3 månader

Nu har Nisse bott hos oss i 5 veckor. I förrgår fyllde han 3 månader, vilket firades med inköp av lite nya leksaker och självklart – fotografering. Han har blivit riktigt stor och har fördubblat sin vikt. Sin första sele har han växt ur, liksom ett antal halsband.

I början var det superjobbigt, det ska jag inte neka till. Han var väldigt mycket bebis om man säger så. Bet som en piraya på allt och alla. Han bits fortfarande, men slutar om jag säger till. Jag tror (hoppas) att han börjar förstå att människor har tunn hud och att man inte kan bita så hårt. Dino hänger han i läppen, utan att Dino säger ett knyst. Han får sina springryck ibland, men vi har ju plats! Det roligaste annars just nu är vedkorgen…

Visst, jag skulle kunna önska att han sov lite längre än till kl halv 4 på morgonen, men å andra sidan – när han har varit ute och kissat och bajsat så somnar vi om igen.

Han älskar bilen! Men gud så underbart! Med tanke på alla problem vi hade förut så är det rena himmelriket. Det innebär också att vi i princip kan göra allt vi vill så länge som vi kan ha hundarna med oss. Det är väl bara restaurangbesöken som får vänta tills han kan vara ensam hemma med Dino. Men det vill vi inte börja med än.

Han lyssnar oftast väldigt bra, och han är väldigt läraktig. Han kan sitt, vänta, hit (nåja…), dutta på handen m.m. och han är i princip rumsren. Enda smolket är väl att han är väldigt intresserad av sitt eget bajs (blä!), så vi har koppel på honom ute på tomten när det bör vara dags…

Det andra som är lite bekymmer är att han helst inte vill gå hemifrån, så han stannar och stannar… Fast kommer vi en bit hemifrån så släpper han bromsen och går fint med oss. Men vi har i alla fall fått in en bra rutin med att gå och hämta tidningen på morgonen. Då skuttar han glatt med mig, gärna hängande i kopplet förstås. Jo, vi har en del att jobba med. 🙂

Jag har inte lyckats träna så mycket hundmöten än, och jag har sett att han är lite rädd för andra hundar. Tyvärr lyckades vi inte undvika en ilsken hund som bor lite nedanför oss, för när vi hade passerat huset här om dagen så började hunden skälla som en tok, och Nisse blev jätterädd. Vi har i alla fall varit ute på klubben och träffat hundar, och vi har varit på Djurmagazinet och träffat hundar. Sist var det en stor eurasier där som han först var rädd för, men sedan blev han nyfiken och gick fram med viftande svans. Så där är han, först lite fundersam och avvaktande och sedan modig. Bra där!

Grodpositionen – typiskt staffar!
Glada svansen!
Ju större leksak – ju bättre!
Liten men tuff
Min kompis i arbetsrummet

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*