Janne och jag är rejält trötta idag efter den senaste pärsen hemma. Nisse blev nämligen dålig i magen i fredags. Utan att nämna några detaljer, så var det väldigt jobbigt för honom, men jag skötte om honom enligt gällande regler för magsjuka. Så han fick lite kokt fisk och ris till middag, samt Canicur för att återställa balansen i magen.
Det såg ut att funka. På lördagen var det inte vattnigt längre utan bara löst. Pigg och glad som vanligt. Han var också väldigt hungrig så han fick lite dietmat (i/d). Men på eftermiddagen började det bli väldigt konstigt. Han fick tydligen väldiga gaser och faktiskt pruttade högt. Det var väl inte så farligt i och för sig om det inte var för att han blev helt vettskrämd! Jag gick ut med honom och då var det diarré igen.
Men sedan började eländet! Vi förstod absolut ingenting, men trodde att han kanske hade ont i magen. Han var så otroligt stressad, hässjade och klängde på oss när vi satt och åt. När vi satt i soffan och skulle se på TV så klättrade han på Janne. Han kunde inte slappna av en sekund. Det blir rätt stökigt när en staffe på 20 kg klänger på en. I stället för att lägga sig ned så satt han upp hela tiden, ja när han inte klättrade på oss då!
När vi skulle gå och lägga oss blev han ännu oroligare och trampade runt på oss och särskilt på Janne. Var Nisse still så satt han upp. Ibland gick han ned till sin Biabädd, men då satt han där också. Jag såg att han ibland försökte lägga sig ned, men satte sig upp direkt igen. Jag trodde mer och mer att han hade ont i magen och att det var därför han inte kunde lägga sig ned. Janne och jag diskuterade hit och dit hur vi skulle göra. Jag gick ut med honom flera gånger, men det kom inget.
När klockan var halv elva så gav Janne upp och tog sin kudde och täcke för att sova i gästsängen istället. Jag bestämde mig också för att kontakta veterinär direkt på morgonen efter. När jag släckte satt Nisse bredvid mig i sängen. Han hängde med huvudet och ibland somnade han till och nästan ramlade omkull, men ryckte upp sig igen. Då hade han inte legat ned sedan tidigt på eftermiddagen.
Klockan två på natten kom vändningen. Han lade sig ned och jag kunde stryka honom över kroppen, och äntligen lade han ned huvudet, tog en djup suck och somnade! Vilken lättnad!
Idag är han nästan som vanligt om än något tröttare än vanligt. Han har lekt med sin fotboll, är hungrig och glad. Han var lite låg när vi gick ut, men magen är ok.
Men vad var det som hände? Var det ont i magen som gjorde att han blev så konstig, eller blev han så panikslagen av pruttandet? Vi vill faktiskt tro att det var det senare. Han betedde sig som om han hade fått en knäpp. Men det är över nu och jag hoppas verkligen att det aldrig händer igen. Nu ligger han som vanligt i gästsängen när jag sitter och skriver på datorn. Pust!
