Nu är alla höstfärger borta. Den här bilden tog jag för en månad sedan…
…och nu ser det ut så här:
Men även om det ser lite kalt och trist ut så njuter både Nova och jag för fullt. Det är helt stilla och tyst när vi tar våra promenader. Lite, lite vitt på marken lyser upp! Så här får vintern gärna vara.
Trots att jag är genomförkyld så måste ju Nova ut. Så jag tog kameran på axeln, en sprallig Nova i koppel och hoppades på att fånga den galna strandskatan som springer runt på promenadvägen mot Telgehus. Jo, jag fick några bilder, men med ett 24-105 objektiv så kommer man inte tillräckligt nära. Attans vad arg jag är på mig själv att jag gjorde mig av med mitt fina Sonypaket som jag hade 2017. Då hade jag ett 24-240 objektiv som var tungt som en tegelsten, men tog härliga bilder. Glömmer aldrig helikoptern som jobbade med kraftledningen i Viksberg…
Efter den kameran så har jag bytt och bytt och bytt. Nu har jag en Sony A7C som i princip är identisk med den gamla Sony A7III som jag hade, men objektivet….
Lite bilder blev det ändå ute på Telgehus. Strandskatan och en kaxig mås först.
Sedan några bilder från den vackraste platsen på jorden… Eller åtminstone i min närhet! 🙂 Telgehus alltså.
Idag gick förmiddagspromenaden bort till sjukhuset. Ja, eller till nedanför sjukhuset där det växer körsbärsträd. Det är oerhört vackert när körsbärsträden blommar och jag hoppades på några fina bilder.
Nu var jag lite för optimistisk, för det var inte dags än. Men snart så! En lite gulsippa mitt ibland scillorna hamnade också på bild.
Tog för en gångs skull med mig ”stora” kameran ut på promenaden. Det var ju solig ute… Dock blåsigt och inte särskilt skönt. Inte heller är motiven många. Det som finns är grått och beige…Fast om man letar så finns det färg även så här års.
Ett tips till mig själv, vill du ta bra bilder ska du inte hålla i ett koppel samtidigt som du trycker av kameran…
Nu är hösten verkligen här. I princip alla båtar vid båtklubben är nu uppe på land. Det har varit mycket rörelse där de senaste helgerna. Men nu är det lugnt och tyst igen.
Många båtar har numera masten kvar över vintern. Annat var det ”på min tid”. Då skulle masten av, tvättas och fixas. Alla stag, vant, fall och vad det nu hette, ska lindas runt och masten kånkas iväg till ett mastskjul. Det verkar enklare nu förtiden.
Igår hade vår fina klubb KM i rallylydnad. Jag har fixat en hel del inför tävlingen men det gick fint och var inte jobbigt. Nova och jag startade i fortsättningsklassen och det gick väl sådär – igen! Men idag kom jag till insikt, jag höll inte fokus på Nova utan var i någon form av ingenmansland där jag mest försökte kolla på nästa skylt. Nej skärpning nu, du kan bättre Neta!!!!
Nu är hösten här och det är underbart lugnt och stilla när vi går ut på morgonen. Luften är fuktig och mustig, träden skiftar i gult och rött. Ja, jag gillar verkligen hösten!
Idag fick ”stora kameran” följa med.
Idag tog jag ”stora” kameran med mig för att kanske få till någon bild på Nova i farten. Och ja, kanske fick en av bilderna lite rörelse i sig. Nästa gång ska jag ta bilder lite mer från sidan. Det värsta är att jag själv måste ned på knä och sedan ta mig upp igen…
Idag blev promenaden riktigt lång! Totalt gick vi fem kilometer, och som vanligt var det jag som var tröttast! Nova, hon skuttade fram som en liten hare!
Inkallning av lös hund när vi möter folk i skogen..? Nja… Inte den här gången! 😀 Men annars så går det bra. Hundmöte på krångligt smalt ställe gick också super!
En häst fick en tillsägelse! Trodde kanske att Nova hade sett en och annan häst tidigare på stall Högtorp?
Här kommer lite blandade höst- och hundbilder!
I morse var det lite kyligt, bara någon grad över nollan. Jag tog kameran med mig på morgonpromenaden och tog sikte på ”Fyren” som ligger en kort promenad härifrån. Jag brukar vara ensam där, men på sommaren kan det vara andra hundägare där som låter sina hundar bada. Det trodde jag inte skulle vara fallet i dag, men tyvärr. Nova sprang före mig, men skötte sig bra och kom tillbaka när jag ropade.
Nåja, det var en härlig promenad i alla fall. När man går till fyren så är det nedförsbacke hela vägen, men tillbaka… Oj, vad jag blev flåsig! Nova skuttar som en bergsget i skogen, men stannar tack och lov och väntar på mig!
När vi kom hem så skulle jag ta en bild på frosten i gräset och tänkte slänga ut lite godis som Nova skulle få leta efter. Tyvärr tappade jag hela godisremsan som jag skulle ha delat i små bitar, så Nova fick bingo!
I morse gick promenaden för första gången på länge ut till Udden. Viksberg fullkomligt lyste av vackra höstfärger. Lite vemodigt blev det när jag kom ut till bryggan och viken där Nisse älskade att hoppa i… 🙁
Men jag kämpar på och gläds åt vår fina, roliga, busiga Nova! Vilken promenadkompis hon är! Man brukar ju säga att man ska anpassa tempot och promenaderna efter valpens ålder så man inte överanstränger valpen. Men i vårt fall är det tvärt om, hon får anpassa sig efter mattes ålder och ork, för hon verkar orka hur mycket som helst!
Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén