Innan Nisse kom till oss, så satte jag mig ned och funderade på hur jag ville arbeta med Nisse och jag skrev en arbetsplan. Självklart vill vi ha en glad och positiv hund som älskar att jobba, som lyssnar på oss och som funkar bra i vardagen. Jag läser massor och försöker ta till mig det som jag känner är rätt för mig. Därför står Eva Bodfälts bok Kontaktkontraktet högst på min lista. Hon har så mycket kloka ord om hur man ska tänka om hundträning. Tro nu för guds skull inte att jag tänker träna ihjäl Nisse, det får ta den tid det tar. Först och främst ska han vara glad och lita på Janne och mig.

Nu har Nisse verkligen en av-och-på knapp. Den kan dock inte jag styra! Antingen sover han eller så är det 100 knyck som gäller! Men när han är vaken, så är han också glad och positiv och han lyssnar (oftast) när jag ropar på honom.

Det som har varit lite knöligt hittills är rumsrenheten. Men om vi passar honom så går det riktigt bra. Igår var han faktiskt jätteduktig och sprang själv ut och kissade tre gånger utan att vi behövde säga till! Nätterna går också riktigt bra. Han sover från kl 21 till ca 3-4 på morgonen. Då tar vi ut honom på tomten och han gör allt på direkten. Sedan in och sova vidare!

Kopplet har också varit lite stökigt. Framför allt för att han inte vill gå ut utanför tomten. Men om Dino går med så går det bättre. Nu senast i eftermiddags så satt han länge, länge innanför grindarna och funderade. Sedan plötsligt så bestämde han tydligen sig för att det var ok, och sedan gick han med oss med en glad viftande svans!

Dino är en underbar storebror och lekkompis. Vi ser att han nog blir mer trött nu, han är ju inte van vid sådant här håll-igång!

Ja, så var det arbetsplanen som jag skrev…Inga konstigheter som synes. När jag skulle skriva det här blogginläggegt och tänkte på arbetsplanen, så kände jag först att jag inte hade gjort någonting alls, men så var det nog inte. Det känns som mycket redan är på gång. (Där det står nej betyder det att jag inte har påbörjat.)

Lekkompisarna

Mat snart?