Det finns hopp!

Nisse har lite problem med hundmöten. Det har han haft sedan han var riktigt liten, och jag har försökt jobba med det på många olika sätt. Bland annat har jag fått väldigt mycket hjälp av Kristin som lät Nisse träffa hennes hundar under bra former. Det fick mig att inse att Nisse inte är reaktiv eller konstig på något sätt, han har bara en osäkerhet som yttrar sig i att han skäller och beter sig mindre bra vid hundmöten. Och han är ju stark, så jag har varit nära ”staffeflygning” ett par gånger. Ja, det är inte staffen som flyger…Då, när han fick träffa Kristins hundar och vara lös – ja då var han precis som vilken hund som helst.

Däremot, i koppel, och för nära (i hans tycke) då blir det jobbigt. Det har absolut blivit bättre, men inte bra. Våra promenader innehåller alltid ett spejande, både från mig och från Nisse. Numera spejar han nog mindre än tidigare, men det är inte bra när vi ser en hund.

Jag har av och till försökt tillämpa BAT-metoden. Jag tycker det är en smart metod, men jag har nog fuskat mig igenom hur man ska göra. Nu har jag börjat en online-kurs som är framtagen av en tjej som heter Jenny Afvander. Kursen heter Viktiga Verktyg för Vardagen. Det som är lite fiffigt, om än frustrerande för en otålig människa som jag, är att man inte bara kan köra igenom kursen i sin egen takt. Efter varje avsnitt måste man vänta ett par dagar och träna innan man kan öppna nästa avsnitt. Smart!

Idag fick jag verkligen bevis på att det kan fungera. Tanken är att Nisse själv ska ta beslut när han ser något jobbigt. Jag hjälper honom med avståndet till hunden, men sedan stannar vi och står stilla så länge som det behövs. Han får titta och sedan agera. Jag gör absolut ingenting. Och vad händer? Jo, tre gånger på samma promenad får vi hundmöten. Normalt så får jag en klump i magen och halar in honom, samtidigt som jag försöker ta mig därifrån så fort som möjligt. Nu såg jag till att ge ett bra avstånd till mötet (ut på ett fält). Han stod med lång lina och tittade. Sedan vänder han sig mot mig och SKUTTAR fram och tigger godis! Inget skäll, ingen ragg, ingen stel kropp!!! Helt fantastiskt. Vid ena tillfället så skällde den mötande hunden, men han gjorde ingenting.

Ett hjälpmedel är den här långa linan. Den är fem meter och och sitter i selen. Jag har lärt mig en speciell teknik att linda upp och släppa ut linan så att den inte trasslar.

Vi ska klara av det! 🙂

Fågelbordet

Jannes och mitt liv är rätt stillsamt just nu. Vi väntar ju på att han ska bli av med katetern, vilket ska ske på måndag – hoppas vi! Tills dess tar vi det lugnt, Janne vilar rätt mycket och jag fixar lite med hushållet, handlar eller går promenader med Nisse.

Men idag har jag också äntligen fått lite bilder på fåglarna vid fågelbordet. Janne är inte glad åt att jag matar fåglarna, men jag ger mig inte. Dom behöver kanske inte så mycket mat just i år eftersom det har varit så varmt, men jag får ändå chansen att ta lite bilder. Det brukar komma en hackspett också, men han var för snabb för mig idag.

Talgoxen är den vanligaste besökaren.
Tofsmesen är lite tuff!
Talltita eller entita?
Gulsparven är ny här
Lyckades få två gulsparvar på en bild!
Kom inte hit! Jag var här först!
…och till sist – blåmesen så klart!