Dino 11 år!

Vår fine kille, vårt busfrö, vår trofasta vän som alltid vill vara med oss fyller 11 år idag! I höstas var han så halt och dålig så vi visste inte hur det skulle gå. Och tidigt i våras så fick han en magsjuka som nästan tog kål på honom, men nu är han lika pigg som vanligt.

Lite seg och stel på morgonen är han förstås, men han leker fortfarande. Varje morgon kommer han med en leksak som vi ska hålla på med en stund. Han älskar att jobba ute på klubben, men hatar regn så i söndags var han tjurig och ointresserad när regnet öste ned. Men ok, vi förlåter dig Dino! Du är vår kille, i vått och torrt! Idag vankas det något gott till dig!

 

Dino 11ar-2
Alltid redo med en leksak, ifall någon skulle vilja ställa upp?

Hjärteknipande

Staffordshire Bullterrier kallas ju ofta för ”Nannydog” för att dom är så kärvänliga, framför allt kanske mot barn. Men även om någon är ledsen eller mår dåligt så blir dom så fantastiska.

Se här på Dino. Janne mår riktigt pyton idag, så han gick och lade sig direkt efter frukosten. Vad gör Dino? Jo han lägger sig tätt, tätt bredvid honom och när jag försöker få med Dino på morgonpromenaden så blåvägrar han. I stället visar han mig att han ju måste ligga hos Janne genom att slicka honom på handen och sedan titta på mig igen. Liksom för att säga: ”förstår du inte att jag måste stanna här?” Man blir alldeles tårögd!

Nannydog

Man lär sig något varje dag

Jag har haft en Grundkurs i höst. Eller rättare sagt, en halv grundkurs. Grundkursens ordinarie instruktör kunde inte hålla kursen, så med kort varsel ordnade klubben med en lösning där två instruktörer hade de fyra första kurstillfällena och jag hade de fyra sista. Det var oerhört lärorikt för mig. Kursdeltagarna hade redan vant sig vid två andra instruktörer och så kommer jag in och börjar om från början. Jag ville lära dem så oerhört mycket, men eftersom jag inte hade med mig några erfarenheter från början av kursen (förutom den information jag hade fått förstås) så tog jag allt från början, bara lite mer komprimerat. Men det gick jättebra, och jag lärde mig mycket själv på köpet.

Igår när jag hade haft sista kurstillfället så hade vi en Nej-övning. När jag sedan kom hem och gick ut med Dino så var ju han som vanligt helt upptagen med att leta något smaskigt bajs att äta… Då slår det mig att jag själv inte alls använder de råd som jag ger till kursarna! Så jag började göra som jag har lärt ut, och vips så lyssnar Dino till ordet Nej!

Ja, jag säger då det! Lev som jag lär och inte som jag lever, sägs någon stor tänkare ha sagt. Men jag kan ju faktiskt försöka leva som jag lär, det kan ju faktiskt funka…

Dino 20151010
Vad sa du matte?

 

 

Glad hund ändå

Den här veckan verkar det ha inträtt en försämring hos Dino. Vi var på Nosaktiveringskurs i måndags. Det gick väl rätt bra, men han var liksom inte riktigt med hela tiden. Han haltar mycket mer nu. Ofta kan jag bara gå en kort, kort promenad med honom i skogen ovanför oss. Men han verkar trivas i skogen och där är ju marken mjuk. Går vi runt ”kvarteret” så går han så sakta, så sakta. En vända som tidigare tog 10 minuter tar nu minst det dubbla.

Funderade på att ge honom Glucosamin när det kom en reklamlapp i brevlådan. Men dom är lite fula, man prenumererar på det och måste avbeställa om man inte vill ha mera. Man kan inte bara beställa en burk och prova…

Trots att Dino har så ont, så kan han ändå leka. Jag gav honom en leksak för en stund sedan, och han skuttade runt som en valp. Visst, det kan nog göra att han får mer ont efteråt, men vem kan missunna honom glädjen av en boll?

Dino boll Dino boll-2

 

 

Dino rehab

Vi har bestämt att Dino ska få gå i ”vattentrask” eller treadmill som det egentligen heter, 10 gånger framöver. Idag var andra gången vi var på Animalen hos Charlotte. Dino är väl inte sådär överförtjust i det, men han finner sig om han får lite mutor. Jag tycker att han blir rörligare av det, så jag har gott hopp om att han ska kunna må så bra som det går.

