Allhelgonamorgon

I dag är det Alla helgons dag. Vi var på på kyrkogården i torsdags och gjorde fint på Jannes föräldrars grav. Tyvärr blev det inte av att jag och mamma åkte upp till Skogskyrkogården som tänkt. Vi skulle åkt i torsdags innan den värsta ruschen startade men då kände mamma inte sig bra, så vi åker upp på måndag i stället.

Både pappa och Gunvor gick bort i år, det har varit jobbigt. Ja, så jobbigt att jag just nu har svårt att tänka på dem eller att se på bilder på dem. Men det blir väl bättre hoppas jag.

I morse när jag kom upp hade Janne tänt värmeljus överallt. Det var så mysigt! Jag tog fram kameran och tänkte att jag skulle försöka föreviga känslan. Hundarna som annars aldrig vill vara med på bild, ställde upp utan att jag bad om det!

 

Vacker morgon

Morgonpromenaden var faktiskt ovanligt vacker. Helt vindstilla och bara minus 1 grad, så hundarna slapp ha sina täcken, vilket uppskattas!

Dino får nu Cimalgex smärtstillande varje dag. Han haltar inte lika mycket, vilket ju är bra. Dock ser jag att han har ont i ryggen, för han går liksom lite krum i ryggen (som en schäfer…). Om en vecka ska vi gå till en sjukgymnast som vi har varit hos tidigare, vi får se vad hon kan göra.

Lite is på Mälaren
Det ligger en tunn, tunn isskorpa på Mälaren
Två sötnosar
Två sötnosar

 

 

Morgonstund…

… har guld i mund. Eller hur var det nu? Inte hos oss i alla fall. För det första: Ebba tycker att jag har sovit klart kl 05:00. Då hoppar hon upp i sängen och överfaller mig. Slickar mig i öronen och trampar på mig överallt. Suck. Då går man väl upp då och fikar.

Mysigt att sitta länge vid frukostbordet och dricka kaffe, äta en macka och läsa tidningen länge!

Men…Två hundar under bordet tycker att nu är det ”lekdags”. Och lek i detta fall är brottning och att ”munna” som jag kallar det. Dvs man biter och biter, men bara löst. Allt detta sker under bordet, mellan stolar och bordsben och våra ben och fötter förstås. Så var det med den friden…

Egentligen bör man väl inte lägga ut en sådan här bild på staffar, då får väl vissa hundhatare vatten på sin kvarn!

Morgonbus
Du kan inte ta mig!

Man blir så trött…

I eftermiddags tog jag en kort sväng med hundarna före middagen. Svängen gick förbi en liten lekplats där det lekte några barn. En liten flicka i 6-årsåldern, klädd i vita strumpbyxor, rosa kjol och rosa kofta kom springande emot oss. Ebba som älskar alla människor under 1 meter, drog igång svansen på högsta varv. Jag tänkte att nu säger flickan något i stil med ”Åh vad söta, får jag klappa?”, för så brukar det låta. Men inte den här gången. I stället säger den lilla ängeln: ”Är det pitbull?”. Jag blev alldeles paff och sa något i stil med ”Nej, det är dom inte, absolut inte”.

Nu vill jag direkt säga att jag inte har något emot pitbull, amstaff eller vad det må vara för ras, och det vet alla som känner mig och Janne. Det är ju ett ägarproblem inte ett hundproblem.

Men åter till lekplatsen. När flickan fick höra mitt svar så sa hon: ”Jaha, vad bra!” och sprang tillbaka till lekplatsen. Det var några vuxna i närheten, men om det var hennes föräldrar vet jag inte. Efteråt tänkte jag att jag borde ha frågat varför hon frågade om det var pitbull. Men jag blev så paff.

Man kan ju förstå att om en 6-åring frågar om det är pitbull jag kommer med så har hon fått det från någon vuxen, och att sådana hundar är farliga. Förutom att dom ger barnet fördomar så är ju risken stor att det grundar en rejäl hundrädsla.

Jag blir så trött! Här försöker vi ständigt och jämt att göra reklam för hur fina och trevliga dessa hundar är, och så möts man av detta. Det känns rätt hopplöst.

Hundarna 20120317