Idag konfirmeras Martin, Jannes barnbarn, och vi var bjudna till Ytterjärna kyrka för att bevittna konfirmationen. Sedan skulle vi träffas i församlingshuset vid Överjärna kyrka.

Vi hade varit ute vid Ytterjärna kyrka och rekat lite dagen innan, för vi visste att det var ont om parkeringsplatser och Janne har ju så ont och svårt att gå. Så vi hoppades kunna köra så långt upp som möjligt för att Janne skulle slippa gå. Men när vi kom dit idag så var det parkerade bilar på hela vägen ända nerifrån ladugården. Så vi lämnade bilen i backen och började gå. Jag tänkte först att jag skulle springa upp och se om det fanns någon parkering för handikappade ledig, men Janne ville gå trots allt. Det var mycket längre att gå än vad han har gått på länge och dessutom uppförsbacke så han var helt slut när vi kom upp. Väl där såg jag en ledig p-plats! Jag sprang nedför hela backen igen och hämtade bilen så att Janne åtminstone skulle slippa gå tillbaka. Men han var dålig det såg jag på honom, och han hade också ont i magen.

Inne i kyrkan var det knökfullt! Efter lite stressande så fick vi ändå fram en extra stol som Janne kunde sitta på och jag ställde mig bakom honom. Konfirmationen började. Jag hade ju planerat att fota rejält så jag började ta bilder på Martin som stod först i ledet av konfirmanderna när dom skulle gå in i kyrkan. Men när dom var framme vid altaret så fick jag bara suddiga bilder. Förstår inte varför.

Sedan började prästen mässa och det kändes plötsligt väldigt segt och programmet var jättelångt, åtminstone på pappret. Men Janne kämpade på, fast jag såg att han var trött. Jag stod ju upp hela tiden och det kändes också jobbigt. Rätt som det var så reste sig Henrik och tog ut en Elisa som hade börjat protestera rejält. Janne och jag tog chansen, så vi gick ut även vi.

Tack och lov för frisk luft! En helt proppfull kyrka blir varm kan jag tala om! Vi var ute en stund tillsammans med Henrik och Elisa. Jag fotade lite blommor och kyrkan utifrån, det blev allt. Janne tog till slut sitt förnuft till fånga och bestämde sig för att han inte orkade vara kvar. Så vi åkte hem igen.

Hemma var fjärilarna tokiga och satt ett helt gäng på det vita lilla bordet. Konstigt!

Janne gick och lade sig och jag gick ut med hundarna. Förutom att vi var inne hos våra grannar en liten stund (jag hjälpte dem att installera en skrivare) så tog vi det jättelugnt. Till slut tog Janne tempen. 38,8! Undra på att han var trött! Men envis! Nu sover han som en stock och jag går väl också och lägger mig och läser något. Det räcker för idag.