prata i lugn och ro så jag sade åt Nisse att sitta vid min sida. Men han var helt omöjlig. Knappt hade jag satt honom ned förrän han vände om och ställde sig åt andra hållet, eller började dra för att gå vidare ner för backen. Detta hände flera gånger i rad och jag fattade ingenting. Kunde han inte sitta vid min sida? Nåja, Annelie och jag pratade en stund och sedan gick vi åt varsitt håll.
När jag kom hem så föll poletten ned. Nisse ville inte sitta med nosen mot Boss som visserligen stod på avstånd, men som tittade skarpt på Nisse. Dum matte!
Idag gick det bättre. Vi hade två möten med en snäll och lugn Cocker spaniel som struntade i Nisse. Möter vi en lugn och balanserad hund klarar han av mötet även om han är spänd och drar för att komma förbi så fort som möjligt.
Sedan hade vi ett möte på avstånd med en Golden Retriever. Då testade jag omvänt lockande. Det kan vara en möjlighet om det inte är för nära. Nu gick det i alla fall bra. Intressant, ska testa det flera gånger!
Morgonen var otroligt skön, vi gick runt Holmen, en tur på dryga timmen. Dimman låg tät i början av promenaden och det var alldeles stilla ute. Underbar start på dagen!
Nej, man vet verkligen inte. Det är så mycket ska stämma. Fast kanske, kanske får familjen tillökning i slutet av sommaren. Ras? Ja det får ni gissa, men det blir inte en staffe…
Om allt funkar så klart, så kommer en liten Ester till oss. Namnet? Ja, det kan ju ändras, men jag tycker att det är ett fint namn och dessutom så är det en hyllning till min älskade mormor.
…är guld värda! Vi är verkligen lyckligt lottade med en fantastisk grannsämja. Nu har snön vräkt ned i flera dagar och jag har skottat. Det har inte varit tungt eftersom snön är lätt, och jag tänker ju att jag får lite motion samtidigt. Men igår kom det en och en halv decimeter nysnö på kort tid, och det kändes ju lite jobbigt att ha det framför mig. Janne föreslog att vi skulle ta fram snöslungan, men jag tycker den är lite obändig och inte blir det så snyggt heller. Janne kan absolut köra snöslungan även om han är lite ostadig på benen. Han har ju något att hålla sig i, men jag gillar det inte.
Men igår kväll ringde vår granne Göran och sa att han hade skottat utanför vår grind och tänkte ta resten idag. Jag sa: men snön är lätt, jag kan ta den. Då säger Göran: ”Nej, du är gammal!” Jahapp, där fick jag! 😂 Men jag tackade honom tusen gånger såklart.
Idag åkte Janne och jag iväg till Ica Maxi tidigt på morgonen. Först skulle bara all snö bort från bilen! Men det gick bra och vi åkte iväg. När vi kom hem var hela garageuppfarten plogad, liksom gången fram till huset. Stort tack! Det är inte så dumt att vara gammal ibland, och speciellt när man faktiskt accepterar det.
