Kategori: Okategoriserade Sida 1 av 13

Ja, till slut fick jag ändå tillbaka mina pengar. Kanske är man onödigt orolig, men man hör ju om otroliga händelser som drabbat folk, så det är väl inte så konstigt om man får hjärtat i halsgropen och tänker att pengarna är försvunna för alltid? Eller i alla fall att det tar jättelång tid. Nu tog det ju 1 1/2 vecka och det är länge nog.

Men klockan kvart över tolv idag, så ringde killen från Media Markt och sa att det enda sättet för mig att få mina pengar idag för feldebiteringen, var att jag kom upp till Kungens Kurva och hämtade dem kontant. Kreditnotan skulle dock komma den ”vanliga vägen”. Efter kort funderande så bestämde jag mig för att åka dit. Vad vet man annars om när pengarna kommer?

Så upp till Kungens Kurva, hämta pengabunten och sedan ned till Södertälje för att sätta in dem på kontot. Jag borde väl ha fått något som plåster på såren från Media Markt, men jag orkade inte bråka mer. Jag ville bara därifrån.

Väl i Södertälje lärde jag mig två saker. För det första: vi har fler än en insättningsautomat i Södertälje. Den som var på Swedbank var nämligen avstängd (som vanligt!). Men jag fick veta att det finns automater även hos S.E.B och hos Nordea. Så jag gick till S.E.B i stället. Väl där kom jag på att jag självklart kan sätta in pengarna direkt på Länsförsäkringar med mitt Master Card-kort! Jag har ju tidigare bara varit vid Swedbank-automaten, och då har jag satt in pengarna på Swedbank först och sedan överfört dem till LF… Ja, ja, man lär så länge man lever heter det ju.

När jag hade varit hemma en stund så kollade jag mitt konto igen, och då hade även den försvunna återbetalningen kommit in. Tack och lov! Nu är jag helt slut! Inga mer sådana här äventyr tack!

Jag är minst sagt stressad just nu.

Bakgrunden är ett köp av en kamera som jag genast ångrade. Jag köpte den hos Media Markt fredagen den 15 april. På söndagen lämnade jag tillbaka kameran och fick en kreditnota på beloppet.

Normalt tar det 3-5 dagar innan pengarna är innan på kontot, men på något sätt så kände jag mig orolig redan från början. Kanske var tjejen som tog emot återköpet lite osäker. Lite ny var hon i alla fall.

När det hade gått tre dagar, på onsdagen den 20 april, så ringde jag till Media Markt. Dom sa bara, lite nedlåtande att det tar 3-5 dagar, eller till och med 7 dagar innan jag kan räkna med pengarna.

Jag väntade till fredagen den 22 april innan jag ringde igen. Samma besked. Ring på måndag om pengarna inte har kommit.

På måndagen ringer jag igen. Tjejen som tog emot ärendet sa först att: Ja, dom sa att du skulle ringa på måndagen men inte klockan 9!!!! Då blev jag sur! Tjejen slog om direkt och lovade lägga ett ärende till butiken. Senare samma dag ringde en kille från Heron City till mig och sa att han hade anmält det till deras kortföretag. Lite luddig beskrivning av vart anmälan hade gått, men jag nöjde mig därvid.

På tisdagen hände ingenting, jag ringer och påminner och killen från Heron City ringer mig igen och meddelar att återköpet har blivit stoppat av någon anledning, men att dom nu ska sätta in pengarna senast om ett par dagar. Ett par dagar?

På onsdagen ringer killen från Heron City igen och säger att nu har dom rättat allt. Ok, tänker jag. Vad bra. Men sedan…vid halv 4-tiden kollar jag mitt konto och ser till min fasa att pengarna är uttagna en gång till! Mitt bankkonto är helt länsat!

Jag ringer i vild panik till kundtjänst, som tycker att det inte låter klokt förstås och lägger ett nytt ärende till butiken. Efter en stund ringer killen från Heron City igen och förstår först ingenting. Jag är i upplösningstillstånd och kräver förstås att detta måste lösas genast. Jag vill ha tillbaka mina pengar! Han lovar ringa till kortföretaget genast och återkomma till mig. Efter 1 1/2 timme ringer jag igen till Kundtjänst som lovar ringa Heron city och stöta på. Killen från Heron City ringer mig och berättar att han ringde kortföretaget direkt och att dom skulle återkomma via mail. Han gick sedan och väntade på detta mail, och när det inte kom något ringde han dit igen. Då hade dom gått för dagen….

