När vi bodde i Bergvik för 12 år sedan, mötte jag ibland Inger Frimansson med sin lilla svarta dvärgschnauzer. Hon sa vid ett tillfälle: ”Detta måste vara den vackraste platsen på jorden!” Jag håller med henne!
Idag tog jag en tidig morgonpromenad, redan kl 6 var vi ute, Nova och jag. Det var så stilla och vackert! Fåglarna sjöng för full hals, men annars var vi helt ensamma – förutom några rådjur som vi stötte ihop med på slutet.
Lämna ett svar