Men är det här verkligen nödvändigt?
Men är det här verkligen nödvändigt?

Dino 10 år!

Idag fyller vår fina kille Dino 10 år! Det ska vi fira med korv och leverpastejtårta!

Visst är han lite halt och han har ont i ryggen, men ändå – han hänger med. Vi pysslar om honom på alla sätt och vis med smärtstillande, värmekudde, kylkudde och lagom långa promenader. Jag tror att han har ett väldigt bra pensionärsliv faktiskt. Om han dessutom får följa med ut på klubben – ja då är lyckan total!

Puss på dig gubben!

Still going strong!
Still going strong!

Dino status

Ja, vi hankar oss fram. Vi har väl så smått vant oss vid att vi inte har en helt frisk hund längre. Vi ser nu att han har blivit gammal, och kanske blir det så när han har ont. Även om han nu får smärtstillande så vaggar han liksom när han går, och någon större fart är det inte på honom. Men han är rätt glad och positiv och så länge han är det så är vi nöjda.

Vi har varit en första gång hos sjukgymnasten som tyvärr tyckte att han även har ont i nacken. Så nu är det sele som gäller. Ny röntgen, denna gång av nacken, är  planerad till den 4 mars innan vi sätter igång med någon sjukgymnastik.

Han sover mycket, men å andra sidan – han är ju snart 10 år. Fast vi vet att staffar kan bli mycket äldre och det ska han bli!

Tungan
Kolla tungan!

 

 

Vacker morgon

Morgonpromenaden var faktiskt ovanligt vacker. Helt vindstilla och bara minus 1 grad, så hundarna slapp ha sina täcken, vilket uppskattas!

Dino får nu Cimalgex smärtstillande varje dag. Han haltar inte lika mycket, vilket ju är bra. Dock ser jag att han har ont i ryggen, för han går liksom lite krum i ryggen (som en schäfer…). Om en vecka ska vi gå till en sjukgymnast som vi har varit hos tidigare, vi får se vad hon kan göra.

Lite is på Mälaren
Det ligger en tunn, tunn isskorpa på Mälaren
Två sötnosar
Två sötnosar

 

 

Bra och dåligt

Idag har jag varit med Dino på Animalen igen. Jag har ju skrivit tidigare om att han haltar och det har blivit mer och mer den senaste tiden. Så nu ville vi veta ordentligt vad det är och anpassa medicin och vård därefter.

Veterinär Ellen undersökte Dino jättenoga, men som den staffe han är så bet han ihop och visade inte något. Men jag hade med mig min iPad där jag hade två filmer på när Dino haltar, så hon fick se hur han ser ut i hemmiljö. Ellen tog Dino till en annan veterinär som dock fick fram att han smärtade på vänster armbåge, precis som vi har misstänkt. Så nästa steg blev röntgen. Resultatet blev tydligt, han har kroniskt deformerande artros. Mycket i vänster armbåge och lite mindre i vänster bog. 🙁

Så nu blir det smärtstillande en lång tid framöver. Vi tog leverprover också, och svar på dem får vi i nästa vecka, det gäller att ha koll på levern också eftersom han har lite förhöjda värden. Vi ska också träffa en sjukgymnast om två veckor.

Bra och dåligt? Ja bra att vi äntligen har fått besked och kan handla därefter, men dåligt naturligtvis eftersom Dino måste ha medicin jämt och inte kan gå långa promenader tillsammans med Ebba. Men vi hoppas att han kan må så bra av medicinen så att han kan springa i skogen som han älskar när våren kommer. Fast en liten klump i halsen har vi, både Janne och jag…

Bilden nedan tog jag här om dagen när hundarna hade tråkigt, så dom fick en leksak som Ann Eklund på Bruks har gjort. Den var fin en gång…

Dino trasig trasa

Jag tog Ebba ut på promenad i den vackra vintersolen när jag kom hem. Jag kände mig lite tungsint, men det blev fina bilder i alla fall.

Ebba i snö Ebba i snö-3 Ebba i snö-2