Lek och allvar

Nisse har en oerhörd energi och hittar på tusen saker. Han gnager på våra sängar, bär runt skor och stövlar, leker med leksaker och testar mig och Janne på alla möjliga sätt.

Igår till exempel så jobbade jag lite med inkallning. När jag ropade ”Hit” så gjorde han en sväng bort i stället. Det var så tydligt att han testade mig! Jag stod kvar och väntade, men inget hände. Då satte jag ned handen för ”dutt” och då kom han! Ja, ja! Jag tar det med humor. Det är helt normalt att dom testar gränserna. Hur ska dom annars veta?

Det som är mindre roligt är att han är så otroligt ettrig på Dino. Dino stackarn, han bara står och ser lidande ut medan Nisse hänger som en vansinnig kamphund i Dinos halsskinn. Vi stoppar självklart Nisse och försöker få honom förestå att detta inte är ok.

Idag har i alla fall varit en rätt lugn dag hittills. Vi ska ut till klubben och träna en stund och det känns som en bra sysselsättning när regnet öser ned. Tack och lov för våra hallar!

Men visst har han utvecklats den lille mannen. Nu är han drygt 4 månader och är snart lika hög som Dino, men han väger 8 kilo mindre än så länge. Han är i princip rumsren. Ja, jag säger i princip bara för att inte sticka ut hakan för mycket. Men det har funkat jättebra de senaste 3-4 veckorna. Han sover också bättre – idag ville han inte ens gå upp kl 05:30 när jag vaknade.

Och visst är dom lugna ihop ibland i alla fall!

Sover sött
Sover sött

3 månader

Nu har Nisse bott hos oss i 5 veckor. I förrgår fyllde han 3 månader, vilket firades med inköp av lite nya leksaker och självklart – fotografering. Han har blivit riktigt stor och har fördubblat sin vikt. Sin första sele har han växt ur, liksom ett antal halsband.

I början var det superjobbigt, det ska jag inte neka till. Han var väldigt mycket bebis om man säger så. Bet som en piraya på allt och alla. Han bits fortfarande, men slutar om jag säger till. Jag tror (hoppas) att han börjar förstå att människor har tunn hud och att man inte kan bita så hårt. Dino hänger han i läppen, utan att Dino säger ett knyst. Han får sina springryck ibland, men vi har ju plats! Det roligaste annars just nu är vedkorgen…

Visst, jag skulle kunna önska att han sov lite längre än till kl halv 4 på morgonen, men å andra sidan – när han har varit ute och kissat och bajsat så somnar vi om igen.

Han älskar bilen! Men gud så underbart! Med tanke på alla problem vi hade förut så är det rena himmelriket. Det innebär också att vi i princip kan göra allt vi vill så länge som vi kan ha hundarna med oss. Det är väl bara restaurangbesöken som får vänta tills han kan vara ensam hemma med Dino. Men det vill vi inte börja med än.

Han lyssnar oftast väldigt bra, och han är väldigt läraktig. Han kan sitt, vänta, hit (nåja…), dutta på handen m.m. och han är i princip rumsren. Enda smolket är väl att han är väldigt intresserad av sitt eget bajs (blä!), så vi har koppel på honom ute på tomten när det bör vara dags…

Det andra som är lite bekymmer är att han helst inte vill gå hemifrån, så han stannar och stannar… Fast kommer vi en bit hemifrån så släpper han bromsen och går fint med oss. Men vi har i alla fall fått in en bra rutin med att gå och hämta tidningen på morgonen. Då skuttar han glatt med mig, gärna hängande i kopplet förstås. Jo, vi har en del att jobba med. 🙂

Jag har inte lyckats träna så mycket hundmöten än, och jag har sett att han är lite rädd för andra hundar. Tyvärr lyckades vi inte undvika en ilsken hund som bor lite nedanför oss, för när vi hade passerat huset här om dagen så började hunden skälla som en tok, och Nisse blev jätterädd. Vi har i alla fall varit ute på klubben och träffat hundar, och vi har varit på Djurmagazinet och träffat hundar. Sist var det en stor eurasier där som han först var rädd för, men sedan blev han nyfiken och gick fram med viftande svans. Så där är han, först lite fundersam och avvaktande och sedan modig. Bra där!

Grodpositionen – typiskt staffar!
Glada svansen!
Ju större leksak – ju bättre!
Liten men tuff
Min kompis i arbetsrummet

Turbo-Nisse

Det är gasen i botten, eller helt medvetslös som gäller för närvarande. Han har en enorm energi och hittar på tusen saker. Vi frågar hela tiden varandra: var är Nisse? Samtidigt sover han mycket, och tack och lov…han sover rätt bra om nätterna, även om han vaknar tidigt. Men det gör ju vi med… 🙂

Två steg framåt och ett bakåt är det också. Det är jobbigt att ha en valp, det nekar vi inte till. Man känner att man är lite till åren…

Idag har varit en blandad dag. När det gäller rumsrenheten så har han klarat tre dagar i rad utan problem, men idag blev det ett bakslag. Inget att fundera på, vi ser att när han är kissnödig så springer han självmant ut om han kan, men om han är för mycket upp i varv så kan han inte hålla sig.

