Etikett: valpar

Nu har Nisse bott hos oss i 5 veckor. I förrgår fyllde han 3 månader, vilket firades med inköp av lite nya leksaker och självklart – fotografering. Han har blivit riktigt stor och har fördubblat sin vikt. Sin första sele har han växt ur, liksom ett antal halsband.

I början var det superjobbigt, det ska jag inte neka till. Han var väldigt mycket bebis om man säger så. Bet som en piraya på allt och alla. Han bits fortfarande, men slutar om jag säger till. Jag tror (hoppas) att han börjar förstå att människor har tunn hud och att man inte kan bita så hårt. Dino hänger han i läppen, utan att Dino säger ett knyst. Han får sina springryck ibland, men vi har ju plats! Det roligaste annars just nu är vedkorgen…

Visst, jag skulle kunna önska att han sov lite längre än till kl halv 4 på morgonen, men å andra sidan – när han har varit ute och kissat och bajsat så somnar vi om igen.

Han älskar bilen! Men gud så underbart! Med tanke på alla problem vi hade förut så är det rena himmelriket. Det innebär också att vi i princip kan göra allt vi vill så länge som vi kan ha hundarna med oss. Det är väl bara restaurangbesöken som får vänta tills han kan vara ensam hemma med Dino. Men det vill vi inte börja med än.

Han lyssnar oftast väldigt bra, och han är väldigt läraktig. Han kan sitt, vänta, hit (nåja…), dutta på handen m.m. och han är i princip rumsren. Enda smolket är väl att han är väldigt intresserad av sitt eget bajs (blä!), så vi har koppel på honom ute på tomten när det bör vara dags…

Det andra som är lite bekymmer är att han helst inte vill gå hemifrån, så han stannar och stannar… Fast kommer vi en bit hemifrån så släpper han bromsen och går fint med oss. Men vi har i alla fall fått in en bra rutin med att gå och hämta tidningen på morgonen. Då skuttar han glatt med mig, gärna hängande i kopplet förstås. Jo, vi har en del att jobba med. 🙂

Jag har inte lyckats träna så mycket hundmöten än, och jag har sett att han är lite rädd för andra hundar. Tyvärr lyckades vi inte undvika en ilsken hund som bor lite nedanför oss, för när vi hade passerat huset här om dagen så började hunden skälla som en tok, och Nisse blev jätterädd. Vi har i alla fall varit ute på klubben och träffat hundar, och vi har varit på Djurmagazinet och träffat hundar. Sist var det en stor eurasier där som han först var rädd för, men sedan blev han nyfiken och gick fram med viftande svans. Så där är han, först lite fundersam och avvaktande och sedan modig. Bra där!

Grodpositionen – typiskt staffar!

Glada svansen!

Ju större leksak – ju bättre!

Liten men tuff

Min kompis i arbetsrummet

Det är gasen i botten, eller helt medvetslös som gäller för närvarande. Han har en enorm energi och hittar på tusen saker. Vi frågar hela tiden varandra: var är Nisse? Samtidigt sover han mycket, och tack och lov…han sover rätt bra om nätterna, även om han vaknar tidigt. Men det gör ju vi med… 🙂

Två steg framåt och ett bakåt är det också. Det är jobbigt att ha en valp, det nekar vi inte till. Man känner att man är lite till åren…

Idag har varit en blandad dag. När det gäller rumsrenheten så har han klarat tre dagar i rad utan problem, men idag blev det ett bakslag. Inget att fundera på, vi ser att när han är kissnödig så springer han självmant ut om han kan, men om han är för mycket upp i varv så kan han inte hålla sig.

Bilåkningen går helt suveränt. Tack gode gud! Med alla problem vi hade med oss från tiden med Ebba, så känns det som rena himmelriket att han älskar bilen! När jag lyfter in honom i bilen så lägger han sig direkt och ser så nöjd ut! Inte ett ljud hörs och när vi är framme så ligger han lugnt och väntar tills vi tar ut honom.

Koppelträningen går miserabelt dåligt, men kanske gick det något bättre idag ändå. Jag får ha med massor med gott godis, och ännu mer tålamod. Han vill helt enkelt inte gå hemifrån! En liten bit går han och sedan är det stopp. Vänta, vänta och sedan går han ett par steg, sedan stopp igen. Om vi är på någon annan plats än hemma så går han ju bra i koppel förstås. Så det är nog mera att han inte känner sig riktigt trygg att gå hemifrån än. Men det får väl ta sin tid.

Jag har läst om att hundar lär sig genom att härma och det fick jag verkligen bevisat idag. Jag tog fram badrumspallen och lät först Dino gå upp på den som vi brukar. Sedan fick Dino gå ned, och hoppsan, Nisse klev upp på pallen som om han inte hade gjort annat! Och inte bara en gång utan flera gånger i rad!

Även om han är jobbig ibland, så kan man ju bara älska en sådan här uppsyn, eller hur?