Behöver jag berätta att jag knappt har sovit i natt?

Nu på morgonen ringde han igen och sa att kortföretaget hade sagt att återköpet är på väg, men att dom har klantat sig och boka det ursprungliga köpet en gång till. Men han kunde inte säga när jag skulle få tillbaka pengarna. Nu är mitt tålamod slut, så jag har sagt att jag måste ha mina pengar idag. Om han inte kan lösa det så får jag gå till hans chef eller till ekonomiavdelningen.

Jag bad honom bekräfta via mail att jag får pengarna idag. Först sa han att han skulle skicka kortföretagets mail till mig, men sedan ändrade han sig och sa att han skulle kontakta dem igen.

Det var kl 10:10 idag. Nu sitter jag här och väntar. Snart blir det polisanmälan och massmedia…

Idag fick jag en faktura från Loopia webbhotell för min hemsida kaveryd.se samt neta-design.se och jag bestämde mig snabbt för att domänerna har tjänat ut sitt syfte. Jag har kopierat över allt material till denna gratis wordpress-sida som heter http://kaveryd.wordpress.com.

Samma innehåll, men lite skillnad på namnen alltså. Det känns som en bra besparing. Det enda jag kan drabbas av är att några av mina gamla hemsidejobb har en länk som numera inte funkar längre. Men det kan jag rensa bort vid tillfälle…

Så får det bli! 🙂

Det var en vecka sedan jag skrev att jag mådde så konstigt och inte kunde ordna tankarna. Nu mår jag tack och lov bra igen. Vad det var för något kan man ju bara spekulera i. Så det låter jag bli att göra.

En rolig sak var när jag sa till Janne att: ”Nu känner jag att huvudet funkar igen” och han svarar ”Vad kul det ska bli!” Hmmm. 😉

Det känns som att våren är lite på gång. Solen har lyst flera dagar i streck och temperaturen har hållit sig över nollan på dagarna. I morgon ska jag ha valpkurs igen och då lovar SMHI sol och tre plusgrader, så då blir det kurs utomhus mestadels. Kul!

Det är förresten rätt kul över huvud taget att jag håller valpkurs igen och igen. När jag utbildade mig så trodde jag att fortsättningskurs, förutom rallylydnad då förstås, skulle vara det jag mest skulle att hålla på med, men det är ju så roligt med alla valpar!

I morse hände något väldigt konstigt. Först var jag ute med hundarna en promenad och då kändes allting bra. När jag kommit hem så gjorde jag ett litet gympapass på 10 minuter med hjälp av en app som jag hade laddat ned. Det var superjobbigt! Jag tänkte att nu har jag sjunkit lågt. Jag som har tränat nästan hela mitt vuxna liv orkar inte ens 10 minuter!

Men när jag hade slutat träna, det var då det konstiga hände. Jag kunde liksom inte hålla ordning i huvudet. Vad hade jag bara tänkt och vad hade verkligen hänt? Det kom fragment av tankar och skeenden huller om buller och jag kunde inte tänka klart. Jag blev jätterädd! Dessutom hade jag huvudvärk, men den hade jag i och för sig haft hela morgonen. Det hela pågick väl inte så länge, kanske 5-10 minuter, och jag är inte förlamad eller så. Så det var väl ingen stroke, men ändå!

Nu känner jag mig bättre, men jag känner mig fortfarande väldigt orolig och rädd. Vad var detta?

Nej, det är lite si och så med Janne. Nu är han ju hemma igen sedan 1 vecka tillbaka. Läkningen efter operationen går nog som förväntat, men han är ju så otroligt matt och svag. Säkert är det en reaktion på hjärtinfarkten att kroppen är utmattad, men det vi båda funderar på är ju den oerhörda mängd medicin han ska stoppa i sig.

Hör här:

Han äter 126 tabletter i veckan! 126 stycken! 

