Ja, jag är gammal, jag vet! Men det är liksom ändå inte riktigt ok i min värld. Janne har det mycket lättare, han har accepterat livet som det är nu och verkar vara nöjd med det.
Men jag går ofta omkring och tänker på hur jag mår och hur jag åldras. Kroppen skrynklar ihop sig, musklerna förtvinar, jag blir tröttare och tröttare. Ändå gör jag allt för att hålla mig frisk och hålla krämporna borta. Men det går väl sådär…
Idag fick jag ännu en påminnelse. Jag har äntligen varit och lagat en trasig tand. Tandläkaren sa att den kan hålla, men den är lappad och lagad så om den går sönder igen så behöver jag en krona istället. Och det är nu det kommer. Tandläkaren säger: ”Så håller den livet ut.” Va? Det var som att jag ska dö i morgon! Nej, det förstår jag väl att hon inte menade, men ändå…
Tanten med sin hund….
Kommer ihåg när jag som nybliven mamma 22 år, hörde några småpojkar säga: Nu kommer tanten igen med sin barnvagn! Ja, på den vägen är det tydligen.
