Dino status

Ja, vi hankar oss fram. Vi har väl så smått vant oss vid att vi inte har en helt frisk hund längre. Vi ser nu att han har blivit gammal, och kanske blir det så när han har ont. Även om han nu får smärtstillande så vaggar han liksom när han går, och någon större fart är det inte på honom. Men han är rätt glad och positiv och så länge han är det så är vi nöjda.

Vi har varit en första gång hos sjukgymnasten som tyvärr tyckte att han även har ont i nacken. Så nu är det sele som gäller. Ny röntgen, denna gång av nacken, är  planerad till den 4 mars innan vi sätter igång med någon sjukgymnastik.

Han sover mycket, men å andra sidan – han är ju snart 10 år. Fast vi vet att staffar kan bli mycket äldre och det ska han bli!

Tungan
Kolla tungan!

 

 

Koppelträning

Ebba har aldrig förstått vitsen med att inte dra i kopplet. Eller rättare sagt, jag har aldrig lyckats förklara för henne hur det ska fungera. Och som jag har jobbat! Stannat och väntat tills hon kom tillbaka, godis, klicker, vända, rycka i kopplet (aj, aj!) osv. osv. Allt med lika dåligt resultat.

Men en dag hittade jag en ”kurs” på internet från en person som hade lite andra idéer om hur hundar fungerar. Hon heter Ingela Melinder och har en sajt som heter Hundskola.nu. Jag håller inte med om allt hon skriver och hennes hemsida är oerhört säljanpassad, så den är inte någon favorit hos mig, men hon fick mig att se på hundtränandet utifrån hundens synvinkel.

Det jag kom på var att Ebba måste inse att hon bara kommer framåt om hon själv slackar på kopplet, och endast då. Jag är helt tyst och Ebba får inget godis eller annat, hennes belöning blir bara att hon kommer framåt. Och se på sjutton, det funkar ju! Här är en liten film som var lite svår att ta eftersom hon faktiskt inte drar i kopplet längre, men det var en hund längre fram på vägen…

Alltså, sätt koppelhanden mot magen och håll den där hela tiden så att inte armen blir ett ”gummiband”. När kopplet sträcks blir det tvärstopp – varje gång! Vänta, vänta. I början tar det en stund innan hunden förstår, men förvånande snabbt så förstår hunden att den själv styr om den kommer framåt. Det viktiga är sedan – som alltid – VAR KONSEKVENT! Om det ändå funkar ibland att dra i kopplet – ja då drar hunden snart i kopplet lika mycket igen…

Lycka till! Det funkar!

PS, Ebba kan gå fot, men det är en helt annan sak!

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=7NnFv0hwOjo?rel=0]

Vacker morgon

Morgonpromenaden var faktiskt ovanligt vacker. Helt vindstilla och bara minus 1 grad, så hundarna slapp ha sina täcken, vilket uppskattas!

Dino får nu Cimalgex smärtstillande varje dag. Han haltar inte lika mycket, vilket ju är bra. Dock ser jag att han har ont i ryggen, för han går liksom lite krum i ryggen (som en schäfer…). Om en vecka ska vi gå till en sjukgymnast som vi har varit hos tidigare, vi får se vad hon kan göra.

Lite is på Mälaren
Det ligger en tunn, tunn isskorpa på Mälaren
Två sötnosar
Två sötnosar

 

 

Bra och dåligt

Idag har jag varit med Dino på Animalen igen. Jag har ju skrivit tidigare om att han haltar och det har blivit mer och mer den senaste tiden. Så nu ville vi veta ordentligt vad det är och anpassa medicin och vård därefter.

Veterinär Ellen undersökte Dino jättenoga, men som den staffe han är så bet han ihop och visade inte något. Men jag hade med mig min iPad där jag hade två filmer på när Dino haltar, så hon fick se hur han ser ut i hemmiljö. Ellen tog Dino till en annan veterinär som dock fick fram att han smärtade på vänster armbåge, precis som vi har misstänkt. Så nästa steg blev röntgen. Resultatet blev tydligt, han har kroniskt deformerande artros. Mycket i vänster armbåge och lite mindre i vänster bog. 🙁

Så nu blir det smärtstillande en lång tid framöver. Vi tog leverprover också, och svar på dem får vi i nästa vecka, det gäller att ha koll på levern också eftersom han har lite förhöjda värden. Vi ska också träffa en sjukgymnast om två veckor.

Bra och dåligt? Ja bra att vi äntligen har fått besked och kan handla därefter, men dåligt naturligtvis eftersom Dino måste ha medicin jämt och inte kan gå långa promenader tillsammans med Ebba. Men vi hoppas att han kan må så bra av medicinen så att han kan springa i skogen som han älskar när våren kommer. Fast en liten klump i halsen har vi, både Janne och jag…

Bilden nedan tog jag här om dagen när hundarna hade tråkigt, så dom fick en leksak som Ann Eklund på Bruks har gjort. Den var fin en gång…

Dino trasig trasa

Jag tog Ebba ut på promenad i den vackra vintersolen när jag kom hem. Jag kände mig lite tungsint, men det blev fina bilder i alla fall.

Ebba i snö Ebba i snö-3 Ebba i snö-2

 

Måste skryta lite…

Eftersom Dino är halt igen och ska till Animalen i morgon, och Ebba hade ont i magen i morse, så har det inte blivit mycket promenerande idag. Så jag tänkte testa om hundarna kunde lära sig att öppna en låda.

Den här filmen visar resultatet. Innan vi började filma hade jag tränat hundarna i sisådär 3 minuter!!!! Dom fattade galoppen direkt! Vilka superhundar vi har!! Här är vi inte blygsamma, nejdå…! 😉

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=-_P_Iz17LwM?rel=0]

Antons kalas

Vårt yngsta barnbarn Anton har nyss fyllt 4 år och i går var det dags att ha ett litet kalas hemma hos Micke och Linda. Janne och jag var bjudna, liksom ett antal barn med vidhängande föräldrar.  😉

Jag tog några bilder, men att fota ett gäng barn och att få till något bra… det är inte särskilt enkelt kan jag berätta! Kul hade vi i alla fall och god tårta bjöds vi på!

Anton 4 år Anton 4 år-4 Anton 4 år-3 Anton 4 år-2

Knasig hund!

Vår kära Dino är verkligen en mycket personlig hund. Han har sina idéer minst sagt. Framför allt när det gäller vad han äter. När jag är ute med hundarna på promenad får jag hela tiden kolla honom så att han inte äter hundbajs! Han är verkligen vidrig! Jag vet inte hur många gånger vi har haft en ”uppgörelse” ute på promenaden, men inte hjälper det!

När det gäller mat annars så är han otroligt glupsk och är alltid överlycklig när han hör att jag tar fram matskålarna och går och hämtar torrfoder i säcken. Även färskfoder har varit jättegott, men där har jag ibland tyckt att det luktar så vidrigt, så jag har dragit mig för att köpa färskfoder. Men det är ju så bra, säger alla…

I går köpte vi i alla fall ett par rullar med Vom og Hundemat, eftersom Janne tyckte att Dino skulle ha något gott.

Vad gör då hundarna? Ja, Ebba skrek i högan sky när jag gjorde i ordning matskålarna och kastade sig över maten. Men Dino…! Han rynkade på näsan!!! Det fick bli torrfoder i alla fall!

Knäppskalle!

Dino i köket
Surpuppa