Oj, vilken helg! Inte precis som jag hade tänkt dock…

I lördags var jag skrivare på Botkyrka BK hela dagen och det var ju spännande och pirrigt eftersom jag inte har skrivit på en officiell tävling tidigare. Men det gick bra. Domare var Caroline Svärd och hon jobbade precis så som jag behövde. Hon var tydlig och sa alla momentnummer, så det var inga problem att hänga med. Men på eftermiddagen började jag må dåligt. Jag mådde illa och kände mig sjuk på något vis.

Så när jag hade skrivit klart vid halv fyratiden så åkte jag direkt iväg därifrån. För nästa uppgift var ju att handa alla färskvaror till söndagens stora tävling på vår klubb. Jag åkte till Ica Maxi och hade som tur var en detaljerad lista på vad jag skulle handla, men jag slängde ned sakerna i vagnen och tänkte hela tiden ”hur ska jag komma ut härifrån?”. Jag kom dock ut och in i bilen för att åka till klubben. Men jag kom bara ut från parkeringen, sedan kände jag att ”nu går det inte längre”. Jag svängde in på en liten sidogata, men hann inte helt ur bilen. Jag ska bespara er alla detaljer, men katastrofen var total…

När den värsta attacken var över ringde jag till Janne och grät och snörvlade. Han fick ringa Tuulikki och säga att jag inte skulle kunna komma ut till klubben på söndagen. Jag som var ansvarig för allt!

Jag lyckades så småningom åka ut till klubben med varorna. Men först gick jag in och tvättade mig och hade handsprit på mig för att inte smitta ned allt. Sedan in i bilen och för att ta mig hem.

Tiden efter att jag kom hem är höljd i dunkel. Men en sak minns jag. Jag skalade av mig alla kläder och slängde in dem i tvättmaskinen – inklusive mina bilnycklar! Igen! Men under över alla under, dom klarade sig denna gång. Pust! 4.500 kr kan man ha roligare för.

Söndagen kom och Janne, min ängel, åker i alla fall ut till klubben och hjälper till. Magen hade lugnat sig efter 11 timmars pärs, men jag låg däckad i sängen med huvudvärk och feber. Drack så småningom en kopp te och åt en liten tallrik fil.

Idag, måndag, är jag i alla fall nästan feberfri och har ätit en halv smörgås. Så jag kommer nog igen nu, men oj vad darrig jag är!

Hundarna har inte fått någon promenad eller stimulans över huvud taget så dom är lite stirriga. Jag hoppas att jag kan ta en liten vända med dem idag.

Ja, så kan det gå. Man kan aldrig veta hur något ska bli, det är det enda man vet!