Dessutom får han en spruta varje kväll för att undvika blodpropp, och han är ordinerad ytterligare 6 Alvedon som han oftast inte tar. Man behöver ju inte vara raketforskare för att förstå att kroppen tar stryk av alla dessa mediciner. En biverkning är tydligen att han mår illa, vilket gör att han nästan inte äter någonting alls, vilket i sin tur gör honom ännu mer matt och svag.

Vi undrar självklart om det verkligen måste vara så här?

Så här tillbringar han större delen av dagen. Tur att vi har TV i sovrummet och att det är mycket sport att titta på. Sällskap har han också… 🙂

Janne hade ett flertal kärlkrampsanfall på söndagen och läkarna bestämde sig för att skicka honom från Södertälje till KS i Solna för kranskärlsröntgen. På röntgen konstaterades två stora proppar och kanske något mer, jag har inte fått all info än. Hjärtat var i alla fall inte skadat. Efter ”rensning” av propparna samt inlägg av en s.k. ”stent” (ett nät som håller upp kärlväggen), kände Janne redan sig mycket bättre.

Idag ska han få komma tillbaka till Södertälje Sjukhus, och då kan jag få mer information om hur det egentligen var.

Men visst funderar man. En fråga som kommer är ju varför Hjärt-kärlcentrum i Södertälje aldrig har sagt något om att hans kärl var så dåliga? I och för sig så har han inte haft kärlkramp förrän nu. Men i alla fall? Nog borde man väl ha sett något?

Nu förstår jag varför han nästan alltid blev kolossalt trött när vi var ute. Hans kärl var tilltäppta, så minsta ansträngning ledde till syrebrist! Ofta när vi var nere på stan så gick han med mig en liten, liten stund, sedan började svetten forsa och han gick och satte sig i bilen.

Jag har trott att han bara hade dålig kondition pga att han inte har kunnat röra sig så mycket för att höften gör ont. Men nu tror åtminstone jag att det inte är hela sanningen. Känns riktigt dumt att vi inte har förstått detta. Men bättre sent än aldrig! Det kunde ha gått illa.

Knappt hade Janne hunnit komma hem från sjukhuset efter hans höftoperation, så åker han in på sjukhus igen!

I går eftermiddag vid tre-tiden fick han en obehaglig värk i bröstet samtidigt som han började kallsvettas jättemycket. Jag var på kurs på klubben, så jag fick inget veta förrän jag kom hem klockan halv fem. Men då mådde han rätt bra igen, efter omständigheterna med höften förstås.

Men så i natt klockan halv tolv vaknade jag av att han satt på sängkanten och flämtade. Värken hade kommit tillbaka och han kallsvettades floder. Jag föreslog att han skulle ta sin nitroglycerinspray och den hjälpte tydligen för han somnade om. Två timmar senare var det dags igen. Då ringde jag 112 och dom kom med en ambulans efter 20 minuter. Man kopplade på ett EKG och skickade det till sjukhuset. Det syntes dock inget på EKG-t. Trots det så tyckte dom att han skulle in till sjukhuset för observation.

Jag följde med honom in till sjukhuset. Först fick han komma till akuten där man tog en massa blodprover och bestämde att han skulle göra en skiktröntgen av hjärta och bröstkorg. Jag åkte så småningom hem, eftersom allt var lugnt och vi bara väntade på att han skulle på röntgen. EKG-t såg ok ut, liksom syresättning och blodtryck.

När jag kom hem så försökte jag sova lite, men sedan tog jag hundarna och gick en promenad. Då ringde Janne och berättade att blodproverna visade hjärtinfarkt! Vad röntgen visade vet jag inte. Han är nu flyttad till avdelning 10 som är en specialistavdelning för hjärtsjukdomar. Han ligger tyvärr i korridoren… Efter att han kommit upp dit hade han haft två attacker till som jag känner till.

Det här var ju verkligen ett bakslag. Han som äter så mycket medicin för blodfetterna och självmedicinerar sig med 2 cl whisky varje kväll för hjärtat! Dessutom får han en spruta varje kväll som ska motverka blodproppar nu efter operationen.

Nu vet man inte hur det blir med rehabiliteringen för höften? Stackars Janne! Det här var verkligen onödigt!

Lite nytagna bilder på hundarna. Bilden på Dino är tagen med en mobil – Samsung Galaxy S6 Edge och bilden på Ebba är tagen med en Sony A6000.

Ebba – the one and only.

Dino – still going strong.