Bilåkningen går helt suveränt. Tack gode gud! Med alla problem vi hade med oss från tiden med Ebba, så känns det som rena himmelriket att han älskar bilen! När jag lyfter in honom i bilen så lägger han sig direkt och ser så nöjd ut! Inte ett ljud hörs och när vi är framme så ligger han lugnt och väntar tills vi tar ut honom.

Koppelträningen går miserabelt dåligt, men kanske gick det något bättre idag ändå. Jag får ha med massor med gott godis, och ännu mer tålamod. Han vill helt enkelt inte gå hemifrån! En liten bit går han och sedan är det stopp. Vänta, vänta och sedan går han ett par steg, sedan stopp igen. Om vi är på någon annan plats än hemma så går han ju bra i koppel förstås. Så det är nog mera att han inte känner sig riktigt trygg att gå hemifrån än. Men det får väl ta sin tid.

Jag har läst om att hundar lär sig genom att härma och det fick jag verkligen bevisat idag. Jag tog fram badrumspallen och lät först Dino gå upp på den som vi brukar. Sedan fick Dino gå ned, och hoppsan, Nisse klev upp på pallen som om han inte hade gjort annat! Och inte bara en gång utan flera gånger i rad!

Även om han är jobbig ibland, så kan man ju bara älska en sådan här uppsyn, eller hur?

Pa_stenen

Nisses arbetsplan…

Innan Nisse kom till oss, så satte jag mig ned och funderade på hur jag ville arbeta med Nisse och jag skrev en arbetsplan. Självklart vill vi ha en glad och positiv hund som älskar att jobba, som lyssnar på oss och som funkar bra i vardagen. Jag läser massor och försöker ta till mig det som jag känner är rätt för mig. Därför står Eva Bodfälts bok Kontaktkontraktet högst på min lista. Hon har så mycket kloka ord om hur man ska tänka om hundträning. Tro nu för guds skull inte att jag tänker träna ihjäl Nisse, det får ta den tid det tar. Först och främst ska han vara glad och lita på Janne och mig.

Nu har Nisse verkligen en av-och-på knapp. Den kan dock inte jag styra! Antingen sover han eller så är det 100 knyck som gäller! Men när han är vaken, så är han också glad och positiv och han lyssnar (oftast) när jag ropar på honom.

Det som har varit lite knöligt hittills är rumsrenheten. Men om vi passar honom så går det riktigt bra. Igår var han faktiskt jätteduktig och sprang själv ut och kissade tre gånger utan att vi behövde säga till! Nätterna går också riktigt bra. Han sover från kl 21 till ca 3-4 på morgonen. Då tar vi ut honom på tomten och han gör allt på direkten. Sedan in och sova vidare!

Kopplet har också varit lite stökigt. Framför allt för att han inte vill gå ut utanför tomten. Men om Dino går med så går det bättre. Nu senast i eftermiddags så satt han länge, länge innanför grindarna och funderade. Sedan plötsligt så bestämde han tydligen sig för att det var ok, och sedan gick han med oss med en glad viftande svans!

Dino är en underbar storebror och lekkompis. Vi ser att han nog blir mer trött nu, han är ju inte van vid sådant här håll-igång!

Ja, så var det arbetsplanen som jag skrev…Inga konstigheter som synes. När jag skulle skriva det här blogginläggegt och tänkte på arbetsplanen, så kände jag först att jag inte hade gjort någonting alls, men så var det nog inte. Det känns som mycket redan är på gång. (Där det står nej betyder det att jag inte har påbörjat.)

Lekkompisarna
Mat snart?

 

Första dagen

Så fick vi då äntligen åka och hämta Nisse! Igår, den 24 juli, åkte vi de 22 milen igen till Laxå.

Nisse är inte den mest framfusiga i kullen, så när alla valparna kom springande mot oss, så satt han först kvar och gäspade på trappan till hundarnas hus. Men sedan kom han!

Resan hem gick bra. Han var lite orolig först, men efter en halvtimme så hittade han en bra plats att ligga på bredvid mig på passagerarsätet. (Ja, jag satt på snedden resten av resan…)

Väl hemma så var vi nog lika trötta allihop, men ändå fanns det mycket tid för mys! Natten blev onödigt orolig för min del. Jag tog ut honom sista gången kl 22 och då kissade han. Sedan kunde jag inte slappna av utan vaknade stup i ett och kollade var han var. Han flyttade runt lite i sängen, men skötte sig bra. Klockan kvart över 4 så vaknade jag av att han stod och pep, så jag tog ut honom direkt. Då kissade och bajsande han! Vi har nog fått en vinstlott sa Janne. Nåja, det har hänt olyckor inne också, men när vi tar ut honom så sköter han sig!

Dino var väldigt reserverad i början, men på morgonen idag så har dom lekt. Jag har tagit lite film som jag ska lägga ut lite senare idag.