Att gå fint i koppel

Ibland är det svåra väldigt enkelt, om man bara tänker till. Eller kanske tänker om. Nu tänker jag att Ebba inte ska gå framför mig eftersom hon kanske är osäker. Hon är i alla fall väldigt lyhörd och följsam. Då är det inte bra att hon ”tvingas” leda promenaden och ta ett ansvar som hon inte mäktar med. I stället ska jag vara den som tar ansvar för promenaden. Då kan hon slappna av.

Sagt och gjort. Jag bestämde helt enkelt att jag placerar Ebba vid min sida och om hon försöker gå före så leder jag tillbaka henne till rätt plats. Inga kommandon. Bara en mild känning att kopplet för henne tillbaka. Jag hade också ganska kort koppel.

Samtidigt tänkte jag på min egen hållning. Man får inte gå som en märla, då känner hundarna också sig osäkra.

Det var ju så enkelt! Nu har vi gått en prommis på drygt en halvtimme. Hundarna fick springa lösa en liten stund i hästhagen, annars har dom gått i koppel utan att någon av dem har dragit i kopplet. Jag känner mig nästan lite dum!

Det ser kanske ut som att Ebba haltar, men det kan också vara att jag rör mobilen när jag går.

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=_-JrFfZ23Vs&w=560&h=315]