Jaha, så var även denna valpkurs slut. Lite vemodigt är det. Jag fäster mig alltid så väldigt vid mina kursare! Jag började med 6 kurstillfällen tidigt i höstas. Vid avslutningen så var det flera som tyckte att kursen kunde ha varit längre. Så jag tänkte, varför inte? Jag erbjöd dem 4 gånger till, men denna gång bara med praktik – och ingen inomhusteori.
Nu blev det bara fyra som nappade på erbjudandet, men i stället så frågade jag dem vad de tyckte om jag hade med mig Nisse på kursen, och det var ok för dem. Nisse har fått jobba hårt och varit demohund av och till, med blandat resultat. Men oftast har jag varit riktigt nöjd med honom. Han brukar skärpa sig när det gäller, gullplutten. och jag kan inte neka till att jag blir lite stolt då. 🙂
Just nu är Nisse definitivt i trotsåldern. I morse hade han glömt vad ”Hit” betyder, så det blev till att träna. I början såg jag hur han i och för sig förstod vad jag ville, men han tyckte inte att det var så viktigt – hellre springa nedför en slänt eller nosa någonstans i stället. Nåja – vi blev överens till slut och han kom glatt viftande på svansen när jag kallade in honom. Hmmm. Det är lätt att bli lite bekväm och tro att han är färdig. Nej det blir till att hålla på. Han är en hejare på att utmana… Som sagt, trotsåldern är här…! Men söt är han hur som helst!
